Direktlänk till inlägg 27 maj 2013
Något som Bent återkommit till flera gånger är att vi som ryttare aldrig får glömma vår roll som lärare, d.v.s hästens lärare. Vi ska också tänka på att inte be om något som hästen inte kan för då lär hästen sig att gå emot oss, att göra fel. Vår lärande roll kan vara lätt att glömma när vi sitter på hästryggen frustrerade över att hästen inte gör som vi önskar. Men oftast beror ju problemet på att hästen inte förstår, vi har inte haft tillräckligt tydlig pedagogik eller så ger vi otydliga/ motstridiga hjälper. I det senaste numret av Hästfocus förklarar Elise Nilsson hur longeringsarbetet på ett pedagogiskt vis kan förklaras för hästen. Genom longeringsarbetet så får också ryttaren en förståelse för hur hästen kommer att tolka hjälpgivningen från ryggen och vad som är rimligt att begära rörelsemässigt.
För min egen del har longeringen betytt väldigt mycket. Jag har lärt mig se spänningar, snedheter, liksidighet, lösgjordhet och avslappning. Det är också nyttigt att kommunicera med hästen från marken, öga mot öga. Nästan varenda longeringspass upptäcker jag att jag omedvetet ger signaler som hästen reagerar på. Hjälpgivning är kommunikation, där häst och ryttare skapar ett gemensamt språk och där även ryttaren måste lyssna. Det finns oändligt mycket att lära och det är otroligt kul :)
Longeringspass med Venus sommaren 2010.
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...