Ena är nordsvensk travare och har av naturen ett starkt påskjut i traven. Hon söker gärna framåt nedåt men ofta lite för lågt. Tillsammans gör detta att hon lätt hamnar i obalans i traven, speciellt i övergångarna och med ryttare på ryggen. Igår fick jag förmånen att få låna henne för ett longeringspass. I de inledande övningarna så bjöd hon till alldeles för mycket och jag hade svårt att hjälpa henne till en jämn böjning. Det var först efter att jag fokuserat på hennes tyngdpunkt och hjälpt henne att flytta denna bakåt som jag fick henne inom något som kan liknas vid en ram, bogfriheten ökade och den laterala böjningen kom på plats. Travstarterna  i longeringen blev då också mjuka, balanserade och fina.

När en böjning inte fungerar så gäller det att inte fastna i en specifik övning för att lösa detta. Böjningen i hästkroppen är komplex och tredimensionell och oftast kan problemet avhjälpas genom att istället arbeta med böjningen i en annan dimension eller genom en tyngdpunktförskjutning. 

Bifogar bild från en väldigt givande kurs för Hanna Engström där hon bl.a lärde oss just om de olika böjningarna.

Jag skulle önska att alla som har en roll förknippad med dressyrsporten funderade över bildspelet i bifogad FB-länk. Därefter skulle var och en ställa sig frågan om det är så här dressyr på hög nivå ska se ut. Jag är medveten om att detta är ögonblicksbilder men för mig ter det sig inte som enstaka konfliktsituationer utan istället som en systematisk kränkning som är både fysiskt och mentalt smärtsam för hästen. Var finns harmonin, lättheten, mjukheten och arbetsglädjen i detta? Jag ser endast spänningar, våld och smärta som oundvikligen går ut över hästens hälsa och välbefinnande. Dålig och bra ridning finns inom alla discipliner och jag menar absolut inte att peka ut någon enskild ryttare. Hur det ska se ut på dressyrbanorna bestäms på en högre nivå... Att tänka på är emellertid att denna form av ridning representeras av flera elitryttare som ses som förebilder av våra ungdomar. Följaktligen riskerar vi att framöver få se allt sämre ridning utspridd på amatörnivå och troligen en ännu lägre medellivslängd hos våra dressyrhästar. 

https://www.facebook.com/media/set/?set=a.574439575933761.1073741841.100001031717626&type=1

Ett par bildexempel från FB-sidan för er som inte har Facebook. Notera tungans färg på nedersta bilden...

Susanne Lundesjö Kvart menar i sin licentiatavhandling "Ridlärares pedagogiska praktik" (2013) att dagens ridundervisning ofta följer en mall som har sitt ursprung från militära traditioner. Detta anser hon vara omodernt och i behov av att förändras. Inom dagens utbildningar till ridlärare läggs stor vikt vid att använda korrekta kommandon för de övningar som görs. Lundesjö Kvart menar att det utöver detta bör finnas ett större kunnande om elever och elevers lärande, både när de sitter till häst, inför och/eller efter lektionen. Hon anser att eleverna bör släppas in mer i en dialog och uppmuntras till reflektion.

Den akademiska utbildningsstegen ser jag som ett utmärkt verktyg för ryttaren att hjälpa hästen till lärande. Utbildningskonceptet innebär emellertid också att ryttaren måste skaffa sig en teoretisk grund samt en förståelse för hästens natur, detta för att kunna bli hästens pedagog. För ekipagets instruktör blir uppgiften då inte bara att hjälpa häst och ryttare genom specifika övningar utan också att hjälpa ryttaren till lärande reflektion. Detta upplägg bör gå att applicera även inom annan ridundervisning och hade höjt kvalitén generellt på ridningen. Att knyta teori till praktik och att använda reflektionsverktyg för lärandeprocessen ligger i tiden :)

#ridkonst

http://www.hippson.se/hippson-tv/lar-dig-mer-om-frambenens-anatomi.htm

En bra film som tydligt demonstrerar frambenens konstruktion och deras förbindelse till övriga kroppen. Även om det inte talas om detta så kan man av filmen förstå att frambenen inte är lämpade på samma vis som bakbenen att bära vikt. Det tydliggörs också att bröstryggen inte har någon led som förbinder den till frambenen och att den hänger "löst" mellan bogbladen i senor, ligament och muskler.

Med detta i åtanke, vad innebär ryttarens tyngd för hästens bröstrygg och vad innebär ryttarens tyngd för hästens framben vid olika rörelser? Vad innebär därtill ett ökat påskjut, mot bettet och på bekostnad av bakbenens bärkraft, för frambenens och kotpelarens belastning? Med tanke på dressyrsportens utveckling så är det kanske inte så konstigt att tävlingshästars medellivslängd är endast 8,5 år...

Igår blev det en lång uteritt för Venus och mig i fina vädret, kanske sista fina sommardagen på ett tag då de lovat regn framöver. Skogsvägarna var mestadels som cement men vi hittade enstaka mjuka sträckor där vi kunde få igång cirkulationen genom lite travarbete. Vi försökte hitta växlingarna "samling i sluta" och "framåt-nedåt i öppna" för att påskjutet skulle bli mer i balans med bärkraften. Venus har haft väldigt lätt att bli stressad och skena iväg med för starkt påskjut i samtliga gångarter så snart vi tränat utanför ridbanan. Denna gång hade det helt klart skett en förändring till det bättre. Återigen så beror nog mycket på min sits och att jag blivit mer konsekvent i hälpgivningen. Härligt nu också när inga smärtor begränsar (peppar, peppar...). Tror att min madame var lika nöjd som jag med träningspasset :)

Maj 2013

Att handleda blivande kollegor på operationssalen och att instruera på ridbanan har mer gemensamt än vad man kanske kan tro. Verkligt inspirerande är det som instruktör när man nästan bokstavligen ser "polletten trilla ned" och när man ser det leende och det förvånade ansiktsuttryck som aha-upplevelsen ger. Igår hade jag rollen att föra Rosie vid hand. Jag bad då Madeleine som satt barbacka på hästryggen att förflytta sin sits två (!) cm mot insidan. Och vilken effekt det gav, både i hästen och i ryttaren. Hästen blev omedelbart mjuk som smör i handen, innerhöften kom fram och Madeleine som helt plötsligt kunde följa hästens bröstkorgsrotation fick uppleva hur så lite kan göra så mycket... :)

Att över huvud taget kunna hålla sig kvar på en hästrygg sittandes barbent och barbacka i halkiga idrotts-shorts är en bedrift. Men Elin gjorde inte bara det under gårdagens pass med Ena. Hon lyckades trots diverse avvikelser från balanspunkten och förutom att ha kul även få till en bra ridning (!). Ena var som vanligt lite stelare i höger sida men genom skolorna på volt och fyrkantspår placerades till sist hennes högerhöft på plats. Hon försökte men lyckades endast vid ett tillfälle skjuta över Elin till yttersidan.

Elin har börjat bli en riktig akademisk ryttare vilket hon själv reflekterade över. När vi diskuterade strategin inför morgondagens träningspass med Laban utbrast hon;

"Mamma, för ett år sedan hade jag inte förstått ett ord av det du just sade. .."

#ridkonst #hästar

Det känns som om jag och min pärla är inne i ett flow nu. Venus är mjuk, mina smärtor från rygg och nacke är nästan obefintliga och allt fler saker fungerar från hästryggen. Jag tränar främst på innehållet från Bent-kursen men provar också lite nytt. Galopparbetet håller på att utvecklas, inte minst pga att jag håller på att få lite bättre koll på sitsen. Igår kväll tränade vi övergångar i galopp framåt nedåt - samling vilket fungerade riktigt bra efter ett par försök. T.o.m galoppslutorna på voltspåret fick vi till.

Efter att ha varit i en formsvacka hela vårvintern känns det nu äntligen som om vi galopperar med blicken framåt! :)