Sitter hemma och putsar på ponnykapsonen. Om ett par timmar är det dags för mig att börja helgens undervisning. Så sunt av en ryttarförening att bjuda sina medlemmar på AR-lektioner! Även om de knappast förväntar sig att alla deltagare vill bli AR-nördar som jag ;) så finns det ändå så otroligt mycket att lära av ridkonstens utbildningskoncept oavsett om man är skogsmulle, tävlingsryttare eller intresserad av historisk ridning. Det ska bli kul att träffa gamla och nya ekipage. Jag är riktigt taggad! :)

2012. Vanja förklarar för Lillebror att han ska följa hennes hand och slappna av i underhalsen.

Till dagens träning kommer Vanjas mamma Annette med en annan häst

#ridkonst

Det här med avslappning i sitsen är så otroligt svårt, speciellt om man har gamla spänningar att brottas med. Igår blev det uteritt med Elin L & Chaplin och Gunilla & Ena. Jag var inställd på att det kunde bli lite jobbigt med min holländare, bl. a. att hon inte skulle ha ro att vänta in Chaplin som rör sig lite långsammare. När Venus blir lite på tårna så blir det lätt en ond cirkel. Jag har då svårt att undvika falla in i min "gamla" sits där jag spänner till för mycket i svanken, kortar ländryggen och till följd av detta blir sned i mitt bäcken. Det hela gick super bra och vi hade alla en väldigt trevlig tur tillsammans! Jag släppte tyglarna, Venus slappnade av och väntade oftast självmant in de övriga i gänget. När min egen ländrygg kunde slappna av så kunde jag också hålla min snedhet i schack och vi fick till en skön skritt och trav både på fria tyglar och i lite samling :)

Gunilla & Ena :)

#ridkonst

En av de första frågorna jag brukar ställa till mina elever är; Vad har du för mål med din häst och din ridning? Svaret skiftar nästan lika ofta som frågan kommer. De kortsiktiga målen är nästan alltid väldigt konkreta och består mest av att lösa praktiska vardagsproblem. Ofta är det då ledarskapet, språket och samarbetet som det behöver jobbas med. Det framkommer också rent fysiska mål som att hästen ska bli mer liksidig, sluta knipa med ganaschen, jobba mer med bakbenen, rehabiliteras efter skada etc. etc. När man kommer in på de långsiktiga målen och börjar fundera på varför man har häst och rider över huvud taget så kan det ibland bli tyst en stund...

Idag har de allra flesta av oss häst bara för nöjes skull, oavsett om det gäller skogsritter, tävlingsdressyr, westernridning eller annat. Finns det då något viktigare att måna om än glädjen i samvaron och samarbetet med hästen (förutom ansvaret för hästens hälsa och välbefinnande förstås)? Vidare, vad och hur görs samarbetet glädjefyllt och vilka fallgropar finns som spolierar gädjen? Kanske något för var och en att fundera över :) 

Elin & Ena i glädjefyllt samarbete på dressyrbanan :)

#ridkonst

Trots att jag nu hållit på med basicarbetet inom AR några år så händer det att jag fortfarande blir häpen över vilken effekt träningen kan ha i hästarnas kroppar och sinne. Igår var ytterligare ett sådan tillfälle. På något vis så har Chaplin uppenbarligen bearbetat de försök vi gjorde förra veckan då det gäller att aktivera ytter (vänster) bakben i höger varv. Trots att Elin inte hade haft möjlighet att träna Chaplin de sista dagarna så gick han i mycket bättre balans vid gårdagens träningspass. Han tog nästan självmant in sin nya innerbog vid varvbytena, han kunde gå med lite mer energi i skritten utan att hamna för mycket på bogarna, han fick  till ett par travstarter utan för mycket påskjut och vi lyckades t.o.m. få till några slutasteg i högervarvet då jag tog honom vid hand. Återigen fick jag bekräftat för mig att när det gäller hästar och inlärning så är det ibland helt enkelt bara lite x:a tid som krävs för att saker ska kunna landa, såväl mentalt som kroppsligt. Det kan gälla att förstå hjälpgivningen, förbättra sin neurologiska kroppsmedvetenhet eller t.ex att gå in i en transport. Jag läser ju lite Pat Parelli-litteratur vid sidan om. Angående tidsaspekten uttrycker han så klokt att det är så få som ger hästen den tid som den behöver vid inlärning för att saker ska bli rätt ifrån första början. Istället skyndar man på och lägger väldigt mycket tid på att göra samma sak fel om och om igen... Tänkvärt! :)

Elin & Chaplin har fått en "medryttare" :)

"Skrållan" som bara är några månader gammal trivs bra på hästryggen...

#ridkonst

Att jag skulle driva en egen firma var inget jag över huvud taget kunde föreställa mig för bara några månader sedan. Trots alla mina tveksamheter så blev jag övertalad och så här i efterhand så är jag tacksam och verkligt glad att det ändå blev av. Det var mycket jobb i början men nu har de flesta frågetecknen löst sig (tror jag...) och allt flyter på. Sommaren har varit otroligt intensiv då jag på grund av anställningsstoppet varit tvungen att gå upp till 100 % i min anställning på sjukhuset. Nu är denna period äntligen till ända och jag kommer att ha mer tid för undervisning och min egen träning. Det ska bli så kul och jag ser verkligen fram emot höstens utmaningar!  I eftermiddag så är det lektioner som gäller och sedan ska jag och min vita pärla bege oss ut på ny skogsritt och försöka hitta bröstkorgsrotationen :)

Fotot taget häromdagen då Venus & jag begav oss mot "vår" bokskogsbacke

#ridkonst

Skogen är härlig för tillfället! Flugorna är inte så törstiga och skogsvägarna är mjuka och fina. Jag försöker rida ut nu så mycket jag kan innan lerjorden blir allt för blöt av höstens regnande. Att sedan bockjakten precis har haft premiär innebär förstås en viss risk. Ett av de få tillfällen jag är glad att Venus är

skimmel... ;))

Venus är ganska uppspelt var gång som näsan styr mot skogen men efter hand som vi skrittar på så brukar hon lugna ned sig. Igår bestämde jag mig för att prova vara tydligare med ramen, detta för att kunna ge större och tydligare eftergifter och förhoppningsvis nå snabbare och bättre avslappning. Jag fokuserade också på att själv slappna av i ländryggen och ha så mycket kontakt som möjligt med sätet då jag är medveten om att Venus när hon är spänd har en viss förmåga att "skjuta iväg mig" med  sin rygg så att jag får för mycket svank och själv hamnar i en spänning. Min plan fungerade faktiskt riktigt bra. Vi lyckades flera gånger få till ett fint samarbete, t.o.m. i öppna kändes det som (vi har annars fortfarande lite svårt att få till bröstkorgsrotationen i öppnan). Venus lilla x:a energi använde jag till att försöka närma mig samlingen mot skolskritt vilket också kändes helt ok. Via uteritterna hittar vi alltså nya vägar i mer än en bemärkelse och då Venus verkar tycka detta är riktigt kul så får vi helt enkelt fortsätta utmana gevärskulorna :)

Vägen hem till stallet :)

#ridkonst

Vad är longering?

Longering kan se ut på många vis. Inom den akademiska ridkonsten är det en metod att "rida från marken" där bland annat hjälpgivningen kan förfinas och där vi kan kommunicera med vårt kroppsspråk. En stor fördel är naturligtvis att man från marken kan se hästen och dess rörelsemönster. Det allra viktigaste syftet med longeringen är dock att vi lär hästen balansera sig själv på ett böjt spår.

Hur?

- Longerlina, kapson och långt spö

- Vi arbetar i första hand med formgivningen i framåt - nedåt, ställning/böjning och att hästen ska trampa in med  

  inner bakben mot tyngdpunkten så att inner framben avlastas.

- Vid nya övningar börjar vi oftast på kort lina nära hästen då vi har större möjlighet att påverka hästen

- När hästen har förstått hjälpgivningen och så länge den kan bibehålla sin balans och formgivning  så kan vi

  ge längre lina

Varför?

Ingen häst i fritt tillstånd rör sig naturligt i små cirklar och risken för att framför allt inner framben ska bli överbelastat är väldigt stor om hästen rör sig i en felaktig form på böjt spår. Som utbildare måste vi lära hästen att röra sig i en sund form som ger så lite förslitningar som möjligt. Detta kräver att hästen lär sig gå i egen balans på böjt spår och att bakbenen utbildas till att avlasta framdelen.

Ett par bilder från gårdagens pass. Junior och Eva ska lära sig longering och måste först hitta Juniors formgivning. Han har svårt att få in sin höger bog och att ta fram höger bakben/höft. Eva hjälper honom genom att förklara böjningen

Junior har fått in bogen och börjar förstå böjningen. Eva går nära, nu mer i longeringsposition och med kort lina. Bra jobbat! :)

#ridkonst    

Den klassiska ridläran är utbredd och praktiseras i olika former runt om i Europa. De gamla mästarna ses som förebilder och inspiratörer och de är grunden till olika "utbildningstrappor".  Ett ämne som jag hört Bent Branderup tala om och som jag själv reflekterat över i min undervisning är frågan om "på vilken nivå ska utbildningstrappan egentligen börja"? Samhället ser idag så helt annorlunda ut jämfört med för bara 100 år sedan. För många stadsbor är djur något helt främmande och det finns t.ex människor som aldrig hört en spinnandes katt. Förr levde man och växte upp tillsammans med djuren på gårdarna. Idag  sitter småtjejerna framför datorn och mockar och ryktar med piltangenterna... Då det gäller hästar blir dessa allt mer betraktade som "ting", något som slits, förbrukas och kasseras när de är utslitna i förtid på tävlingsbanorna. Otålighet, tidspress och okunskap gör att det slarvas med de mest grundläggande övningarna t.ex som att hästen ska stå still och slappna av när ryttaren sitter upp eller när det spänns för en vagn. Någonstans har man tappat bort vikten av att arbeta med relationen till djuret och då blir det farligt (!), inte minst för den lilla tjejen som lärt sig sköta en häst på datorn och som lyckats bearbeta sina föräldrar så att de köpt en riktig ponny. Relationen är ju det som ligger till grund för allt ledarskap och samarbete. Så, som svar på vilken nivå utbildningstrappan ska börja så måste jag helt enkelt som instruktör möta var ryttare och häst på den nivå de beinner sig, även om det skulle vara i "källartrappan" under grundutbildningsnivå. Först då går det att hjälpa ryttare och häst till samarbete och utveckling.

Framåt-nedåt;  en grundläggande övning i den akademiska utbildningstrappan som bland annat stärker tillit och förtroende 

#ridkonst