Direktlänk till inlägg 21 oktober 2013
Under gårdagens träning med Venus var det flera saker som gick bättre än någonsin tidigare, samtidigt som delar av passet var rena katastrofen... Efteråt kände jag mig minst sagt smått schizofren då jag var omväxlande väldigt glad och missnöjd. Venus visade att vår kommunikation och hjälpgivning, samt faktiskt även hennes formgivning i longering, hade tagit ett rejält steg framåt. När hon efter longeringen flippade ut, gjorde diverse luftkonster och absolut inte tänkte låta sig föras vid hand längs långsidan så var det som om vi aldrig hade träffats förut och som om jag hade en klaustrofobisk unghäst vid min sida på sitt första besök i ett ridhus. Sååå, det blev ett dubbelt så långt träningspass som jag hade tänkt mig... Det verktyg som verkade lösa det hela, åtminstone för denna gång, var att fokusera på och förklara takten. Jag bad helt enkelt bara om att vi skulle gå i takt längs med spåret, inget mer. Jag hoppas att Venus väljer att komma ihåg den allra sista stunden av passet då det trots allt gick ganska bra och att hon bortser från de hysteriska minuter som utspelades innan jag fått henne att lugna ned sig. Själv får jag väl välja att komma ihåg longerpasset...
Nog svårt att se på videon men under longerpasset visade Venus att hon börjar förstå ytterskänkeln och yttertygeln, också i trav. Även varvbytena börjar äntligen fungera :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...