Direktlänk till inlägg 25 oktober 2013
Jag får ofta frågan om vad som skiljer akademisk ridkonst ifrån dagens tävlingsdressyr. Jag har kommit på mig själv med att ge olika svar varje gång så nu försöker jag sortera tankarna :))
"Målet och formgivningen är detsamma, det är bara en annan utbildningsgång" säger vissa. Njae, jag håller egentligen inte alls med där, det finns ju faktiskt ganska mycket som skiljer, inte bara i definition och förhållningssätt utan också i annat.
Min uppfattning (åtminstone just nu) är att bl.a formgivningen skiljer sig åt p.g.a att ridkonsten har levaden som mål för samlingen medan piaffen är den rörelse som anses ge högst samling inom tävlingsdressyren. Man har alltså olika samlingsgrad som mål vilket ställer olika krav på formgivning och rent logiskt medför att träningsupplägget ser annorlunda ut redan i hästens grundutbildning. Man ser naturligtvis bra och dålig ridning inom båda formerna av dressyr men det finns en svaghet inom tävlingsdressyrens utbildningssystem tycker jag då det händer att hästar (och ryttare?) utbildas upp till svår klass utan att faktiskt alls ha förstått samlingsbegreppet. Att hästen kan trava på stället där det ska vara piaff betyder ju inte automatiskt att den är samlad som vi nog alla vet. Om vi tittar på ridkonsten så är samlingen och tanken på slutmålet (levaden) med genom hela utbildningen från steg 1 (framåt - nedåt i stillastående). Den korrekta piaffen görs i ett senare steg med fortsatt förlängd överlinje och är bara ett av många verktyg då hästen ska utbildas vidare till ännu högre samling. Något som också krävs för att nå levaden OCH för att göra en korrekt piaff är att såväl häst som ryttare lär sig ansvara för sin egen balans. Det går då inte att "hänga" på varandra eller i handen. Det krävs kroppsmedvetenhet hos båda och att hästens bärkraft tränas upp och inte förloras till förmån för skjutkraft. Jag och min hästkrake har alltså själva en hel del att lära... ;)
Rocco som är i början av sin ridkonstutbildning är smäcker och långbent. Nackdelen är att hon har ganska lätt att få för mycket skjutkraft och då få frambenen för långt in under sig. Gitt har sista månaden lyckats förklara formgivningen och balansen i groundwork så att Rocco nu bär sig bättre med bakbenen och har lättat i framdelen. Nu är det dags att göra samma arbete i longering :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...