Direktlänk till inlägg 28 mars 2014
Det finns uppenbarligen en otrolig kraft i viljan att göra gott för sin häst. Veckans lektioner har samtliga varit fina exempel på när dressyren är till för hästens skull istället för tvärtom. Dels har hästarna har gjort framsteg men framför allt är jag så imponerad av ryttarna som alla visat sig så medvetna om att se till sin egen roll, sitt eget ansvar och sina egna eventuella brister. Ofta kompenserar ju vi ryttare våra egna obalanser och snedheter genom att överösa hästen med diverse hjälpgivning (jag måste erkänna att jag själv är ganska bra på detta). Sedan så korrigerar vi hästen med ännu mer och kanske ibland ganska bryska hjälper när den från början faktiskt bara svarat på våra motstridiga signaler... Hästen blir naturligtvis stressad av allt "brus och oväsen" i kommunikationen och kan då helt enkelt inte höra vad det är vi egentligen ber om, även om den försöker "lyssna". Vi ryttare (inte minst jag själv) behöver därför träna oss på att få bort våra egna och hästens spänningar, på att ge färre och mindre hjälper och framför allt på att inte ge hästen dubbla budskap.
Veckans höjdpunkt var nog igår när kofösarhästen Loppan och matte Heidi skulle försöka förflytta sig sidvärtes över en bom, ett moment som tidigare varit fyllt av stress och frustration. Efter lite förberedande avslappningsövningar så krävdes det fantastiskt nog bara tankens kraft för att Loppan galant skulle förflytta sig åt sidan ett par steg, detta med full koll på sina ben innan hon åter stannade lugnt i framåt nedåt, kvar över bommen. Heidi tappade hakan och hennes danska utrop var underbart; "Hvad fanden skete der"? :))
Kameran strulade under gårdagen så det får bli en närbild på Venus istället :) Foto; Elisabeth Carlsson
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...