Jag har nu hållit på med AR i drygt 6 år. Den stora utmaningen för mig som ryttare har denna tid varit, från början till slut, inte bara att bli mer liksidig utan också att bli mjukare i min kropp för att inte störa hästen i sina rörelser. Så sent som förra veckan hittade jag ytterligare en spänning som jag varit medveten om tidigare men inte riktigt kommit underfund med. Min vänstra sida av länden har kompenserat så många år för olika skador som jag ådragit mig, men åtminstone just nu, när jag fokuserar, så har jag hittat förmågan att slappna av och "förlänga" även denna del av ryggen. Det blir så otroligt mycket lättare att följa uppe på hästryggen när jag själv är avslappnad och jag antar att Venus upplever mostvarande lätthet under sadeln. En effekt jag definitivt märker av är att Venus blir mjukare, i bakbenen. Hoppas nu detta är en varaktig förbättring  ;)

Igår passade Venus och jag på att prova cavalletti på böjt spår när bommarna ändå låg framme, detta tyckte vi båda var kul :) Här märkte jag att vi hade stor glädje av AR-träningen och hjälpgivningen från bland annat de indirekta tyglarna

Efter cavallettiövningarna togs bommarna bort och vi förflyttade tyngdpunkten mer bakåt. Jag fokuserade på att slappna av i min vänstra sida  av länden och Venus blev mjukare i sina bakben  

#ridkonst #dressyr

Igår när det var dags för Venus träningspass blev jag häpen. Ingen sko på vänster fram... Attans med, Venus brukar aldrig tappa skor. Ett par ytliga sår hade hon fått också på bakbenet. Kan tänka mig hur skon dinglat och sömmarna spretat medan hon haft fullt sjå att hålla styr på sina långa ben. Kunde ju gått betydligt värre, hemska tanke... Jag arbetade henne i alla fall en kort stund i longering, konstaterade att lite stel var hon kanske men absolut inte halt. Jag lekte med hjälpgivningen och att hon skulle följa ramen från min mage, bland annat när jag bjöd in framdelen innanför spåret. Det var riktigt kul :) Venus har haft så svårt att förstå att longering faktiskt är kommunikation och inte bara någon motionsform. Nu börjar hon bli allt mer intresserad av vad jag hittar på och jag ser att hon verkligen försöker göra vad jag ber om även om hon inte alltid riktigt förstår.

Totte som också fick sig ett longerpass är fortfarande lite stel i sin kropp men blir allt mjukare. Det bästa av allt är att han faktiskt även blivit mjukare till sinnet! Han är framför allt så mysig att hantera nu i stallet och har en så positiv uppsyn :) När han ska jobba så finns det visserligen spår kvar av hans gamla invanda skyddsbeteende men sparkarna och de bakåtstrukna öronen är nästan helt borta. Ebba fick i veckan sitta på honom barbacka och börja träna på hjälpgivningen från ryggen. Hon hade satt ett bett i Tottes mun men använde sig endast av kapsonens tyglar och mycket av de indirekta hjälperna vilket gick hur bra som helst. Det bästa var att Totte som för några månader sedan försökte bocka av sin ryttare, han verkade tycka träningen från ryggen var riktigt kul :)

Nu, så ska jag ha tag på hovslagaren och ge mig ut i blåsten och leta efter järnskrot i hästhagen...

Ebba och Totte testar för första gången på länge att träna med Ebba uppe på hästryggen. Superduktiga  :)

#ridkonst  #dressyr   

Visst känns det dessa dagar som om det inte finns något mer lockande än att komma ut i det fina vårvädret på hästryggen? Igår var jag så sugen på att tillsammans med min madame utforska skogen lite off-road men Venus balltramp gjorde att jag ändå höll mig till gräsplanen och grusbanan hemmavid.  Även om vi inte fick njuta av trädkronor och mossiga skogsstigar just denna dag så fick vi trots allt ett lärorikt pass tillsammans. Vi fick en del utmanande störningar i början av träningen som gjorde att Venus spände till och då lyckades jag faktiskt bibehålla min avslappning i ländryggen riktigt bra - tycker jag själv...  Vi kunde efterhand arbeta allt mer tilsammans och allt mer avslappnat, trots att det väsnades och rörde sig lite överallt. En mycket fin bärig rund galopp, i balans och på mycket lätt hand fick vi också till på slutet där madame svarade på både öppna- och slutahjälperna. Då avslutade vi naturligtvis passet med en gång :) Jag upplever det lite grand som om det är först nu som min flygande holländare börjar acceptera ledarskapet från ryggen på riktigt och det är såååå välkommet.  Oj, vad vi ska ha kul detta år - om vi båda lyckas slappna av vill säga ;)

Återigen en bild från grusbanan men snart nog blir det bilder från skogen!   :)

 

#ridkonst   #dressyr

Bent Branderup betonar vikten av hästens balans, lösgjordhet och form för att vi därefter ska kunna arbeta med tempo, takt och schvung. Naturligtvis är allt individuellt och  går lite in i och om vartannat, men visst är det så att har vi inte de första delarna på plats så blir det andra så mycket svårare. Ett par som verkligen kämpar med de första stegen är Elin och hennes Chaplin. Elin måste på grund av sin skada framför allt arbeta med sin egen kropp, sin egen balans, sin egen lösgjordhet/avslappning och likaså sin egen kroppsmedvetenhet.  Hon vet att hon har ett jättejobb framför sig och hon gör ett väldigt fint arbete. Igår fick jag träffa henne och Chaplin på Lundomgård dit Chaplin flyttat för några veckor sedan. Elins kropp har varit motsträvig och inte riktigt samarbetsvillig under vårvintern. Trots detta så har hon lyckats göra Chaplin mer lösgjord, han har börjat få förtroende för handen och söka framåt-nedåt, han börjar få upp ryggen och hans bogar har blivit friare, han rör sig i en mycket sundare form än för ett halvår sedan och bara han förstår vad som önskas så försöker han så gott han kan. Igår bjöd han på flera mjuka travstarter då Elin lyckades bibehålla avslappnad ländrygg och följa med i hästryggens rörelser. Detta är framsteg som inte alls varit självklara och därför gläder desto mer...

En fantastisk våreftermiddag på fina Lundomgård utanför Mörarp! Elin & Chaplin rehabiliterar varandra. De båda hittar stundvis nu framåt-nedåt, även när jag inte hjälper till med longerlinan. Elin slappnar av i sin ländrygg och hennes ibland lite ostyrbara vänsterben hänger långt och avslappnat. Härligt att se!   :)

#ridkonst  #dressyr  #rehabilitering

Jag frågar ofta mina nya elever vad de har för mål med sin ridning, med sin häst och med sin träning. En fråga som många gånger visar sig vara ganska svår att svara på. Jag ställer frågan dels för att kunna anpassa min undervisning men framför allt för att till syvene och sist så handlar ju ändå allting om glädje, att ha kul i livet och då även tillsammans med sin häst. Något som kanske kan vara svårt ibland att komma ihåg när prestationskraven gör sig gällande och hästen av någon anledning inte alls gör som man själv önskar ;) Själv tror jag att strävan efter utveckling och status är något som ligger i människans natur sedan urminnes tider. Annars skulle vi helt enkelt inte kunna överleva som art. Tävlingar, priser och andra utmärkelser är målet för många ryttare, dock tycker jag att det slitna uttrycket "Vägen är målet" innebär ett tänkvärt och betydligt mer givande förhållningssätt till ryttarens och hästens träning. Och faktum är att denna väg också innebär bekräftelse, men då inte i form av priser och utmärkelser, utan istället får man bekräftelse av sin hästpartner allt eftersom kommunikationen och samarbetet utvecklas. Jag är nog inte den enda som blivit förvånad över vilka glädjekickar detta kan ge, AR-nörd eller ej... ;))

Venus har fått ett balltramp på ena framhoven och är bandagerad vilket gör att jag bara jobbat henne från marken sista dagarna. Igår blev jag så glad över hennes formgivning och samarbete i longeringen och att hon lyckades slappna av och lyssna till mig på utebanan trots störningar runt omkring.      

#ridkonst  #dressyr

Vissa hästar har lättare för vissa saker, andra hästar för andra. Hela vintern har jag jobbat med att Venus ska kunna röra sig och kommunicera litet bättre i longerlinan. Vi har så sent som förra veckan fått till varvbytena så att jag börjar bli nöjd... Igår provade jag så att longera Gunillas nordsvensk Ena. Varvbytena bara fungerade, Ena svarade för innerskänkeln och indirekta innertygeln direkt, utan konstigheter... Mig veterligen så har Ena inte introducerats för ytterskänkeln i longering förut men vad händer? Jodå, hon flyttar så snällt in bakdelen innanför spåret, redan första gången jag ber om det. Det är minsann skillnad på häst och häst och min egen pärla hör uppenbarligen inte till de mest lättlärda. En föklaring kan förstås vara att Venus får stå ut med att vara min läromästare vilket ju inte kan vara det lättaste ;) Trevlig helg alla!

Första försöket med Ena. Inga problem med att förstå ytterskänkeln här inte...

 #ridkonst  #dressyr
 

I bookazinet Feine Hilfen nr 5 finns ett fint reportage om Bianca Grön där hon vill betona ridkonsten som just konst. Hon förtydligar att precis som en violinist lär sig om sitt instruments material och dess egenskaper, om dess historiska bakgrund, om hur stråken ska hållas, vilket tryck som ska användas, hur han ska använda sin hållning, energi, andning och utveckla sin känsla i handen, så bör också en ryttare inom ridkonsten arbeta. Att ridkonsten idag har förlorat lite av det förr i tiden självklara erkännandet som konst beror kanske på att dressyren har förlorat viktig kunskap, men också på att det ofta inte finns det tålamod och den uthållighet som krävs för att uttrycka konst. Jag drar en egen parallell att även om en violinist lär sig spela ett invecklat stycke väldigt snabbt och felfritt, vilket är en skicklighet i sig, så innebär ju inte detta automatiskt att en känsla förmedlas och att konst skapas, eller hur?  Bianca tar också upp diskussionerna kring bettlöst eller inte. Hon ser den blanka stången som ett väldigt finstämt verktyg och anser det finns en fara i att ha det som generell princip att rida bettlöst. Det kan helt enkelt finnas olika fördelar med olika typer av hjälpmedel och en konstnär vet inte bara vilket verktyg som passar bäst för det specifika materialet, han vet också hur verktyget ska användas och han gör det med känsla. Absolut något att tänka på...

#ridkonst  #dressyr

Äntligen börjar vinterns traggling på longen ge resultat. Venus svarade igår på både indirekta inner- och yttertygeln samt inner- och ytterskänkeln. Visserligen inte på så jättelång lina men ändå. Varvbytena fixade hon galant och riktigt fin vänstersluta och galopp fick hon till :) Med tanke på vilka svårigheter det var så sent som i höstas att över huvud taget få hästkraken att ställla inåt i longering så är jag supernöjd! Inte nog med det, Venus andra och minst sagt jobbiga personlighet; "den flygande holländaren" visade i helgen än en gång tecken på att kunna förlikas med mig och sin omgivning . När vårkänslorna fick madame att under en vårpromenad lätta från marken och bete sig minst sagt respektlöst så blev jag så hiskeligt skarp i tonen att folk som var i närheten bara stod och gapade.  Det kändes ju inte som något man var stolt över att visa upp precis men "poff" sade det så gick luften ur holländaren, Venus landade och följde sedan fogligt sin lite förvånade matte hela vägen hem... :D

Skrittpiruett i groundwork, maj 2013. Venus och jag är här på kurs i Halland för Bent Branderup. Nästa gång Bent kommer till Halland är i år den 17-18 maj. Mer om detta kan du läsa på http://www.bentkurs.se/ :)

Foto;  Elisabeth Carlsson

#ridkonst  #dressyr