Direktlänk till inlägg 29 oktober 2014
Tisdagens undervisning handlade mycket om att följa spåret, att som ryttare eller longör planera sin väg, bli mer medveten om sina egna signaler och så få hästen mitt emellan ytter- och innerhjälper så att den går i balans. Som Hanna Engström brukar uttrycka det, man måste "hitta rälsen". Detta är ju ingenting man fixar i ett nafs utan både häst och ryttare måste träna upp sin kommunikation. Jag vet precis hur lätt det är att göra för mycket och jag har själv vid upprepade tillfällen som elev blivit guidad till att använda mindre och finare hjälpgivning. Ändå faller jag gång på gång i fällan men, det blir åtminstone längre mellan gångerna ;)
Som longör gäller det att vi har en ram som är tydlig både för oss själva och hästen, då är det sedan egentligen ofta väldigt små förändringar i våra skuldror och i vår position som krävs för att hästen ska uppmärksamma vad det är vi vill. Som ryttare ska vi vara placerade mitt över hästen, i egen balans, samtidigt som vi ber hästen följa vår tyngdpunkt och vår formgivning i sätet. Och det är väl här det ofta blir fel (min egen farenhet). Kanske följer inte hästen riktigt och en del av oss börjar kanske överdriva hjälperna och spänna oss. Det kan gälla både från marken och ryggen. Gör vi för mycket så gör hästen ofta också helt plötsligt för mycket, vi börjar korrigera (även här kanske med för stora hjälper) och hästen blir sur i varierande grad... Har man en känslig häst, kanske f.a då ett ifrågasättande sto som börjar undra vad man håller på med, så kommer det om man inte får koll på sig själv en liten konflikt, lika säkert som ett brev skickat med posten ;)
Underbar morgon på Bosjökloster! Kul var det att se den positiva förändring som redan skett i Josefins sits. Mer stilla, lägre tyngdpunkt och mer avslappnad. Axel svarade till en början inte helt på indirekta yttertygeln och hade lite svårt att "hitta rälsen" , men han fick allt lättare att följa Josefin under passet :)
Hästen Ella är lite stel i sin ena höft, detta troligtvis efter sin tid på löpet. Bröstkorgsrotationen till höger var igår svår att få till i arbetet med den laterala böjningen. Med lite mer fokus på den horsiontella böjningen då vi lade spöet på svansroten blev det faktiskt genast lite bättre. Det ska bli spännande att se resultatet efter några veckors arbete :)
Cornelia och hennes tidigare ganska så spända halvblodssto har börjat hitta en annan kommunikation genom arbetet med ramar och hjälpgivning i groundwork. Stressen är mycket mindre och de båda kan röra sig i bättre balans. Cornelia kan nu gå även i longeringsposition utan att stoet lägger sig på hand. Mycket bra jobbat! :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...