Alla inlägg under oktober 2014

Av Ann - 12 oktober 2014 00:00

Har ju skrivit om det tidigare men måste bara återigen nämna hur fantastisk träning joggning är för ridningen och sitsen. Igår var jag ute i joggingspåret igen. Jag har sista veckan märkt att jag inte haft riktigt koll på mitt högra bens riktning då jag har "biljarderat" lite grand, likt en PRE :)) Detta är inget nytt, problemet sitter uppe kring höften och när jag tidigare har varit hos sjukgymnast och kiropraktor så har de ibland hjälpt mig korrigera detta. En period nu så har jag emellertid varit så fokuserad kring det här med att lösgöra mig själv i löpträningen plus att jag försökt bli mer medveten om mina diagonaler på framsidan av bålen vilket nog har gjort att jag tappat bort kontakten med ryggmuskulaturen lite grand. När jag under gårdagens joggingpass hittade tillbaka till en ökad stabilitet i ryggen så fick jag också mycket bättre kontroll över högerbenet och kände mig faktiskt mjukare och mer liksidig än någonsin tidigare! Jag kan fortfarande inte länga fullt ut på steget med tanke på min korta hälsena, men vem har bråttom? ;)


Idag blir det lite lektioner, bland annat med Gitt & Rocco som fick ställa in sin förra lektion pga blåst och regn. Jag hoppas vädrets makter är mer nådiga denna gång...


Igår blev det också ett litet WE-pass med Venus.  Hon har förstått nu vad sidvärtes över bom går ut på och hon tycker det är riktigt kul. Det är nästan så jag får stoppa henne från att ta fler bommar än vad hon ska  :))

 

#ridkonst  #dressyr 

Av Ann - 10 oktober 2014 00:00

Ett vanligt två- eller tredelat tränsbett uppfattas vad jag förstår av många som "snällt" att stoppa i hästens mun. Det används vid ridning, longering, tömkörning m.m. och är det vanligaste alternativet vid tävling i lätta dressyrklasser. År 2012 blev även det raka tränsbettet tillåtet vid tävling i Sverige. Jag undrar emellertid hur många f.a unga ryttare som egentligen är medvetna om vilka signaler de önskar förmedla till hästen via tränsbett? Vad är det egentligen man vill ska hända i hästens kropp när man tar ett tag i t.ex innertygeln? Är det nacken man vill påverka? Är det underkäken, bogen, färdriktningen eller något annat? Och hur många ryttare vet egentligen vad  en ställning är om det nu är det man försöker få till? Ställning pratas det ju om  tidigt i hästens utbildning.


Sedan jag började med den akademiska träningen och i s.b.m detta blev mer medveten om hästens biomekanik är jag själv inte alls lika positiv till tränsbett som tidigare. Orsaken till detta är bland annat att tränsbettet faktiskt kan ge rena kontrasignaler till hästen när det gäller just ställning och böjning. Tränsbettet ligger i hästens underkäke och tar jag ett direkt tag i innertygeln så signalerar jag egentligen till hästen att föra underkäken inåt vilket inte alls är vad vi önskar. Och varför är detta så fel kanske någon undrar då. Jo, om jag vill ha en korrekt ställning i hästens nacke så behöver kotpelaren rotera svagt inåt (detta beroende på att hästens huvud och atlaskota är förbundna med en "gångjärnsled" i stället för med en "sadelled" som hos oss människor). Detta innebär att hästens underkäke  måste föras något utåt (!) för att ge plats för insidans ganasch att placeras under atlaskotan när hästen riktar nosryggen efter det böjda spåret. Om hästen då istället felaktigt för underkäken inåt vid ett försök till ställning uteblir rotationen i nacken. Effekten blir att hästen blir trång och "kniper" i området bakom ganaschen och den börjar oftast skjuta på med något av bakbenen som motkraft. Hästen upplevs "hänga sig"  på inner tygel och inte sällan använder sig då ryttaren ännu mer av innertygeln, för att försöka "förklara" för hästen. Det hela blir en ond cirkel... Ganska ofta kan man se att hästen också i dessa fall pga motståndet lägger för mycket tyngd på inner bog och framben vilket naturligtvis är väldigt osunt. Personligen är jag övertygad om att just detta är orsaken till många av dagens kotledsinflammationer...


Jag vet inte om jag lyckats famföra vad jag önskade med detta inlägg. Mitt syfte är inte alls att vara provocerande men kanske någon börjar tänka till vad det är man egentligen ber hästen om med sin hjälpgivning :) Att tänka på också är att oavsett vilket bett vi stoppar i hästens mun eller vilket bettlöst alternativ vi använder så är det alltid handen som håller i tygeln som avgör hur skarp hjälpgivningen är. Det finns dokumenterade skador av alla sorters bett men även av bettlösa alternativ. Jag vet att det finns gott om skilda åsikter här men kan inte ryttaren sitta i egen balans eller ännu värre om ryttaren är lärd att driva mot bettet så är bettet faktiskt ofrånkomligen skarpt. Det gäller ridning på såväl hobby- som elitnivå.  



I basicarbetet så använder jag mig huvudsakligen av kapson som huvudlag. Kapsonen kan också vara ett skarpt verktyg beroende på handen då den påverkar nosryggen som är en direkt förlängning av kotpelaren. Ber jag om en ställning och böjning via små vibrationer i kapsonen blir det emellertid så väldigt mycket enklare för hästen att göra rätt än om jag hade haft ett tränsbett. Här tränar jag Raffe som har haft stelheter i f.a sin högra sida. Nu börjar han slappna av i nacken och öppna upp kring ganaschområdet :) 

 

#ridkonst  #dressyr

Av Ann - 8 oktober 2014 00:00

Det är väldigt intressant att notera hur en häst ser ut och hur den rör sig i början av ett AR-pass för att sedan jämföra med hur den ser ut i slutet av träningen. Har hästen inte fått en bättre överlinje, friare bogar och om den inte slappnar av bättre rent mentalt, då är jag nog inte riktigt nöjd med dagens insats...

Igår trotsade jag de friska höstvindarna och hälsade på bland annat Cornelia och hennes halvblodssto uppe i blåsiga Glumslövs backar. Deras främsta utmaning är just att stoet ska slappna av bättre i sin överlinje samt att de båda ska ta ansvar för och röra sig i en bättre balans, såväl från marken som från ryggen. Trots att det bara var en vecka sedan jag såg dem för första gången så hade de redan gjort framsteg när det gällde att föra respektive att föras.


I början av passet; Stoet slappnar av i nacken och hon söker sig framåt nedåt. Även underhalsen slappnar av (super!)  Tyngdpunkten är dock fortfarande ganska långt fram och hon har lite svårt att få fram sin innerhöft.    



Cornelia har koll på hjälpgivningen och vi börjar jobba med att få fram hästens innerhöft och att få respektive bakben att trampa lite mer in mot tyngdpunkten genom arbete i öppna och sluta. Genast händer något positivt i nacke och bröstrygg.    



Den vertikala böjningen är det uppenbarligen inget fel på. Inte alls meningen att det skulle bli så här men det ser ju onekligen lovande ut  :))

 



I slutet av passet har spänningar släppt, överlinjen har "förlängts" och hästen rör sig med friare bogar (YES!).

#ridkonst  #dressyr 

Av Ann - 5 oktober 2014 00:00

Jag och Venus var igår ute på skogsritt tillsammans med Elin & Gunillas nordsvensk Ena. Allt gick så väldigt fint så länge vi skrittade på långa tyglar men var gång vi skulle trava eller galoppera så blev det lite tjola baloo ;)) Hästarna var väl lika taggade som vi kan jag tänka mig av det fina vädret men jag märkte också att det var väääldigt nyttigt att ha sin dotters kritiska ögon på sig även vid sådana här tillfällen när vi egentligen bara skulle slappna av och ha kul. "Men mamma, nu hänger du över åt vänster" sade hon rätt vad det var. Och ja, så var det nog. Jag var fullt upptagen med att försöka förklara för Venus att hon inte behövde stressa, att allt var precis som vanligt, vi skulle ha samma fina kommunikation även om vi befann oss ute i skogen och även om vi travade. Och vad gjorde jag själv? Glömde ta mitt eget ansvar, nämligen att slappna av i min ländrygg och höft, jag gav för mycket hjälpgivning och satt inte ens mitt över hästen... Hmmm, inte konstigt att Venus inte kunde slappna av. Omläxa!


Skritta på långa tyglar i det fantastiska höstvädret var hur relaxande som helst, för både Venus och mig. Elin fotade. Tyvärr gav jag henne kameran utan att ha ändrat inställningarna. Så, återigen suddiga bilder...



Riktning hemåt och Venus ligger på i traven. När hästen är taggad har jag en gammal ovana att omedvetet själv spänna till så att jag blir sned i sitsen. Elin korrigerade mig igår och jag fick tänka på att sitta mer rätt över hästen. För att lyckas med detta var jag tvungen att (som vanligt) fokusera på avslappningen och följsamheten i min vänstra ländrygg och höft.    

#ridkonst  #dressyr     

Av Ann - 2 oktober 2014 00:00

Igår var ingen bra dag, Venus var okoncentrerad då det var störningar utanför ridhuset, jag själv var trött i både kropp och knopp och jag föll i fällan att sitta kvar på hästryggen alldeles för länge. Så dumt för det blir bara spänningar och varken hästen eller jag lär oss något... Början av passet som vi gjorde från marken gick däremot hyfsat. Åtminstone gjorde Venus allt hon kunde för att lyssna. Hon börjar dessutom tycka det är ganska så kul att laborera med balansen i skolhalterna och hon bjuder lätt på alldeles för mycket samling. Jag måste helt enkelt vara lite snabbare med att ur skolhalten låta henne åter söka framåt nedåt, i balans. En ganska svår läxa :)

Idag så är jag tur nog betydligt piggare och det blir en liten eftermiddagstur ut till Ulla, Christina och Gitt som alla tre är inne i longeringsarbetet :)


I går bjöd Venus på mycket vinklar och en bättre balans än tidigare i skolhalten

 



Ojoj, här fastnade jag själv i skolhalten. Ibland måste man vara snabb med att återgå till framåt - nedåt, speciellt när man har en häst som gärna bjuder till lite för mycket...

 



Eh, jag hann som sagt inte med utan det blev alldeles "too much"...  Men Venus har kul :)

 


#ridkonst  #dressyr

Av Ann - 1 oktober 2014 00:00

Lite ovant är det allt att kunna sitta upp på en hästrygg som inte är skolad sedan tidigare och som dessutom inte verkar ha några direkta spänningar. Men framför allt så är det nyttigt för mig som ryttare då jag märker ganska så snart vad som är mina egna snedheter och vad som eventuellt är hästens. Sedan att det är en så stor och bred rygg som Poseidons kanske försvårar det hela lite ;) Båda de tillfällen jag suttit upp på honom så har det till en början inte gått att styra över huvud taget utan han har bara traskat på, omedveten om att krabban på ryggen faktiskt försöker be honom om någonting... Men, efter en stunds tjatande från min sida med de indirekta tyglarna så började han igår lyssna lite mer. Förståelsen för innerskänkeln fick vi också jobba lite extra med och till sist var det t.o.m nästan så att vi kunde få till en öppnaliknande rörelse. Mycket duktig pålle! Då återstår det att se hur mycket han egentligen har förstått och kommer ihåg till nästa gång ;)


 

#ridkonst  #dressyr

Skapa flashcards