Direktlänk till inlägg 6 januari 2015
Att hästen ska gå i balans hör man ganska så ofta men ska detta fungera måste vi ju själva också sitta i en balans som underlättar för hästen och inte stör den. Jag har skrivit en hel del tidigare om min sneda sits, om läxor som jag fått av mina instruktörer och om egna erfarenheter som jag gör på marken, på hästryggen och på löpbandet. Den senaste tiden har jag haft mycket fokus på min vänsteraxel. Inte på att dra fram eller bak den som jag ofta blivit tillsagd, istället fokuserar jag på tanken att axeln ska fungera som en ram för ut- respektive insida. Detta har jag upptäckt gör att jag inte belastar min vänstra höft lika mycket som tidigare ( Bye bye trochanterit! ;) ) och att jag får en rakare hållning på löpbandet. Jag sitter dessutom rakare uppe på hästen och Venus faller inte alls lika tungt på sin vänstra bog som hon brukar. Jag kan uppfrån hästryggen se hur hennes kotpelare nu faktiskt lägger sig mer rätt i området kring manken så att det blir en betydligt jämnare böjning i höger varv än tidigare. Det som varit så svårt... Att sedan bara använda tankens energi för att försöka minska ramen med ytteraxeln, t. ex vid minskning av volten eller när man ska svänga som vid varvbyte, ja det fungerar ju mycket bättre när man väl sitter rakt och inte hänger åt något håll :)) Det här måste jag ju definitivt jobba vidare med!
Naturligtvis kan jag som instruktör inte låta bli att testa mina egna sitserfarenheter även på mina elever. Och visst fick Sanna och hennes friesersto en betydligt bättre balans när Sanna fick en tanke om att axeln skulle fungera "inramande". Hon slutade vika sig i sidan och blev mer stilla i sitsen, hästen kom mer mellan hjälperna och följde minsann voltspåret med både fram- och bakdel :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...