Direktlänk till inlägg 2 mars 2015
Tycker ni rubriken låter lite flummig? Den står nämligen för precis det som är min läxa framöver :)) Äntligen börjar nålen skönjas i höstacken och jag tror att jag börjar nosa på det som jag genom alla år letat efter inom ridningen. Under helgens kurs på Gustavsborg var vi flera ekipage som bland annat fick jobba med den fyrtaktiga skolskritten. Detta under Hanna Engströms proffsiga guidning. Och guidning behövs, för skolskritten är riktigt svår... För egen del innebär det att jag, som i så många andra sammanhang, måste tagga ned och vänta in Venus. Som vanligt ska jag också göra mindre och försöka vara mjukare i sitsen. När jag hittat kommunikationen i halten, lösgjort eventulla spänningar och flyttat tyngdpunkten mer mot hennes bakben så ska jag "bara" hålla min egen tyngdpunkt centrerad, "öppna upp" i sitsen och vänta på att Venus nästan av sig självt börjar arbetet i bakbenens vinklar. Det är detta arbete som är "tomgången", en mycket speciell känsla. För mig själv jämför jag det lite med att sitta som passagerare på ett flygplan som ska upp i luften. Ute på startbanan väntar man tålmodigt medan planet står stilla. Motorernas varvtal blir allt högre och så andas man djupt och bara väntar på att känna sätets kraft i ryggen. Skillnaden är att här blir allt mjukt i stället för att man skjuts framåt. Andningen är väldigt viktig för min egen avslappning och centrering. Ger jag sedan så lite som tankens energi till riktningen av Venus bakben så är det bara att vänta tillräckligt så gör hon egentligen själv jobbet och bär upp mig i rörelsen framåt. Men detta under förutsättning att jag inte stör henne med obalanser i min egen kropp eller börjar korrigera henne för mycket (här har jag att jobba på)! Flummigt? Ja! Svårt? Ja! Men de ögonblick när alla pusselbitar hamnar på plats så blir man nästan religiös på kuppen :))
Ser kanske inte så mycket ut men skolskritten är svår! Lite spänning här till en början (störningar utanför ridhusväggarna) men sedan hittar vi några stegs mjukhet och riktning i sits och bakben.
När påskjutet blir för stort i igångsättningen kan man försöka hitta tillbaka till mjukheten med hjälp av halter av olika grad. Venus bjuder till lite för mycket här i skolhalten mot vad vi klarar av men vi får ändå en bra effekt i bakbenens vinklar
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...