Skriver lite snabbt då jag är på språng till jobbet på sjukhuset.

Gårdagens träningar handlade mycket om ramar! Att stå i sin bubbla, i balans, slappna av och därefter börja följa inom den angivna ramen för att slutligen åter igen stanna i balans var något som Arisco fick träna på i longeringsarbetet, men också Totte samt Capella i lastträningen. Jumpy är ett sto i sina bästa dagar som fick kapson på för första gången igår och även hon fick lära sig om ramar vilket hon klarade utmärkt! :) Alla mattar skötte sig också superfint! Kanske speciellt lilla Jasmine, 10 år gammal, som till sist kunde föra Capella i sin ram upp och ned för baklämmen och ut och in i transporten  lugnt och metodiskt. Vilken talang denna tjej är! Till sist var det Venus tur. Hon fick sig ett pass vid hand där jag använde körpisken som ram på utsidan. Jag har märkt vid samlingarna att hon gärna vill skjuta ifrån med inner bak snett utåt istället för att bli mjuk i sina vinklar (gäller både i arbetet från marken och ryggen) och jag fokuserade därför främst på att placera både ytter bak- och framben så att innerhöften höll sig på på plats. Jag smekte också med spöet på svansroten för att hon skulle vinkla i kruppan och runda ryggen ytterligare.  Därefter blev det lite longering. Arbetet vid hand hade gett effekt. Min pärla rörde sig så mjukt och fint, tyst som en katt. Hon hade bra takt och balans, fin formgivning och hon svarade bättre än någonsin tidigare på utsidans hjälpgivning. Till och med lite halva steg blev det när jag till sist återgick till arbete vid hand och provade att samla. Mer kan man ju inte begära :)

Efter groundwork- och longerpasset släppte vi Arisco lös i paddocken beredda på att få se en liten rodeoshow. Istället passade han på att visa hur bra balans han hade och kliade sig med bakhoven på utsidan av nacken. Därefter tyckte han det var dags att gå hem... :))

#ridkonst  #dressyr
 

Balans eftersträvas tidigt i ridkonstens utbildning. Man börjar arbeta med balansen redan i första steget där man ber hästen söka framåt nedåt i halten samtidigt som den helst inte ska bli för "tung på bogarna" eller "trilla i knäet" på matte. Hästen måste också i detta steg lära sig ta eget ansvar, kunna stå stilla på lite avstånd och ändå ha kontakt och kunna kommunicera.  Det gäller naturligtvis också att vi som ryttare eller longör har koll på vår egen balans så att vi underlättar för hästen och inte ger inkonsekventa signaler. Igår så besökte jag Linda som kämpar på både med sig själv och Arisco från marken. Att själv gå lite ostadigt och samtidigt ha en extrovert yster andalusierkorsning att hålla reda på är förstås en ganska stor utmaning för matte. Men det går minsann framåt för de båda! Linda har framför allt blivit tydligare med ramarna, sin egen position och sitt kroppsspråk vilket innebär att hon själv går i bättre balans och att Arisco faktiskt nu kan slappna av, lyssna och följa i allt fler övningar :)

Linda har nu blivit mer medveten om vilken ram hon ska ge Arisco även i rörelse. Hon har också fått koll på sina signaler vid byte till longeringsposition. Och se så bra det går :) 

Poseidon fick sig också ett pass. Han fick jobba med sin tyngdpunkt i travgångsättningarna i syfte att inte belasta bogarna så mycket. Här har han precis bjudit på en fin halt på longen utan att falla framåt igen. Duktig pålle!  

#ridkonst  #dressyr

ARena2014 är till ända och jag är full av motivation :) Det som jag var mest nyfiken på när jag åkte till Sparreholm som fotfolk var det här med avancerad longering. Min övertygelse var att någonting skulle finnas i denna longeringsteknik som skulle kunna göra susen framöver för Venus och min kommunikation. Efter att ha sett Christofer Dahlgren undervisa, hört honom berätta och visa med sin fredriksborgare Saxo så är jag ännu mer övertygad om att så är fallet.

Det som är lite speciellt med Christofers utbildning av hästen är att han tidigt befäster utsidans hjälpgivning och att han avvaktar med öppnarörelsen. Denna ordning är egentligen logisk med tanke på det som Bent Branderup brukar säga att för att kunna kontrollera öppnarörelsen måste hästen först ha lärt sig ytterskänkelns hjälpgivning då ytter bakben måste kunna korrigeras om det kommer utanför ramen. Christofer poängterar också vikten av att ytterbogen lyfts och att ytter framben följer det böjda spårets riktning. Hästen ska runda sig kring husse/matte i markarbetet samtidigt som den håller sig tätt intill. Får hästen ovanan att "driva utåt" kan den nämligen lätt lära sig att svara felaktigt på insidans hjälpgivning.

Halten i avancerad longering görs sedan på slak lina utan att hästen stoppas framifrån. Istället används slutarörelsen för samling och ett mjukt tryck bakifrån. Ett tryck som är minimalt de första gångerna men som ökar successivt och efterhand får hästens bakben allt mjukare i sina vinklar in i halten. Husses/mattes position förflyttas allt mer bakåt (!) efter hand som kommunikationen med hästen utvecklas. Snyggt!

Nedan är två videofilmer från Christofers clinic. Lite skakigt är det då jag är mer fokuserad på att lyssna än på att filma... Nu ska jag till stallet, prova lite av de för mig nya tankarna och så låta Venus få säga sitt ;)

Ytterskänkelns hjälpgivning lärs in tidigt i den avancerade longeringen

Avancerad longering i all enkelhet... ;)

  #ridkonst  #dressyr

Jag har ofta lite skämtsamt sagt att Venus har två olika personligheter, dels en där hon är "Min pärla" och så ibland, men allt mer sällan, så förvandlas hon till "Den flygande holländaren" där stressen blockerar all kommunikation... Även om det under dessa fyra år har blivit en stor förändring till det bättre så har Venus fortfarande ett ganska stort kontrollbehov och det uppkommer situationer då hon fortfarande visar sig vara osunt klaustrofobisk och flyktbenägen, detta framför allt i främmande miljöer. Jag inser att jag helt enkelt måste jobba mer med tilliten för att hon ska följa mig överallt. Igår var det en superintressant dag då Christina från Sunt Hästförnuft  kom för att hjälpa mig och Venus med miljöträning. Christina har kunskapen att analysera, bemöta och träna hästar "systematiskt" (kommer inte på något bättre ord just nu) utifrån deras personlighet. Enligt Christina så är Venus en så kallad "extrovert högerhjärna med en hov i det introverta". Vad detta innebär kan ni läsa på Christinas hemsida :) Christina har redan tidigare gett mig små tips om hur jag ska gå tillväga för att öka Venus tillit när vi möter ett "spöke" men inte trodde jag att våra små övningar skulle ha gett sådan effekt som det visade sig igår under träningspasset. Riktigt stolt är jag över min kloka pålle som klarade uppgifterna med bravur och glad är jag över att ha träffat Christina! Nästa gång Christina kommer så blir det vattenträning :) 

Kameran är lite långt ifrån men här kommer en filmsnutt där jag ska skicka fram Venus för att på egen hand hälsa på paraplyet. Hälsa ska hon göra genom att vidröra det "farliga". Först vill hon inte (mig veterligen så har hon inte hälsat på paraplyn tidigare...), sedan kollar hon med mig så att allt verkligen är ok innan hon till sist ger med sig och nosar på den där röda saken ;) 
 #ridkonst  #miljöträning

Det har under de sista månaderna kommit upp diskussioner om det här med olika former av betsling, tygeltag och så handens verkan. Detta inte minst i s.b.m blue tongue bilderna som cirkulerat i olika forum på nätet. Själv har jag inte ridit på kandar (bridong + stång) sedan tävlingstiden för drygt 20 år sedan och jag kan säga att idag så hade jag använt kandaret helt annorlunda än vad jag gjorde då. Trots att jag var uppe och tävlade i svår dressyr så visste jag ju absolut ingenting om vad jag egentligen bad hästen om, inser jag idag.  När och om jag kommer att använda kandar framöver på någon häst så är det ifall jag anser att bridongen kan förklara något för hästen i sin utbildning (om det t.ex skulle bli problem med en spänd käkmuskulatur kan vibrationer i bridongtygeln ibland hjälpa till att lösgöra detta). Annars så är jag personligen inte så förtjust i bridongen och de vanliga tränsbetten längre då de har en verkan i nacken bakåt uppåt som motverkar förlängningen av hästens överlinje. Använder man sig till råga på allt inte av indirekta tygeltag utan istället leder mycket med innertygeln (vilket jag har förstått fortfarande är vanligt inom den vanliga dressyren) så signalerar tränsbettet till hästen att ta underkäken inåt, d.v.s. åt fel håll. Det som bland annat är avgörande för en korrekt ställning och böjning på böjt spår är ju tvärtom, att hästens underkäke ska föras utåt så att inner ganasch kan komma in under atlaskotan och det blir en svag lutning inåt av kotpelaren i nacken. Bland annat därför föredrar jag att kombinera kapson och stångbett. Kapsonen då den bättre än något annat alternativ förklarar en korrekt ställning tills övrig hjälpgivning blivit mer befäst och stångbettet då det kan hjälpa till att förklara förlängningen av överlinjen och då jag har som mål att så småningom kunna rida enhändigt på detta. Jag är lite sugen på att prova hackamore men det får bli lite senare i tiden :)

På kurs för Bent Branderup som lär mig om hur jag ska fortsätta skola handen. De direkta tygeltagen i kapsonen ställer hästen, de direkta tygeltagen i stången förlänger överlinjen, de indirekta tygeltagen för bogarna (hästen går undan för tygelns tryck). Min hand måste vara oberoende av hur jag rör mig i övrigt, detta oavsett om jag sitter på hästryggen eller om jag för hästen från marken. Eftergift i tyglarna är den absolut viktigaste hjälpgivningen. En stor utmaning för en gammal tävlingsryttare ;)

#ridkonst  #dressyr
 

Efter en fantastisk helg börjar jag nu återkomma till vardagen och ta tag i saker och ting, som att blogga till exempel ;) Helgens kurs för Bent Branderup var väldigt givande och det kändes nästan som om den var utformad för att kunna besvara exakt de frågor jag själv brottats med sista månaderna. Min första läxa är att fortsätta skola handen så som jag redan börjat göra i träningen frän utsidan på marken. Detta för att jag så småningom ska kunna sköta handens hjälpgivning "med automatik". En oberoende hand är ju en förutsättning för att jag ska kunna utveckla min följsamhet och hjälpgivning från sitsen. Roligt var under kursen att jag när jag red kunde ta tyglarna i en hand och föra även i vänster varv vilket jag aldrig lyckats med innan. Det som tidigare känts alldeles bakvänt kändes nu ganska så ok så träningen från marken har uppenbarligen redan börjat ge resultat! :) En annan läxa är också att göra sitsen oberoende av underskänkeln i samlingen. Här finns uppenbarligen en spänning som jag måste få loss. Efter att under en lång tid ha varit så fokuserad vid min skolios effekter och spänningarna i bröstrygg, axlar och bröstkorgsrotation så är det kul att att nu ha fått lite annat att tänka på :)

En liten filmsnutt från i lördags där Bent hjälper mig reflektera över sitsen

#ridkonst  #dressyr
 

Den sista tiden har jag tyckt att det gått framåt med min pålle när det gäller miljöträningen. Men, i helgen var det fritt fall tillbaka till ruta ett igen... Både fredagen och lördagen var det fullständigt omöjligt att få till något samarbete då ALLT var farligt. Vid ett tillfälle i lördags (på kurs för Elise då det var en massa "spöken" utanför ridhusväggarna) stod hon och darrade som fastfrusen med alla fyra i marken och det kändes som om jag satt på en tickandes bomb som skulle brisera vilket ögonblick som helst.  Stackars hästkrake så rädd och osäker hon var. Jag tog först till strategin att försöka vara så tydlig och bestämd som möjligt från ryggen men till sist var det bara till att hoppa av och arbeta från marken ett tag tills allt lugnat sig. Jag undrar vad häststackaren har varit med om egentligen som gett henne alla dessa hjärnspöken... Igår lyckades hon emellertid åter att slappna av som vanligt. Jag arbetade då med att hitta vår gemensamma tyngdpunkt, flytta den framåt respektive bakåt samt att förbättra lösgjordheten f.a. i framåt nedåt vilket fungerade riktigt bra till sist.

Igår fick jag  också träffa Sanna och hennes fina frieseräst igen. Det har redan hunnit ske en del positiva förändringar i stoets kropp. Hon börjar kunna trampa in i riktning mot tyngdpunkten med bakbenen vilket var väldigt svårt bara för ett par veckor sedan. Istället för att trampa in med t.ex.inner bakben så sköt hon tidigare helt enkelt ifrån, hon flyttade först ytterbakben åt sidan för att sedan placera innerhoven intill den yttre. Snacka om fusk :))   Förutom att utveckla hjälpgivningen under gårdagens träningpass så lyckades Sanna också med lösgörande arbete få loss lite av spänningarna i hästens nacke. Riktigt trevligt att se :)

Minsann om inte det lyckas bli några slutasteg, dessutom i det svåraste varvet! :) Sanna hälper sin häst att få en jämnare böjning genom att placera spöet högt upp på halsen så att stoet bli mer medveten om rotationen i nacken där hon annars gärna vill kontraställa

#ridkonst  #dressyr
 

Visst är det så, att det måste avsättas tid för reflektion om det ska ske ett lärande hos oss människor. Avsättas tid hmm, det är ju förstås en definitionsfråga vad som menas med det ;) Sedan kan ju reflektionen också ske mer eller mindre omedvetet. Ibland görs den strukturerat med eller utan verktyg för tankebanorna. Hur är det då med hästars reflektion? Igår visade Venus i alla fall att det minsann gjort gott med ett par dagars vila från träningen. Hennes innerhöft satt direkt på plats i longeringen, det som jag kämpade hela veckan för att få till nere i Danmark. Även i skolandet av halten visade min pålle att hon visst kunde föra över vikten till inner bakben och till och med bli mjuk och niga till lite grand i höften. I arbetet efteråt fick hon också en fin balans, en framåt-nedåtsökning som var lite bättre än vanligt och hon stretchade utsidan jättefint i både skritt och trav. Hur gick nu detta lärande till? För det kan ju inte bara ha varit en tillfällighet, väl... Kanske hon (och/eller jag?) har haft mer tid att omedvetet reflektera nu när jag varit sjuk? Då allt gick så bra så avslutade vi passet ganska så snabbt. Detta passade också mitt för tillfället väldigt dåliga flås alldeles utmärkt. Efteråt var det bara hem och ta igen sig. Det blev medicinering med kortisonspray, grönt te med honung och... Åsas gröna piller! ;))

En liten filmsnutt från groundworktestet förra veckan. Diagonalslutan (slutan i AR är en annan rörelse än den i tävlingssammanhang) ska göras i framåt-nedåt första delen, därefter ska göras en tydlig samling innan halvpiruetten påbörjas. Efter piruetten är det åter framåt-nedåt i sluta ut till spåret.
#ridkonst  #dressyr