Inspirerad av Bents uppvisade träningspass på sommarakademin så har jag naturligtvis varit tvungen att prova den för mig "nya varianten" av arbete vid hand. Dels tror jag att övningen kan hjälpa mig förklara ramen tydligare för min madame, dels så kan jag nog förklara vinklarna i bakbenen lättare för henne när vi kommer så långt. Jag kan tänka mig att det blir ett bra verktyg för att bland annat utveckla hennes skolskritt.  Nå, det är ju en bit till innan jag når den samling jag önskar men jag lyckades i alla fall igår när jag experimenterade åstadkomma en  tendens till öppna, detta med mig själv på Venus "utsida". Att gå från en sluta, skifta över till en öppna i samma böjning och få tag i inner bakben med mig i den nya positionen kändes som en svår men väldigt viktig nyckel i hjälpgivningen som vi behöver lägga mer fokus på. Att sedan Venus är ganska så hög kräver ju en del styrka från mig på marken. Lite rädd är jag allt att armarnas position ska ge konsekvenser i min nacke. Återstår att se...

Mellan åskskurar och blixtar igår så passade jag och Venus på att träna. Här förstärker min position den indirekta yttertygeln. Vi lyckas kanske inte få till en öppna i rätt bemärkelse men det blev ett gott första försök :))

#ridkonst
 

Videoklippen i mina tidigare inlägg har slutat att fungera. Jag jobbar på detta...

Det har varit mycket fokus på lastträning sista dygnet men det har gett resultat! :) Idag lyckades jag lasta själv och stänga bommen bakom min madame. Hon var lugn och accepterade den framåtdrivande hjälpen vid de tillällen hon började tänka bakåt. Även Madde fick ett träningspass i transporten med sin Rosie. Efter lite inledande förklaringar av ramen så stod till sist även Rosie lugnt och avslappnat inne i transporten medan stormatte Camilla rörde sig bakom henne och klappade henne lugnt på korset. Både Venus och Rosie har svårt att släppa det som händer utanför transportens väggar. Kanske bara som jag själv upplever det men visst är ston lite mer ifrågasättande och i behov av kontroll än valacker?

Igår lyckades minsann Venus även få till slutan i trav i longeringen. Jag behövde dock vara nära henne och jag fick flytta min position längre fram innan det fungerade.

Det är så roligt att undervisa olika ekipage. Alla vi ryttare har specifika behov utifrån våra olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna. Trots detta verkar det vara samma "nycklar" som går till alla "låsen". Den akademiska utbildningstrappan är huvudnyckeln och den är fantastisk på så vis att den stödjer och strukturerar både hästens och ryttarens utveckling.

Igår tittade jag på tre ekipage. Jag försökte filma  samtidigt som jag undervisade men det blev mestadels bara suddigt och en molnig himmel som kameralinsen lyckades fånga... Här krävs definitivt en kvalitetsförbätting framöver :))

En filmsnutt blev det i alla fall på Milla, Ena och mig i samarbete. Milla som behöver ridningen mycket för att arbeta upp sin egen rörlighet och kroppsmedvetenhet sitter på Gunillas nordsvensk Ena för första gången. Ryttarens uppgift är här enbart att följa hästen och att "känna". Och ibland så krävs det inte så mycket för att glädja oss AR-utövare. Jag, som för en från marken ganska otränad Ena, blir lika glad som Milla över att vi under några steg lyckas placera hästens inner bakben under tyngdpunkten och över att Milla känner denna rörelse så tydligt :)

Envisa insekter som trotsar täcken och flugspray plågar min madame. Hon har ett par ganska rejäla svullnader och jag misstänker att ett insektsbett även är orsaken till ett sår över sadelläget. Således har jag inte haft sadel på henne sista veckan utan jag har mestadels longerat och arbetat vid hand. Venus har också, som jag tidigare nämnt, varit stelare än vanligt sista tiden då hon har haft lite svårt att få fram sin vänsterhöft.

Igår saknade jag hästryggen så kolossalt, jag kunde inte låta bli utan jag hoppade upp barbacka i förhoppning om att inte reta såret för mycket. Det var länge sedan jag satt utan sadel (Venus har lite nerv, hoppar lätt till, och jag har inte velat riskera att åka av då jag haft sådana problem med min rygg och nacke). Jag var nog lite ringrostig men insåg direkt att OJ, vad jag har saknat barbackaridningen. Det blir ju en helt annan känsla... Venus slappnade av, vi fokuserade på vänsterhöften och jag tycker att den "lossnade" riktigt bra :)

http://www.hippson.se/hippson-tv/lar-dig-mer-om-frambenens-anatomi.htm

En bra film som tydligt demonstrerar frambenens konstruktion och deras förbindelse till övriga kroppen. Även om det inte talas om detta så kan man av filmen förstå att frambenen inte är lämpade på samma vis som bakbenen att bära vikt. Det tydliggörs också att bröstryggen inte har någon led som förbinder den till frambenen och att den hänger "löst" mellan bogbladen i senor, ligament och muskler.

Med detta i åtanke, vad innebär ryttarens tyngd för hästens bröstrygg och vad innebär ryttarens tyngd för hästens framben vid olika rörelser? Vad innebär därtill ett ökat påskjut, mot bettet och på bekostnad av bakbenens bärkraft, för frambenens och kotpelarens belastning? Med tanke på dressyrsportens utveckling så är det kanske inte så konstigt att tävlingshästars medellivslängd är endast 8,5 år...

Min kloka dotter sade till mig idag;

"Hur kan du begära mamma att Laban ska stanna i framåt nedåt? Han har lärt sig framåt nedåt i halt, han har lärt sig ställning, ta in bogen, underträdelse och nu håller han på att lära sig att stanna i longeringsposition. Han är JÄTTE duktig!"

Jag kan ju bara hålla med :D Att stanna har inte varit Labans starka sida och han har på bara några få träningspass verkligen gjort framsteg! Idag fick han låna Venus kapson och det fungerade riktigt bra, både från marken och med Elin på ryggen. Det roligaste av allt är att Laban verkar tycka det är intressant och kul att träna AR med Elin :)

#ridkonst
 

Idag blev det longering av min pärla. Jag provade lite skolor och fick riktigt bra formgivning på henne till slut, f.a fria bogar i framåt nedåt. Galoppen som brukar strula blev också riktigt fin emellanåt.  

Och så ytterligare ett filmklipp;

Att ytter framben ska höjas lika mycket i galoppen som inner, men i en annan takt, var för mig något nytt som Bent fick mig att reflektera över. Här kan ni höra honom berätta om detta.