I tidningen Equipage nr 7 finns en artikel som gör mig mycket glad. Den handlar om den norske dressyrryttaren Per Waaler. Han tar upp den högaktuella frågan som gäller prestationskrav, tävlingshets och relationen mellan ryttare och häst. Per framför många kloka tankar kring tävlingsridningen och vad jag kan förstå av artikeln står han också och verkar för sina åsikter. Trots att han själv tävlar på hög nivå är han kritisk till flera element inom sporten. Han menar att utövare, intresseorganisationer och ridförbund inte ser tillräckligt till hästens välfärd utan låter sporten gå ut över f.a unga hästars fysiska och psykiska hälsa. En bok som gjort stort intryck och som Per säger till alla sina egna elever att läsa är "Hestenes klan" av författaren Live Bonnevie. Per anser att boken borde vara lika obligatorisk för tävlingsryttare att läsa som tävlingsreglementet (!). I boken skildras hur man kan behandla hästen med kärlek och respekt och hur samarbetet med hästen kan fungera utan dominans och tvång... Även om jag själv numera är akademisk ryttare, eller kanske just för att jag har blivit det, så tycker jag det hade varit så otroligt spännande om Pers förhållningssätt kunde spridas inom ridsporten.

Så, då blev det ytterligare en bok som jag önskar i julklapp :)

#ridkonst #dressyr #ridning

Veterinärstudenten Izabella skriver i sitt blogginlägg om alla hästar som hamnar "mitt emellan" . Som inte "håller" för de högre klasserna, som är lite småhalta på böjt spår, men som är för friska för att dömas ut. Och dessa mittemellan-hästar är MÅNGA bara inom dressyrsporten! "Ingen behöver ha gjort något fel" skriver Izabella och visst kan det vara så, men vem avgör i så fall detta?  Enligt Klara Hedermo och Erica Hästdahls studie "Vad hände sen?"(2005) är det endast ca 38% av finalisterna i dressyrens fyraårschampionat som fortsätter finnas med i resultatlistorna på dressyrtävlingar 3-4 år senare... Vad tyder då detta på? Veterinärmedicinen utvecklas otroligt, hur kan det då komma sig att vi inte kan hjälpa fler hästar att stärkas och utvecklas inom dressyrsporten? Kan det vara så att hästarna trots allt rids i sönder?

Jag har varit inne på detta tema i ett par tidigare blogginlägg men det är ett så viktigt ämne och tål att upprepas. Den första fråga som måste besvaras är vilka värderingar vi egentligen har angående våra dressyrhästar.  Ska de betraktas som samarbetspartners eller förbrukningsvaror? Ett tydligt ställningstagande och förhållningssätt krävs hos såväl ridsportförbund, domare, tränare och inte minst veterinärer. Vidare så måste man ställa sig frågan, vad är anledningen/anledningarna till att så många av dagens hästar går sönder i träningen? Hur ska man utveckla dressyrsporten så att den stärker fler hästar istället för bryter ned dem? Lär av historien säger jag med flera... Diana Zarrouk skriver i equimondi.de att bedömningskriterierna inom dressyrsporten är så vilseledande att de direkt motverkar korrekt samling.  Och visst ser vi på tävlingsbanorna att det istället för balans och bärkraft prioriteras extrema rörelser hos redan unga hästar och att bakbenens skjutkraft bort från tyngdpunkten är väldigt stor i förhållande till bärkraften (då hästen ska trampa in mot tyngdpunkten).  Den historiska ridkonstens lärdomar som går ut på att få en lättförd häst som bär med bakbenen, är lätt i framdelen och som lever långt upp i åldrarna verkar helt enkelt att ha glömts bort...

Favorit i repris så här i vintertid... 

Ena är här förhållandevis lätt i framdelen, har fria bogar och kan föras på mycket lätt hand. Då hon har rundad rygg och tyngdpunkten bakåt bär hon upp sig själv och Elin i balans och med så lite påfrestning som möjligt. Fotot från sept 2013     

#ridkonst #dressyr #ridning

Börjar bli trött på blåsten nu! Bokarna här hemmavid ligger härs och tvärs vilket gör mig riktigt sorgsen :(  Venus står som många andra hästar inne och har inte ens fått komma ut i ridhuset. Stormbyarna sliter med sådan kraft att jag inte vågar öppna ridhusporten som ser ut som om den vill släppa från sina fästen :O 

Har som tröst hittat lite mer läsbart, både böcker och annat :)  Feine Hilfen nr 4 damp ned i brevlådan häromdagen. Det är ett fantastiskt "bookazin" men oj vad jag önskar att den skrevs på engelska... Bent Branderup är med i ett reportage där han bl.a framhåller vikten av att vi ryttare måste ha modet att göra fel. Han menar också om jag förstått det rätt att böcker bör visa mer "äkta" bilder, från träningssituationer och inte bara arrangerade foton. Det är en del av eftermiddagen kvar. Jag forsätter tugga mig igenom tyskan ;)

Stormen tar hårt på den vackra bokskogsbacken. Allt fler av de större träden välter omkull just i denna stund och tar stora jordstycken med sig... Bilden är från maj i år och är faktiskt en "äkta" bild  ;)  där jag försöker få min madame att slappna av ytterligare i nacke och underhals

#ridkonst #hästar

Efter vårt dagliga pass och att efter ha försäkrat mig om att Venus hade det torrt, varmt och skönt i stallet så tillbringade jag resten av gårdagen mestadels i soffan. Med blåsten vinandes och tjutandes utanför husknuten plockade jag fram vad tidningar jag hittade för att läsa medan jag värmde upp mig framför den sprakande brasan. I tidningen Hästfocus nr 12 läste jag bl a en artikel av etolog Marie Eisersiö. Hon förklarar väldigt lättfattligt om inlärning och samspel med hästen. Hon forskar själv om tygeltryck eller om jag tolkar det rätt hur hästen svarar på bettets tryck. Det blir intressant att så småningom få se resultatet av denna studie (även om det hade varit intressant också med forskning kring det indirekta tygeltaget...). I artikeln går Marie kort i igenom lite av tidigare forskning kring samspelet med hästen, hur vi ryttare lyssnar och vilken attityd vi har. Vidare berättar hon om forskningsresultat kring positiv förstärkning såsom eftergiften i handen och skänkeln, belöning med godis eller foder o.s.v.  Även sådana situationer som lastning tas upp. Det jag speciellt tycker är bra är att Marie utgår ifrån hur hästen är till sin natur, d.v.s. ett klaustrofobiskt flyktdjur. Buskapet i artikeln är egentligen inget nytt men behöver spridas och är klart applicerbart i all typ av träning :)

Efter gårdagens pass med Venus i regn och blåst var det hem och bädda ner sig i soffan med diverse litteratur. Vofsingen och äldsta dottern höll eld i öppna spisen :)        

#hästar #forskning

Det finns så otroligt mycket kunskap att hämta runt om i hästvärlden och de flesta som vill sin häst gott är nog mer eller mindre ständigt sökande. Själv skulle jag t. ex. vilja lära mig mer om NH, frihetsdressyr, TTeam, TTouch mm. mm. Jag skulle också vilja ägna mer tid åt den akademiska ridkonsten som är så givande, som hela tiden utvecklas och som inte minst innebär att jag måste lyssna till min häst och arbeta med min egen kroppsmedvetenhet. Även om tiden inte kan räcka till allt försöker jag läsa lite av varje och det händer att jag blir fundersam. Just nu har jag hängt upp mig på att K. F. Hempfling kallar hästar för "kaosmaskiner". Han skriver i sin bok "Hästens själ" att;

"om man vill umgås med hästar så  måste man ha mod att stå ut med kaos, samt kunna uppbringa tillräckligt med kraft och klokskap i sig själv för att övervinna det om och om igen".

Jag har inte läst boken färdigt men kan inte låta bli att undra; Krävs det inte minst lika mycket kraft och klokskap av hästen för att umgås med människan?

Resultatet av Maurstads, Davis och Cowles nypublicerade studie som handlar om "co-being" visar just att häst och människa utvecklas båda två, tillsammans, för att nå ett partnerskap, d.v.s hästen formar också oss och bidrar till en förändring. Kanske ska människan inte tro så mycket om sig självt tänker jag...

Jag har inte tillgång till den vetenskapliga artikeln men mer om studien finns att läsa på http://www.thehorse.com/articles/32915/study-some-horses-riders-have-co-being-relationship

Venus och jag kan nog vara "kaosmaskiner" båda två ibland, men vi lär oss av varandra. Allt oftare hittar vi ett gemensamt lugn och ett språk däri. Det är helt enkelt så att Venus är min läromästare och jag hennes. På så vis har vi blivit "partners" i och utanför träningspassen. Och ja, min partner har precis rullat sig... ;) 

#ridkonst #hästar

Det är inte mycket med mig just nu då jag har dragit på mig någon virus. Jag låg nedbäddad det mesta av dagen i soffan igår och brydde mig inte speciellt mycket om omvärlden. Mellan mina mer eller mindre medvetslösa stunder så passade jag emellertid på att bl.a titta på Marijke de Jongs  "Straightness Training - Mini Mastery".  Riktigt bra grundläggande teori - och gratis! Så småningom tog jag mig i kragen och masade mig fullpumpad med nässpray och diverse tabletter till stallet . Även om det naturligtvis inte blev något träningspass så är det otroligt vad hästar kan få en att må bättre, åtminstone för stunden. En god vän skrev på FB att jag nog behövde en hästkur för att bli frisk och det var ju precis vad jag fick :)) Hoppas bara kuren hjälper snabbt!

TV-tittande korta stunder är lagom anströngning just nu...

#ridkonst

För mig har skolskritten fram tills nu varit ett diffust begrepp, detta trots att jag deltog i årets sommarakademi vilken hade just skolskritten som tema. Frågor har snurrat i huvudet; Var kommer skolskritten ifrån? Vad fyller den för funktion? Ska den vara fyrtaktig eller tvåtaktig eller kan den vara både och? Vad är syftet med diagonaliseringen? Det finns ju ingen möjlighet att jag kan utbilda min häst om jag inte själv har kunskapen...

Jag har ännu inte hunnit se alla delarna i Bent Branderups nya online-video men den har redan gett svar på flera frågor. Även om jag vet att det är väldigt långt mellan teoretiskt och praktiskt kunnande så har jag precis som av Bents tidigare filmer blivit riktigt taggad. Venus får allt vänja sig vid det där förhatliga fyrkantspåret för nu ska här tränas skolskritt! ;)

Länkar till Bent nyaste online-videos (trailers) finns under Senaste nytt

Genom att studera litteraturen fås kunskap om den historiska ridkonst som till en del glömts bort. I "Description du Manege Moderne" (1727) ses Baron von Eisenberg i skolskritt     

#ridkonst #dressyr #ridning

Oj vad intressant det är, det här med hästars beteende! Utgångspunkten i litteraturen är ofta att för att kunna förstå beteendet hos ett fenomen eller en annan individ så behöver man först ha en uppfattning om hur objektet är "till sin natur" . Det finns många teorier och hur mycket som helst att fundera över. Enligt P. Parelli bör man t.ex , om jag kommer ihåg rätt, utgå ifrån att alla hästar, mer eller mindre, är klaustrofobiska "trotoholics" styrda av flyktinstinkt. K.F. Hempfling har i sin tur identifierat 26 olika "hästkaraktärer". Han menar att om man kan bedöma en hästs personlighet så kan man också anpassa dess liv och träning efter detta. Det finns även teorier om t.ex. olika roller i hästflocken och om hur dessa kan påverka hästens beteende i övrigt.

Hästens lärande - ur vetenskapligt perspektiv

Om hästens inlärning och hur den beter sig ur en mer pedagogisk synvinkel tas upp av de australienska forskarna McLean och McGreevy. De har skrivit artiklar och böcker i ämnet och i en gemensam muntlig framställan; "Arousal, attachement and affective state - Is the horse in a learning frame of mind?"  har de också satt relationen mellan häst och ryttare i fokus. Här tycker jag att det börjar bli verkligt intressant!  Inte minst för att relationen enligt annan forskning är intimt förknippat med "ledarskapets natur".  McLean och McGreevy diskuterar också forskningsresultat kring hästens sinnesstäming samt hur, när och var positiv (och negativ) förstärkning bör ges för att på bästa sätt kunna bidra till hästens lärande och hälsa. Länk till referatet finns under Senaste nytt :)

En bok som jag nog kommer att önska mig i julklapp  ;)

#ridkonst #hästvetenskap