Hemkommen i går morse efter en veckas solsemester är jag nu tillbaka, taggad inför höstens och vinterns  AR-aktiviteter! Planerna är redan i gång för temakvällar, utflykter mm (mer besked om detta kommer så småningom till berörda) och så min och Venus egen träning förstås ;) 

Efter en minst sagt blåsig och blöt vecka hemmavid så sattes Venus igång så smått i går kväll vid hand och med longering. Efter vilan från träningen var hon lite stelare än vanligt i vänster sida men hon hade mjukats upp fint till slutet av passet. I passets början tränade vi lite extra på hjälpgivningen i stillastående och att "skola halten". Glad som en speleman blev jag då det verkade som om träningsuppehållet faktiskt hade fått detta arbete att mogna lite och "falla bättre på plats". Där hemma bland den gångna veckans post låg också tidningen Hästfocus nr 11 och väntade på mig.  Elise Nilssons AR-artikel som denna gång handlade om just skolhalten och Elise egna erfarenheter av denna är värd att läsas många (!) gånger om.

Ska under dagen försöka fixa bort reklamen som börjat poppa upp här på bloggen :)

En filmsnutt från i början av oktober där Venus får jobba med tyngdförlyttningen i det som så småningom ska bli en skolhalt. Nästa utmaning blir att få till bröstkorgsrotationen och den vertikala böjningen i bakbenen :)

#ridkonst #dressyr
 

Den akademiska ridkonsten började egentligen sin historia i och med att kunskaper i ridkonst började dokumenteras på olika sätt för att förmedlas vidare till andra utövare. Redan Xenophon från 400 f. Kr skriver om kunskaper, metoder och synsätt som vi till viss del använder än idag. Dock har många saker bearbetats, förfinats och omskrivits av mästarna genom åren. Igår läste jag Hippsons inlägg angående en "ny" hjälpgivning där GP-ryttaren Karin Öljemark beskriver ett "nytt sätt" att rida öppna ( http://www.hippson.se/ridovningar/rid-oppna-pa-nytt-satt.htm ). Vem kan väl bli gladare än vi akademiska utövare när vi i Karins beskrivning känner igen både den akademiska hjälpgivningen och ett förhållningssätt till hästen och träning som åtminstone jag själv upplever behöver stärkas inom dressyrsporten. Kanske man inte ska kalla hjälpgivningen för "ny" då den använts i många hundra år och då den förfinades på ridakademierna redan under barock- och renässanstiden... men det hade varit fantastiskt positivt om dressyrsporten kunde ta till sig Karins erfarenheter av att rida "med" i stället för "emot" hästen genom hjälpgivningen :)

Inför gårdagens AR-lektion gick Johanna till litteraturen för att få förståelse för öppnarörelsen och för hur hon bäst ska utbilda sin häst utifrån hjälpgivningen i den historiska ridkonsten. En hjälpgivning som på sikt kanske kan få renässans även inom dressyrporten?  

#ridkonst #dressyr #ridning

Något som alla ryttare bör känna till. Denna text tycker jag förklarar kort och lättförståeligt. Mer info om hästens rygg finns på Therese hemsida (länk nedan)   :)

_________________________________________________________________________

Så här fungerar hästens rygg:

Längs hela  överlinjen- från skallbenet bak till svansen löper ett ligament (som mer beter sig som en sena än ett ligament) detta ligament kallas för: supraspinosa ligamentet. Supra= över, spinos= tornutskott.

Det supraspinosa ligamentets främre del som går över nackkotorna kallas ibland för ligamentum nuche eller nackbandet.

Det supraspinosa  ligamentet skall fungera genom att tillsammans med bukens muskulatur spänna upp ryggen som en pilbåge och även bära upp ryttaren så att ryggens känsliga muskulatur kan arbeta fritt med att skapa rörelse. När hästen höjer ryggen, sänker huvudet och trampar under sig med bakdelen så är ligamentet spänt, hästen går enligt oss i form.

När hästen höjer huvudet, sänker ryggen och paddlar bakåt med bakbenen så är ligamentet slappt och hästens ryggmuskulatur tar genast stryk!

Rätt position av huvudet:

Om man med olika hjälpmedel eller inspänningstyglar försöker spänna ned hästens huvud så betyder inte det att bara för att hästen sänker huvudet så går den i form, bakdelen måste också vara med. Det är faktiskt vanligt att man istället får en bakvänd effekt med såkallade inspänningstyglar och hästen blir så upptagen med att reta sig på rörelsebegränsningen att den istället bara spänner sig. Nackkotorna får sig en elak behandling och hästarna blir ofta låsta i nackkotorna och får muskelspänningar.

Det är mycket bättre att låta hästen själv hitta sin bästa position av sitt huvud utan rörelebegransningar, för det är mycket som spelar in, bl.a halsens längd och huvudets vikt!

Källa: Therese Jönsson – Hästfysioterapeut

________________________________________________________

#ridkonst #hästar

I "bookazinet" Feine Hilfen definierar Bent Branderup ställning och böjning. Ställning och böjning är den inledande fasen till sidvärtesrörelserna öppna och sluta där båda bakbenen skolas till att träda in under tyngdpunkten och bära upp ryttaren. 

Då det gäller öppnan uppkommer en korrekt bröstkorgsrotation hos hästen av rörelsen genom kotpelaren då innerhöften sänks i s.b.m att det inre bakbenet träder fram och in under tyngdpunkten. Rotationen leder till att hästens ytter skuldra lättar och lösgörs.

Branderup nämner också tre fel som ofta görs i öppnaarbetet. Dessa fel har jag själv upplevt kan komma redan i tidigt skede i arbetet med ställning och böjning:

- Det yttre bakbenet träder utanför sitt spår

- Det inre bakbenet träder för mycket åt sidan, förbi tyngdpunkten

- Det inre bakbenet skjuter för mycket i stället för att bära så att bröstkogsrotationen uteblir. Vikten hamnar då på hästens ytterbog och framben så att skuldran inte kan lösgöras

Jag tror att vi är många som känner igen och som har fått korrigera detta? ;)

Duktiga fotografen Lotte Lekholm har tagit bilder på Bent Branderup till tidningen Feine Hilfen. Här gör Branderup en piaff i öppna vilken lösgör ytter skuldra

#ridkonst #hästar

Det har varit full rulle efter Hanna-kursen, dels med min undervisning och så med mitt jobb på operation. Idag ska det emellertid bli en vilodag! Venus ska skämmas bort av equiterapeuten och själv ska jag sitta och frossa i mitt första nummer av "Feine Hilfen", tema sidvärtesrörelser. :) Denna tidning är det minsann klass på; Vackra bilder, kvalitet på papper och framför allt långa fina reportage om bara ridkonst och om ridkonstens största representanter och utövare. Anja Beran pryder omslaget och de inledande 4 sidorna. Sedan kommer ett 4 sidors reportage med Bent Branderups (!) synpunkter i ämnet. Det finns även ett 4-sidors reportage om Egon von Neindorff och så finns där mycket mycket annat. Jag inser dock att min tyska blivit mer än lovligt ringrostig, hrm..., men det är väl bara att träna upp den igen ;)

Feine Hilfen kommer ut 4 ggr per år, på tyska.

#ridkonst

Oj! Ja, nu står det en massa intressant i Hästfocus igen (nr 8, 2013)!

Till att börja med fortsätter Elise Nilsson sin artikelserie där Kim & Pansar utvecklas i den akademiska träningen. Nu har de kommit till den punkt då Pansar ska bära ryttaren på ryggen :) 

Tidningen innehåller också en väldigt intressant artikel om  Patrice Franchet d´Esperay på franska ridskolan Cadre Noir. Han rehabiliterar en häst enligt den klassiska franska ridkonsten. Mycket är likt den akademiska ridkonstens upplägg när d´Espray beskriver sin träning som utgår från de historiska mästarnas kunskaper och då han anser ridkonsten vara "en konstart och en kvalitativ ridning för hästens och ryttarens bästa". Den största skillnaden tror jag ligger i att d´Espray har Baucher som favorit medan den akademiska ridkonsten främst baseras på ridkonstens fader Gueriniere. I övrigt så var det nytt för mig att den franska klassiska ridkonsten är med på Unescos lista över världskulturarv (!) Det hade varit intressant att veta mer om detta och om d´Esprays träning. Fortsättning kommer vad jag förstår i nästa nummer av tidningen. 

Jag tycker Hästfocus har en bra bredd på sitt innehåll och Elise artikelserie måste jag ju följa ;) Nu har jag tagit mig i kragen och påbörjat min prenumeration av tidningen så jag slipper jaga lösnummer :))

Det senaste numret av Hästfocus

#ridkonst

Charlotte M. Nevison och Matthew A. Timmis har i sin studie från 2013 undersökt effekten av sjukgymnastik hos ryttare. Detta med fokus på oliksidigheter och instabilitet i sitsen kring bäckenregionen. Spännande! Inte så oväntat kommer författarna fram till att sjukgymnastik har en positiv effekt för sitsen, åtminstone kortsiktigt. Tyvärr har jag inte tillgång till hela artikeln men visst hade det varit intressant att få veta hur stor frekvensen var av uppmätta oliksidigheter hos ryttarna. Ännu mer intressant hade det varit om man i fortsatta studier undersökte ryttarnas upplevelser av oliksidigheter hos hästen för att därefter sätta detta i relation till den uppmätta oliksidigheten/instabiliteten hos respektive ryttare. Författarna nämner själva "there has been little scientific research investigating the influence of these factors in equestrianism, despite anecdotal acknowledgment that “a good seat” and core stability has strong influence on the horse and that crookedness may contribute to high incidences of back pain in both the rider and horse." Och visst är det så att vi alldeles för sällan går till oss själva och vår ridning när hästen visar tecken till spänningar,  orenheter eller ryggömhet. Kanske samband påvisade genom forskning kan göra skillnad?

Läs mer om studien i artikelns abstrakt

Sitter hemma efter att ha jobbat natten och äter min frukost framför datorn. Tittar på en alldeles förfärlig film angående Tennessee Walking Horses. Filmen är så vidrig att jag inte ens lägger ut länken... :(

Jag blir bedrövad samtidigt som jag inser att denna utveckling sker inom all sport med djur. Människans prestationskrav och ekonomiska aspekter får allt större utrymme på bekostnad av djurens liv och hälsa. När ska detta sluta? Aktuellt inom dressyren är rollkurdebatten där metoden på sitt sätt tvingar hästar till extrema rörelser. Kanske stoppar det inte där? Kanske kommer metoder liknande de som används till Tennessee Walking Horses i framtiden vara tillåtna även inom dressyrsporten när rollkuren inte längre räcker till för att utmärka sig på tävlingsbanan? Var går gränsen och vem tar ansvaret att sätta den?

Lite hoppfullt är det dock när man läser Petra Anderssons studie "Hästvälfärd, intressekonflikter och normativ etik" i vilken hon undersökt vilka värderingar och intressekonflikter som är aktuella inom hästhållning i Sverige. Ämnet är föranlett just av att hästsporten ständigt är under debatt då det gäller hästars välfärd. Med anledning av resultatet vill Andersson lyfta frågan om hur långt hästvälfärd egentligen handlar om naturvetenskap. Hon menar att det kanske snarare handlar om det humanistiska och samhällsvetenskapliga området. Och visst är det så! De positivistiska forskningsresultaten behöver ses i ett större sammanhang då sporthästars medellivslängd, trots all veterinär kunskapsutveckling, är bedrövligt låg. För att det ska ske en förändring krävs oundvikligen en vetenskaplig strävan efter att komma närmare hästens natur och dagliga miljö, d.v.s. ett paradigmskifte behövs i såväl forskning som hästhållning...

A frame captured from video of a Humane Society of the United States investigation show the measures taken to produce the exaggerated stride of Tennessee Walking Horses. In the video, horses are struck with clubs, shocked and have their hooves treated with chemicals and mechanical devices.

http://www.timesfreepress.com/news/2012/jul/29/walking-horse-inspectors-may-be-decertified/