Susanne Lundesjö Kvart menar i sin licentiatavhandling "Ridlärares pedagogiska praktik" (2013) att dagens ridundervisning ofta följer en mall som har sitt ursprung från militära traditioner. Detta anser hon vara omodernt och i behov av att förändras. Inom dagens utbildningar till ridlärare läggs stor vikt vid att använda korrekta kommandon för de övningar som görs. Lundesjö Kvart menar att det utöver detta bör finnas ett större kunnande om elever och elevers lärande, både när de sitter till häst, inför och/eller efter lektionen. Hon anser att eleverna bör släppas in mer i en dialog och uppmuntras till reflektion.

Den akademiska utbildningsstegen ser jag som ett utmärkt verktyg för ryttaren att hjälpa hästen till lärande. Utbildningskonceptet innebär emellertid också att ryttaren måste skaffa sig en teoretisk grund samt en förståelse för hästens natur, detta för att kunna bli hästens pedagog. För ekipagets instruktör blir uppgiften då inte bara att hjälpa häst och ryttare genom specifika övningar utan också att hjälpa ryttaren till lärande reflektion. Detta upplägg bör gå att applicera även inom annan ridundervisning och hade höjt kvalitén generellt på ridningen. Att knyta teori till praktik och att använda reflektionsverktyg för lärandeprocessen ligger i tiden :)

#ridkonst

http://www.hippson.se/hippson-tv/lar-dig-mer-om-frambenens-anatomi.htm

En bra film som tydligt demonstrerar frambenens konstruktion och deras förbindelse till övriga kroppen. Även om det inte talas om detta så kan man av filmen förstå att frambenen inte är lämpade på samma vis som bakbenen att bära vikt. Det tydliggörs också att bröstryggen inte har någon led som förbinder den till frambenen och att den hänger "löst" mellan bogbladen i senor, ligament och muskler.

Med detta i åtanke, vad innebär ryttarens tyngd för hästens bröstrygg och vad innebär ryttarens tyngd för hästens framben vid olika rörelser? Vad innebär därtill ett ökat påskjut, mot bettet och på bekostnad av bakbenens bärkraft, för frambenens och kotpelarens belastning? Med tanke på dressyrsportens utveckling så är det kanske inte så konstigt att tävlingshästars medellivslängd är endast 8,5 år...

"Hästar som reds med en högre grad av böjning i nacken var oftare ryggömma jämfört med dem som reds i en mer “normal” huvudposition. I de fall då ryttaren hade en tendens att placera sin vikt bakom lodplanet (i dressyrsitsen ska man kunna dra en lodrät linje mellan ryttarens skuldra, höft och häl) visade hästarna oftare tecken på ryggömhet jämfört med de hästar som reds av en ryttare som placerade sin vikt något framför lodlinjen." 

Detta är framkommet i en studie presenterad av C.M.Mejdell & F. Aksnes (2012) (http://www.annsridkonst.se/hästvetenskap-16118163)

Jag har inte hittat den ursprungliga vetenskapliga artikeln men min egen reflektion är att både fiskekroks- och LDR/rollkur-nackar ofta har ryttare som sitter bakom lodplan och driver hästen fram mot bettet vilket ger ökad nackböjning. Det hade varit intressant att veta om hästarna i studien hörde till någon av dessa två kategorier. 

1.Vid LDR förlängs visserligen bröstryggen MEN  ländryggen är starkt belastad och medför att bäckenet tippar framåt. Bakbenen får rakare vinklar och hamnar bakom hästen. Hästen ökar påskjutet men förlorar förmåga till bärkraft.

2.Vid "fiskekroksnacke" är magmusklerna är inaktiverade och hela rygglinjen förkortad, bakbenen trampar oftast inte in under tyngdpunkten, bröstryggen som är skapt att "hänga löst" mellan bogbladen har successivt pressats ned mellan dessa av ryttarens vikt. Hästen blir ofta "knickad"i nacken och trång i ganascherna när den ska gå "i form".

Nedan visar jag en bild på fiskekroksnacke tagen ur Katrin Wallbergs fantastiska bok. Nedanför en nacke i sundare hållning. Det som f.a är intressant är kotpelarens form och hur den påverkar bröstryggens läge...

På http://www.nobynas.se/kottasart.htm presenteras Heldenbergs (fd. förste överberidare och chef för Spanska Ridskolan i Wien) synpunkter på det här med samling. Han presenterar även bilder med beskrivningar. Det jag kan tycka borde betonas mer i hans presentation är att tyngdpunkten inte bara ska "förskjutas bakåt till bakdelen", likt som jag tolkar det a´la Bauchers halvhalt. Då skulle ju alla hästar som ställer sig på bakbenen enligt definition vara samlade... Vad som ju också krävs för korrekt samling är att även de två andra klassiska halvhalterna fungerar; Steinbrechts där bakbenen trampar längre fram och in under tyngdpunkten och Guerinieres halvhalt där hästen bl a  öppnar upp vinkeln i ganaschen. Ska de tre halvhalterna utföras korrekt krävs det en förlängning av överlinjen vilket sällan nämns inom dagens dressyr. Intressant är att jämföra med Åsa Jämtén Hauers studie från 2008 om "Ridhästens samling" där hon bl. a. genom kinematiska analyser kommer fram till att samlingen i dagens tävlingsdressyr inte verkar vara så som den beskrivs av de historiska mästarna, trots att man relaterar till dessa inom sporten. Jämtén Hauer kommer även fram till att en samlad galoppiruett inte är tretaktig som många lockas till att tro. Samlar sig Grand Prix-hästar tillräckligt och lättar i framdelen så övergår tretakten oundvikligen till fyrtakt. Biomekaniskt blir det då väldigt likt så som den klassiska fyrtaktiga skolgaloppen beskrivs. Läs mer på

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002856/01/ridhastenssamling.pdf

7.5pt; font-family: book antiqua,palatino; color: black;"> 

De personliga mål med utbildningen Gith Karlsson beskriver i sin bok "Ridning för kropp och själ" tror jag kan gälla för många av oss ridkonstutövare:

• att med hjälp av inspiration från den period (1500-1700-talet) då ridkonsten upplevde sin storhetstid, kunna utbilda hästar till de högre skolorna ovan mark
• att kunna samarbeta med hästarna som partners och vänner, inte bara som ett redskap för att uppnå egen framgång
• att skaffa kunskap om och förmedla den kunskap som våra gamla ridmästare från den tiden besatt
• att verka för ridning som bygger upp och stärker hästarna och gör dom hållbara och sunda under många, många år. Jag tar avstånd från utbildningsmetoder som på sikt sliter ut och skadar hästarna.

En vacker och inspirerande bok :)

Nyaste Hästfocus är ju en riktig guldgruva att gräva ned sig i och har flera reportage som berör ridkonsten. Undrar förstås om Kajsa Ränkfors anser sig rätt citerad. Spanska ridskolan och akademiska ridkonsten har ju samma historiska mästare att utgå ifrån men annars inte så där jätte mycket gemensamt... Islandshästar som också tas upp har jag själv alls ingen erfarenhet av träna, däremot har jag sett och hört andra ryttare som ansett att det akademiska utbildningskonceptet faktiskt stärkt tölten i hästen (!). Kajsa menar däremot att det kan bli ett motsatsförhållande då AR stärker bålstabiliteten så mycket att det kan bli svårare för hästen att utföra tölt. Jag är totalt okunnig om tölt och ställer mig då frågan, är tölten en sund rörelse för hästen då den har ryttare på ryggen och i så fall på vilket sätt? Någon som vet?

I tidningen fortsätter också Elise Nilsson att ,med Jennie Ohlins hjälp, :) göra målande beskrivningar av Kim och Pansars uppåtkliv i den akademiska stegen. Nu har man kommit till skolorna på voltspåret. Riktigt bra läsning för den som vill sätta sig in i basicarbetet!

Basicarbete fick även Madeleine kämpa med idag under sin andra akademiska lektion (foto) och det gjorde hon verkligen bra! Efter inledande förklaringar verkade hästen tycka det var ganska ok att slappna av och lämna över ledarskapet till Madeleine trots omgivande störningar. Kul också att höra att det märkts effekt i hästens kropp och sinne redan efter förra veckans träningspass :)