"When a horse gets nervous during a new exercise, one has to calm him down during the exercise. Otherwise he will get nervous every time we ask something more or something new from him." N.Oliveira (1998).

Inför träningen med hästen har många av oss ofta en plan, en plan för hur vi vill lägga upp arbetspasset. Vi har nog även en viss förväntan om vad vi hoppas kunna uppnå med vår hästkamrat, beroende på utbildningsnivå. Och så blir det inte som vi förväntat oss...  Vi lirkar lite i våra försök att förklara men blir ganska så snart smått otåliga, frustrerade och vi korrigerar hästen som vi upplever svarar fel på vår hjälpgivning. Hästen i sin tur blir lite frågandes, anser sig kanske orättvist behandlad och blir ofta spänd och otålig den också, inte sällan börjar den gå emot handen och slutar vara "närvarande" i arbetet. Någon som känner igen sig? Ja, jag själv gör det definitivt då jag fallit i denna fälla så många gånger. Nu menar jag inte arbetet då det gäller den mest grundläggande hanteringen utan utbildningssituationer då jag kanske helt enkelt ber om för mycket, ber om perfektion för tidigt i hästens utbildning eller omedvetet ger inkonsekventa och otydliga signaler. För mig gäller det då att så snart som möjligt backa bandet och försöka återskapa ett med hästen gemensamt mentalt arbetsrum, ett harmoniskt sådant. I det arbetsrum jag eftersträvar ska det då framför allt finnas trygghet och mjukhet, respekt för varandra men också ett intresse för samarbete, ett sökande även från hästens sida. Det här är något som jag försöker jobba med allt mer medvetet och som jag även applicerar i min undervisning. Känslan som följer av att hästen är motiverad, vill ha mer, efterfrågar kontakt och uppgift och när man nästan bokstavligt ser hur den tänker och ställer frågor över det den ska göra. Då har man lyckats skapa det där alldeles speciella arbetsrummet som stärker relationen och där det sker ett lärande och en utveckling, även om inte själva rörelsen i sig skulle bli perfekt just vid det aktuella tillfället.

Nedan lite bilder från lördagens träningar i Örkelljunga som inspirerade till dagens blogginlägg :)


Xtra 4 år går gärna med huvudet högt och har lite svårt att slappna av både till kropp och sinne. Då är det heller inte lätt att samarbeta. Jonna jobbar här med att Xtra ska varva ned och söka kontakt, att de ska få ett "mentalt arbetsrum" som möjliggör inlärning

Godis kan stärka motivationen ;)  

Här har Jonna och Xtra kontakt, de går tillsammans i balans och Xtra slappnar av så pass att han faktiskt börjar förstå att forma sig runt Jonna och enligt voltspåret  

Helena har efter sin första lektion jobbat fint med relationen till sitt friesersto Sara samt med sitt eget kroppspråk. Nu är Sara betydligt mer avslappnad i nacken, hon söker sig sunt framåt nedåt så att överlinjen förlängs och kommunikationen i underträdelsen blir allt bättre

Annelie & Ruff tog sin första lektion och fick även de träna på kontakt och följsamhet. Det kändes onekligen gott i hjärtat när den till en början ganska så bufflige och ointresserade Ruff i slutet av lektionen började ta ansvar för sin egen balans och då han intresserat spetsade öronen och började följa minsta vink från Annelies skuldror <3  

Maggie & Ambra i en inlärningssituation gällande innertygelns hjälpgivning . Ambra tillåts få tid på sig och placerar lite tveksamt ett ben i taget.  Som om hon frågar; "Är det detta du menar matte?" Margareta bekräftar med eftergift och beröm när det blir rätt :)

#ridkonst  #dressyr

Äntligen kom jag till Stefan, kiropraktor, kinesiolog och helt enkelt undergörare. Som vanligt var jag glad som en speleman när jag kom hem då jag omgående kände av de positiva effekterna av hans behandling. Nu har jag en helt annan rörlighet i axlarna, jag upplever att jag belastar bäckenet jämnt och inte alls att jag hänger åt vänster sida längre, åtminstone inte när jag är på marken. Hoppas nu bara det håller ett tag. Blir spännande att sitta upp på Venus i kväll :)

Jag var igår också och hälsade på Ulla & Gaznica. Vilken resa de gör...  Att börja om helt från scratch bär respekt med sig. Ulla har jobbat mycket med att lösgöra sin häst, få henne i en sundare form samt att förbättra grunderna och hjälpgivningen från marken. Nu fortsätter de utvecklas med Ulla på hästryggen. Här tränar Ulla på att använda små hjälper så att inte sitsen störs. Då lyckas den fina balansen bibehållas när de minskar och ökar volten och Gaznica är sååå nöjd :))

#ridkonst  #dressyr

I inlärningssituationer så är Venus och jag ganska lika. Vi gör ofta båda helt enkelt för mycket vilket ibland direkt hindrar oss från att uppnå det vi önskar. Förmodligen är det så att viljan är större än förmågan, vi är båda lite otåliga och vi har båda fortfarande en tendens att lägga prestation i det hela. För min egen del så gäller det ju först och främst att bli medveten om vad jag gör när något blir fel, då är det förhoppningsvis inte så svårt att rätta till. Då det gäller Venus så kanske det inte är lika lätt att förklara. När Venus svarar för en hjälp, men så överdrivet att hon kommer ur balans, så är det oftast inget jag försöker korrigera. Det viktiga är ju att hon svarar för hjälpgivningen och förståelsen för rörelsen får komma efter hand. Förutom att jag försöker be om mindre så låter jag tiden verka så att min madame successivt slappnar av allt mer i situationen och så att hon blir mindre "yvig". Skolhalten är ett sådant exempel där Venus försökt sätta sig på bakbenen och flytta bak tyngdpunkten egentligen så som jag önskar men på tok för mycket. När balans och styrka då inte räckt till så har hon istället skjutit upp huvudet och låtit underhalsen komma fram. Nu när vi hållit på ett tag med skolhalten så börjar emellertid allt bli mindre pretentiöst, Venus har lättare att slappna av, bibehålla balansen och förlänga sin överlinje.

Venus har gärna slängt upp huvudet och gjort för mycket när jag bett om skolhalt. Det är mycket jobb kvar men nu äntligen känns det som om hon börjar förstå vad det är jag önskar då det gäller mjukhet och balans. Nu ska jag själv också försöka "göra mindre" :))

#ridkonst  #dressyr

En hand oberoende av sitsen är ju något som eftersträvas inom all ridning, men det är kanske framför allt en nödvändighet om man har som mål att kunna föra hästen på bara en hand. För att lyckas med detta måste man ha koll på sin egen balans/tyngdpunkt och sin hjälpgivning från sitsen. Det gäller också att lära sig vara väldigt sensitiv i handen och att hålla ordning på vilka fingrar som håller i vilka tyglar. Detta för att kunna ta in information från hästen och med små signaler också kunna förmedla information. Själv tycker jag detta är väldigt svårt... Skolandet av handen görs med fördel från marken då man inte påverkar hästen med sitsen. Har man då en välväxt madame som Venus kan man emellertid bli lite trött i armarna ;) Jag har fortfarande Bent Branderups ord ringandes i öronen sedan veckan i Danmark förra våren; "Ha handen mitt över mankammen, låt inte handen falla nedåt åt insidan, bär upp handen istället för att luta den mot manken, skilj på indirekt/förande och direkt/ställande tygel" . Tränar man då dessutom med dubbla tyglar, t.ex med  kapson- och stångtygel så gäller det minsann att ha tränat upp fingerfärdigheten  :))

För att skola handen är arbetet från marken perfekt eftersom inte obalanser från sitsen stör.  Jag tycker jag lyckas föra ganska så bra i skritten nu men jag har fortfarande lite svårt att få till traven ibland med min position på utsidan av hästen. Jag hinner helt enkelt inte riktigt med min långbenta madame om hon inte går väldigt samlad

Vanja fick sin första lektion på Jumpy igår då vi jobbade med hästens framåt-nedåt sökning med ryttare på ryggen. Riktigt duktiga var dem båda två. Här pratar vi biomekanik :)

#ridkonst  #dressyr

Gissa om jag blev överraskad av min pålle när vi igår för första gången på länge testade att ta oss igenom WE-hindret repgrinden.  Vi provade den senast i höstas och Venus talade då tydligt om att hon inte hade en endaste tanke på att gå nära den där slingrandes repormen. I går var all hennes rädsla som bortblåst och jag kunde istället börja tänka på min hjälpgivning och hur jag smidigast skulle föra henne igenom hindret. Repet som faktiskt är lite smått stickigt lät jag hänga slakt och medvetet beröra hennes sidor. Nästan lite snopet när hon inte reagerade haha :)) men visst är det så att ibland behöver man bara låta tiden få arbeta och låta saker och ting få smälta in. Säkert har förstås förändringen också att göra med miljöträningen i somras och att vi har fått befäst uttrycket "den där". "Den där" innebär för Venus att jag har sett den eventuella faran och att det är helt ok att hon nonchalerar föremålet eller kanske t.o.m. går fram på långa tyglar och hälsar på det, då får man dessutom godis (!). Behöver jag säga att Venus vilja att hälsa på föremål har ökat ganska markant sista halvåret? ;)

Lite WE-träning som variation och som miljöträning. Venus både hälsade på repet och lät sig föras genom grinden. Äntligen!

Under gårdagen gavs det också  lektioner. Jag var bland annat hos Emma och Gunilla som har var sin 4-årig valack. Båda hästarna har vuxit ordentligt sedan jag såg dem senast innan sommaren. Här har också tiden gjort sitt och de båda håller på att sättas igång så smått. På bilden tränar Emma och hennes Floyd på att hitta bättre balans när det gäller att föra och låta sig föras i groundwork :)

Gitt & Rocco jobbar på med longeringen. Rocco har ju ibland en tendens att skjuta på alldeles för mycket och "rulla över" sina bogar men det har blivit så väldigt mycket bättre! Igår blev det t.o.m. ett par fiiina galopper

#ridkonst  #dressyr   

Igår blev återigen de flesta av de planerade lektionerna inställda pga av vädret. Blåst och regn hindrade dock inte mig, Åsa och Gitt från att sätta oss i bilen och köra iväg för att besöka Jonna på företaget Kapson, säljare av främst akademisk utrustning. Själv skulle jag få hjälp av Jonna med att ta mått till en ulljacka som jag beställt, men det fanns ju också så mycket andra fina grejor på plats att titta på ;) Tänk om man hade haft obegränsat med pengar... En hel del frågor och  provande blev det men Jonna har ju skaffat sig både kunskap och erfarenhet under de sex år som företaget funnits och hon var trygg och proffsig i sin rådgivning. Det slutade kanske inte så oväntat med att vi alla tre gjorde inköp och vissa av oss shoppade minsann loss ordentligt :)) Jag tror nog att Jonna blev ganska så nöjd med kvällens försäljning :)

Lite bilder. Allra nederst min beställda ulljacka som är från Kapsons  egen kollektion "Ullkläder - by Lillienberg"                  

#ridkonst 

Hanna Engström ger ofta rådet till oss elever att inte trampa ned för hårt i stigbyglarna. Istället ska vi tänka att vi har äppleskivor som ska ligga kvar i stigbygeln men inte får mosas :)) Det kräver lite känsla kan man kanske tro. Det är emellertid en väldigt bra tankebild även för lite yngre och ovana ryttare har jag märkt för mjukheten i skänklarna ökar ganska så omedelbart. Inte minst höfter och knän slappnar av och är det så att jag själv kompenserar för någon av mina snedheter genom att spänna mig kring dessa leder så blir det så mycket lättare att analysera min tyngdpunkt uppe på hästryggen när spänningarna väl släpper. Bilden med äppleskivorna hjälpte mig igår att inse det jag egentligen redan visste, jag lutar som ett stormskadat träd åt sidan (...) och jag förskjuter åter gärna hela min tyngdpunkt åt vänster. Nåja, nu hade jag verktyg att försöka rätta till detta och glad blev ju jag när det fungerade. Men åh, vad jag ser fram emot besöket hos kiropraktorn!

Nedan ett par suddiga bilder från gårdagen...

Linda jobbade också med sin tyngdpunkt igår. Då hon har en högerhöft som hon gärna vill avlasta fick hon också fokusera på att slappna av och sitta mitt över hästen, i egen balans. Arisco svarade genast med bättre frihet i sin vänsterbog :)

Jumpy är en arabkorsning som hoppar mycket. Hon har gärna halsen lite på fel håll och lägger mycket vikt på sin vänsterbog. Nu har hon varit skadad ett par veckor och ska sättas igång lite mjukt. Jag har jobbat med henne vid ett par tidigare  tillfällen och trots att det varit så långt mellan gångerna så verkade hon igår förstå det jag bad henne om. Härligt var när spänningarna började släppa i hennes nacke och underhals och då hon började söka framåt nedåt och släppa upp sin bröstrygg

#ridkonst  #dressyr

Usch, jag är sned i min kropp. Även om jag inte har ont just nu så känner jag att något blivit sämre. Jag har sämre balans på löpbandet, svårt att sitta mitt över hästen, att följa med sätet och inte störa Venus i sina rörelser. Det är t.o.m så att jag nästan går och vinglar till lite ibland på marken. Nåja, bästa kiropraktorn Stefan kommer förhoppningsvis att kunna rätta till saker och ting nästa vecka...

Idag ska jag bort till Hallandsåsen och hälsa på Linda & Arisco, därefter blir det lektioner på hemmaplan :)

Här är det ombytta roller, jag får hjälp av bästaste Åsa som ger mig och Venus en lektion. Åsa vet precis vad jag har för "akademiska" läxor att träna på och hon är guld värd. Hon hjälpte mig igår med galopparbetet och att finna tillbaka till lite bättre balans i sitsen.

#ridkonst  #dressyr