Direktlänk till inlägg 10 juni 2013
Att handleda blivande kollegor på operationssalen och att instruera på ridbanan har mer gemensamt än vad man kanske kan tro. Verkligt inspirerande är det som instruktör när man nästan bokstavligen ser "polletten trilla ned" och när man ser det leende och det förvånade ansiktsuttryck som aha-upplevelsen ger. Igår hade jag rollen att föra Rosie vid hand. Jag bad då Madeleine som satt barbacka på hästryggen att förflytta sin sits två (!) cm mot insidan. Och vilken effekt det gav, både i hästen och i ryttaren. Hästen blev omedelbart mjuk som smör i handen, innerhöften kom fram och Madeleine som helt plötsligt kunde följa hästens bröstkorgsrotation fick uppleva hur så lite kan göra så mycket... :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...