Direktlänk till inlägg 17 september 2015
Att hästen kan föras med lätta hjälper och att den har framåtbjudning har naturligtvis stor betydelse för dess formgivning, men inte så sällan påverkas också relationen till ryttaren och ledarskapet. Det sistnämnda har bl.a Eva fått erfara med sin Junior :) Junior är en tidigare utbildad High Chaparall häst med all den värdighet som detta innebär och han ställer minsann krav på sin matte. Det ska vara finstämda och konsekventa hjälper, hans ryttare måste ha en klar bild av vad hon vill, annars kan det minsann "va så" med träningen. Junior vill också ha en tydlig uppgift och Eva måste fokusera (!) på kommunikationen med sin häst. Det går inte att hon sitter i egna tankar i sadeln, då måste ju Junior själv ta över ledarskapet ;)
När en häst börjar framföra sin åsikt som t.ex "Eftersom du inte vet vad du vill matte så bestämmer jag riktning och då är det hemåt som gäller", "Dina skänklar klämmer för hårt när jag rör mig så då rör jag mig inte" eller "Du drar ju i tyglarna matte så ok, då går jag inte framåt, bakåt blir bättre så du lättar i handen" så kan det ju förstås upplevas som att hästen trilskas. Man börjar kanske jobba ännu mer med sitsen, hälarna sätts ännu mer i hästens sidor, man korrigerar ännu mer med handen och på intelligenta hästar som Junior är konflikten genast igång... Problemet är tyvärr väldigt vanligt, Eva är vuxennybörjare men man ser situationen hos ekipage även på lite högre utbildningsnivå. Den innnebär frustration hos både häst och ryttare men oftast är det hela egentligen lätt att lösa. Då det gällde Eva och Junior så följde jag helt enkelt med dem på en av deras uteritter då det var här som Eva upplevde problem. Jag följde dem gåendes på lite avstånd och jodå, Junior var seg som tuggummi samtidigt som Eva kämpade som ett djur uppe på hästryggen för att få honom i rätt riktning. Men efter att hon hade lättat på underskänklarna (tagit bort dem helt från hästens sidor när de inte användes), släppt på tyglarna och lärt sig att tänka mer framåt samtidigt som hon fokuserade och satt mer still i sadeln så började också henne ledarskap bli mer trovärdigt. Hon kunde börja föra sin häst som nöjt efter hand gick i en allt sundare formgivning. Junior är en fantastisk läromästare! :)
Den här bilden fick jag igår av en glad Eva som nu kunde rida ut Junior på egen hand utan konflikter :)
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...