Alla inlägg under april 2014

Av Ann - 30 april 2014 00:00

Det här med sökning framåt nedåt under omställning har länge varit lite av en stötesten för Venus och mig när jag suttit på hästryggen. Vi har haft svårt att få till det som faktiskt hör till det mest grundläggande vilket har varit mycket frustrerande. Jag har fram tills nu upplevt att Venus av någon anledning börjat skjuta på med bakbenen så snart jag bett henne ställa om i kotpelaren och att hon till följd av detta lagt sig i handen. Detta har lett till lite diskussioner oss emellan och åsamkat ett antal djupa veck i min panna. Men, som vanligt sitter ju felet naturligtvis hos ryttaren... Nu när jag efter Bent Branderups påpekanden börjat bli tydligare i min insida av bålen, även nedanför bröstkorgen, så känner jag att omställningarna börjar fungera så väldigt mycket bättre, både i Venus och min egen kropp. Ytterligare en tanke som jag fick med mig från Bentveckan är det här med att inte låta sargen eller staketet på ridbanan få bli den dominerande hjälpen. Bent menade att det var tur att min häst inte var blind likt Hugin. Hur skulle Venus kunna lita på mig när jag inte var tydlig med vägvalet utan bara lät henne "flyta iväg" så att hon riskerade att gå rätt in i sargen? Hon kunde ju inte ha fokus på mig och min hjälpgivning när hon själv hade fullt sjå med att ta ansvar för vägvalet... Så, fortsättningsvis ska jag alltså fokusera mer på vägvalet med hjälp av min sits och inramande hjälper (att rida off-road och lite slalom mellan trädstammarna brukar ju vara bra) och så ska jag rida min stackars häst en bra bit innanför fyrkantspåret ;)


Venus lyssnar bra just nu, hon har bättre balans än tidigare och är lätt på hand även när jag ger henne lite större ram. Då är det riktigt kul att experimentera med hjälperna och utveckla övningarna. Man får ju njuta så länge det varar :)

 


#ridkonst  #dressyr



Av Ann - 28 april 2014 00:00

Ja, då har det åter varit en liten AR-träff hemma hos mig, denna gång med tema longering. Det var ett härligt och piggt gäng, totalt elva personer, som samlades igår.  Efter att ha insupit lite fika och den underbara vårsolen en halvtimme ute på trädäcket trängde vi sedan ihop oss inomhus framför TV:n. Där tittade vi gemensamt på Bent Branderups on-linevideo om just longering. Filmen är ca 1,5 timme lång men naturligtvis väckte filmen tankar och funderingar som gjorde att vi fick göra små avbrott för diskussioner om det vi sett. Att se de här on-linefilmerna på engelska och dessutom kanske vara relativt ny inom AR som någon av deltagarna igår kräver sin man/kvinna. Dessutom så vill ju var och en naturligtvis kunna relatera det som visas i filmerna till sin egen träning och sina egna erfarenheter. Det blev således lite frågor på plats och som jag förstod det även lite tankar som följde med deltagarna hem. Och det är ju precis så lärandet ska vara. Härligt tycker jag som instruktör! :) 


I första delen av on-linefilmen berättar Bent Branderup om longeringens historia. På olika håll i världen har man sedan urminnes tider använt sig av pilar och det böjda spåret. Detta för att kunna tämja och skola hästen till en hög ridnivå.

 

#ridkonst  #dressyr



Av Ann - 25 april 2014 00:00

Det här med kroppsmedvetenhet, det är ju något för alla att jobba på. Något som definitivt är säkert är att man aldrig blir fullärd :)) Som jag skrev igår så åker WE-hinderna fram lite mera nu och så även igår. Jag hade lite forsatta diskussioner med Venus kring ramarna men faktum är att hon accepterade dessa bättre nu än dagen innan. Det viktigaste jag har med mig från veckan nere hos Bent Branderup är det här med min insida, att den blir tydligare/starkare och att min tyngdpunkt och energi ska riktas mer mot inner bakben än tidigare. För att få till detta så upplever jag att jag måste fokusera på ett område nedanför bröstkorgen, ned i midjehöjd. Så igår, helt plötsligt när jag letade efter detta i enkelslalomen, så tror jag att jag hittade det som Hanna Engström beskrivit på en tidigare kurs, nämligen känslan av att ha en "chokladstång" i kroppen. Chokladstången är fast i mitten men smälter utifrån och in ned längs med hästens sidor. Bara genom att fokusera på min egen insida "centralt" i bålen och i övrigt försöka vara mjuk och följsam svarade Venus med att göra fina omställlningar. Häftigt! :)


Även i stillastående när jag tar lansen ur tunnan är jag mer tydlig i min insida. Venus som börjar acceptera skramlet från tunnan svarar genom att belasta inner bak mer än ytter
 

#ridkonst  #WE



Av Ann - 24 april 2014 00:00

Det var ett tag sedan WE-hinderna var framme och miljöträningen som man får genom dessa känns högaktuell inför sommaren. Personligen tycker jag att WE-träningen också är ett perfekt sätt att testa hur hjälpgivningen fungerar. Favoriterna är  enkel- respektive parallellslalom som man kan variera hur mycket som helst, "treklövern" och runt "tunnorna". Här kan man leka med bröstkorgsrotation, öppnor och slutor, framåt nedåt,  halvhalter mm, mm. Med fokus på ett bestämt hinder så upplever jag också att känslan i sitsen blir bättre och inte så sällan får jag nya aha-upplevelser. Men som sagt det var ett tag sedan. Det var också ett tag sedan jag hade tjuren framme med tillhörande "lansen i tunnan". Så länge sedan var det så att Venus igår helt enkelt satte alla fyra hovarna i marken och vägrade flytta sig! Icke hon tänkte gå nära den där skramliga blåa plastsaken med den uppstickandes polkagrisfärgade pinnen och ännu mindre tänkte hon gå nära de där vassa vita hornen på odjuret (påmålade horn). Jag har emellertid för en tid sedan kommit till den slutsatsen att jag måste börja sätta gränser för min madames frågasättanden och helt enkelt vara tydligare med ramen. Det handlar om tillit och förtroende men även om jag fortfarande har problem med snedhet i sitsen så anser jag mig ändå så pass trovärdig nu att hon faktiskt ska följa. Så, det blev lite korrekturer och efter ett tag så fungerade det faktiskt att ta lansen även om jag fick göra det lite på hennes villkor. Tjuren passerade vi också till sist på nära avstånd men jag valde att inte fånga upp ringen. Denna gång! ;)


Ett öra mot mig och ett mot pinnen...Venus tvekar när vi ska fram till tunnan men till sist accepterar hon att gå så pass nära att jag kan ta "lansen"

 

#ridkonst #we




Av Ann - 23 april 2014 00:00

Hugo är ju lite äldre och stel. De har emellertid skett en stor förändring i hans kropp de senaste månaderna. Från att ha varit alldeles "tillknäppt" i nacken, knipa i ganaschområdet, vägra söka framåt nedåt och vägra trampa in under tyngdpunkten på böjt spår är han nu mycket smidigare och börjar få allt bättre balans. Johanna har gjort ett jättearbete bland annat med att lösgöra honom i halten och på voltspåret. Det finns fortfarande spänningar kvar i nacken som visar sig korta stunder men Johanna har känslan för hur hon ska åtgärda dem. Hugo har också börjat arbetet med att lära sig förflytta tyngden mellan frambenen, detta i halten samt genom att växla mellan öppnor och slutor längs fyrkantspåret. Öppnorna fungerar bra i både halt och rörelse och han får avlastat sin ytterbog väldigt fint. Däremot att förflytta tyngden utåt och avlasta sin innerbog i slutorna tycker han är riktigt svårt. Som jag tolkar det så är det hans kroppsmedvetenhet som inte riktigt räcker till ännu. Det gäller då för oss att tänka på att inte be honom om för mycket utan vara nöjda med det lilla. Vi har helt enkelt fått fokusera på en kroppsdel i taget i rörelsen, dels för att försöka få honom att förstå vad vi önskar men också för att ge honom tid att bli mer medveten i sin kropp. Tills igår hade det emellertid skett en förändring, han fick äntligen fram sin innerhöft några enstaka steg i slutan samtidigt som han var böjd åt rätt håll, slappnade av i nacken, avlastade innerbogen OCH sökte framåt nedåt. Låter kanske inte så märkvärdigt men i Hugos fall är det rent fantastiskt! :)



Johanna har under en tid försökt få Hugo att få med sig den fina böjningen och formgivningen han har i öppnan över till slutan när de arbetar längs fyrkantspåret. Det innebär några stegs öppna, några stegs sluta, några stegs öppna etc. Igår blev det uppenbart att träningen börjar ge resultat
 


#ridkonst  #dressyr

Av Ann - 21 april 2014 00:00

Ja, jisses vilken dag det blev på Gustavsborg med vackert vårväder, god mat och härliga ekipage som vi fick lära känna. Allt flöt på som det skulle. Ann-Britt hade gjort ett perfekt schema så att vi hade goda tidsmarginaler och inte behövde stressa mellan momenten. Detta kändes väldigt bra, inte minst med tanke på hur härligt skönt avslappnad, nästan groggy, man blev efter Annas Feldenkraislektioner vilka genomfördes i liggande ställning. Ann-Britt jobbade vidare med ryttarnas kroppsmedvetenhet när de sedan satt till häst. Min egen undervisning gick mycket ut på att hjälpa ryttaren att föra hästen och ge den en ram så att den kunde förstå att avslappnat stå stilla för att därefter följa i så god balans som möjligt. Med ett par av hästarna fick vi arbeta i groundwork med att de faktiskt skulle ta lite mer ansvar för sin egen balans, både i halten och i rörelse, så att de inte var för framtunga och  "sprang över" ryttaren eller "hängde i handen". Det blev även lite träning av indirekta  tyglar (inte indiska tyglar som någon på FB läste...;)) där vi i halten lekte med hästens tyngdpunkt sidledes. Det var väldigt olika typer av hästar (och ryttare), med olika bakgrund och därmed olika förutsättningar. Med andra ord en mycket trevlig och intressant dag :)


Den sista Feldenkraislektionen höll Anna med oss ute i gröngräset denna fantastiska vårdag. Arbetet med bäckenklockan som vi hade gått igenom på förmiddagen repeterades och fördjupades.  På bilden förbereder vi oss för lektionen medan Ann-Britt passar på att informera på nätet om hur kursen fortlöper. Sämre kan man ju ha det när man är på kurs :))




Nedan lite suddiga bilder från grupplektionerna. Varje ekipage fick ha en ledsagare för att ryttaren skulle kunna fokusera på sin balans och följsamhet under Ann-Britts guidning

 


#ridkonst

Av Ann - 17 april 2014 08:39

Stackars Venus har blivit försummad. Jag har fått leja bort skötseln de sista två dagarna då jag varit krasslig och jag har inte ens hälsat på henne. Men kanske är det nyttigt att hon får sakna mig lite... ;)  Och hennes semester får nog vara någon dag till. Nu så går det nämligen att höra vid auskultation att jag har lunginflammation och antibiotika är utskrivet. Och frisk måste jag ju bli snabbt! ;) I morgon så är det dags att titta på Sara och hennes Micko och på påskdagen så är det dags för den fantastiskt intressanta kursdagen på Gustavsborg som jag sett fram emot länge. Här blir det ett helhetskoncept där vi tre instruktörer, Anna, Ann-Britt och jag, lagt upp ett program efter ett tema som ska se till både ryttaren och hästen. Två pass blir det för Anna med avsutten Feldenkrais för alla deltagare (även för fotfolken), ryttarna får prova att med inspiration från TTEAM känna in sin och hästens kropp uppifrån hästryggen under Ann-Britts guidning och så ska vi slutligen också arbeta med hur ryttarna kan påverka hästens balans och följsamhet med hjälp av AR. Den sista biten är huvudsakligen min och här kommer troligtvis någon att få arbeta från marken med sin häst, någon från ryggen. Vi instruktörer är taggade. Vi är övertygade om att det kommer att bli en kanondag och att kursdeltagarna kommer att ha många tankar och aha-upplevelser med sig hem. Skulle det vara någon mer som inte vill missa detta så går det att läsa mer om kursdagen på http://gustavsborg.com/default.asp?pid=80&sub=17


Glad påsk alla! :)


På Gustavsborg brukar det hända roliga saker. Bilden är från det förra tillfället då Ann-Britt, Anna och jag höll i en dag tillsammans. Då ingick bland annat miljöträning. Ann-Britt håller i flaggan, Elin följer efter med en lite förundrad men lugn Ena   :)  Foto; Mikael Nerberg

 

#ridkonst


Av Ann - 16 april 2014 00:00

Det här med att kunna föra och få hästen att följa, ja visst är det en konst ;) Några som fick jobba med detta igår var Milla med Tim och så Ebba med sin Totte. Milla har arbetat i halten med spöets position som indirekt innertygel och det var nu dags att från marken även förklara yttertygeln. När vi ändå var i gång så passade vi på att testa ytterskänkelns hjälpgivning. Denna förstod Tim på en gång och flyttade in bakdelen. Då kunde vi helt plöstsligt börja förklara skolorna lite bättre. Kul! :)

Då det gäller Ebba & Totte så fick Ebba fokusera på sin tyngdpunkt i hoppsadeln och på att inte lockas till att överdriva sina hjälper (sitsen tappar ju så lätt sin funktion när vi gör för mycket med skänklarna och överlivet...) Detta fick hon koncentrera sig på medan hon med indirekta tyglar förde Totte i serpentinbågar runt koner som vi hade satt ut på banan. Serpentiner går ju att variera hur mycket som helst och är roligt att jobba med vilket även Totte verkade tycka. Han blev uppmärksam, blev allt nöjdare efterhand och började också söka sig fint framåt nedåt vid eftergifterna. Det är dock en hel del kvar att jobba med då det gäller följsamheten ;) Ebba är emellertid superduktig och hon lyckades till sist i en annan övning att i balans och med mycket lätt skänkel, ja nästan bara med tankens kraft, få Totte att från stillastående trampa in med inner bakben så att han förflyttade sig sidledes. Minsann ingen lätt uppgift!  Med tanke på att Totte fortfarande har kvar lite av det invanda beteendet att testa gränserna genom att försöka gå emot skänkeln så fick detta bli veckans läxa :)


Här visar jag Milla hur man kan använda spöet som "innertygel" från marken för att förklara en sluta. Tim svarar så fint med att föra tyngdpunkten lite utåt så att innerbogen avlastas. Samtidigt för han precis som vi önskar bakdelen lite innanför spåret :)

 


Här för jag med "yttertygeln" och med min "mage" över Tims tyngdpunkt lite mot inner framben så att ytterbogen avlastas och vi får en stretchande öppnarörelse i halten

 


Det är härligt att se Totte trivas som ridhäst nu och att han har fått en så duktig ryttare på ryggen :)

 

#ridkonst  #dressyr

Skapa flashcards