Direktlänk till inlägg 5 juli 2013
Igår hade jag lektion med en alldeles bedårande islandshäst. En individ som i början inte vågade lämna över kontrollen till sin matte och som vid markarbete gärna ville ha en stor "bubbla" runt omkring sig dit ingen fick tillträde. Att kommunicera med en häst som inte vill söka kontakt är svårt och så kunde ju varken hästen eller matte ha det... Som tur är finns det ju mirakelmedel; GODIS! Innan lektionen var slut så hade sötnosen minsann sökt både framåt - nedåt, börjat slappna av och följa i ledövningarna. Matte tog in all information som jag öste över henne, hon läste av sin häst, såg de små (och stora) förändringarna samtidigt som hon själv lärde sig nya övningar och ett nytt kroppsspråk. Och wow vilken effekt det gav! Båda var nog lite trötta vid passets slut ;)
För att kunna få ett ledarskap som bottnar i tillit och förtroende krävs det att ryttare och häst skapar ett gemensamt språk som båda förstår. Ibland är det lättare sagt än gjort men även här är de akademiska hjälperna och utbildningstrappan verktyg som fungerar. Detta fick jag se prov på senare under dagen då Madde fick lite hjälp att få in sin tidigare svårlastade häst i transporten. Efter att ramen blivit förtydligad ,så som i det vanliga markarbetet på dressyrbanan, så följde hästen med in i släpet och stannade snällt på plats. För mig är detta ledarskap. Ramen är befäst, hjälperna konsekventa, hästen förstår språket och har blivit så mycket tryggare i relationen att hon vågar lämna över kontrollen till ledaren. Bra jobbat Madde!
Nedan en bild från ett träningspass där Madde har hästen "inom ramen"
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...