Direktlänk till inlägg 10 oktober 2013
Den akademiska ridkonsten började egentligen sin historia i och med att kunskaper i ridkonst började dokumenteras på olika sätt för att förmedlas vidare till andra utövare. Redan Xenophon från 400 f. Kr skriver om kunskaper, metoder och synsätt som vi till viss del använder än idag. Dock har många saker bearbetats, förfinats och omskrivits av mästarna genom åren. Igår läste jag Hippsons inlägg angående en "ny" hjälpgivning där GP-ryttaren Karin Öljemark beskriver ett "nytt sätt" att rida öppna ( http://www.hippson.se/ridovningar/rid-oppna-pa-nytt-satt.htm ). Vem kan väl bli gladare än vi akademiska utövare när vi i Karins beskrivning känner igen både den akademiska hjälpgivningen och ett förhållningssätt till hästen och träning som åtminstone jag själv upplever behöver stärkas inom dressyrsporten. Kanske man inte ska kalla hjälpgivningen för "ny" då den använts i många hundra år och då den förfinades på ridakademierna redan under barock- och renässanstiden... men det hade varit fantastiskt positivt om dressyrsporten kunde ta till sig Karins erfarenheter av att rida "med" i stället för "emot" hästen genom hjälpgivningen :)
Inför gårdagens AR-lektion gick Johanna till litteraturen för att få förståelse för öppnarörelsen och för hur hon bäst ska utbilda sin häst utifrån hjälpgivningen i den historiska ridkonsten. En hjälpgivning som på sikt kanske kan få renässans även inom dressyrporten?
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...