Det har under de sista månaderna kommit upp diskussioner om det här med olika former av betsling, tygeltag och så handens verkan. Detta inte minst i s.b.m blue tongue bilderna som cirkulerat i olika forum på nätet. Själv har jag inte ridit på kandar (bridong + stång) sedan tävlingstiden för drygt 20 år sedan och jag kan säga att idag så hade jag använt kandaret helt annorlunda än vad jag gjorde då. Trots att jag var uppe och tävlade i svår dressyr så visste jag ju absolut ingenting om vad jag egentligen bad hästen om, inser jag idag.  När och om jag kommer att använda kandar framöver på någon häst så är det ifall jag anser att bridongen kan förklara något för hästen i sin utbildning (om det t.ex skulle bli problem med en spänd käkmuskulatur kan vibrationer i bridongtygeln ibland hjälpa till att lösgöra detta). Annars så är jag personligen inte så förtjust i bridongen och de vanliga tränsbetten längre då de har en verkan i nacken bakåt uppåt som motverkar förlängningen av hästens överlinje. Använder man sig till råga på allt inte av indirekta tygeltag utan istället leder mycket med innertygeln (vilket jag har förstått fortfarande är vanligt inom den vanliga dressyren) så signalerar tränsbettet till hästen att ta underkäken inåt, d.v.s. åt fel håll. Det som bland annat är avgörande för en korrekt ställning och böjning på böjt spår är ju tvärtom, att hästens underkäke ska föras utåt så att inner ganasch kan komma in under atlaskotan och det blir en svag lutning inåt av kotpelaren i nacken. Bland annat därför föredrar jag att kombinera kapson och stångbett. Kapsonen då den bättre än något annat alternativ förklarar en korrekt ställning tills övrig hjälpgivning blivit mer befäst och stångbettet då det kan hjälpa till att förklara förlängningen av överlinjen och då jag har som mål att så småningom kunna rida enhändigt på detta. Jag är lite sugen på att prova hackamore men det får bli lite senare i tiden :)

På kurs för Bent Branderup som lär mig om hur jag ska fortsätta skola handen. De direkta tygeltagen i kapsonen ställer hästen, de direkta tygeltagen i stången förlänger överlinjen, de indirekta tygeltagen för bogarna (hästen går undan för tygelns tryck). Min hand måste vara oberoende av hur jag rör mig i övrigt, detta oavsett om jag sitter på hästryggen eller om jag för hästen från marken. Eftergift i tyglarna är den absolut viktigaste hjälpgivningen. En stor utmaning för en gammal tävlingsryttare ;)

#ridkonst  #dressyr
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla!    ...

Lite snabb rapport från några av lördagens pass :)   Maggie har köpt intensivpaket under sommaren vilket innebär att hon tagit lektioner med Ambra två gånger i veckan. På dessa veckor har de båda utvecklats mycket. Maggies sits har blivit mer avs...

Att hästen kan föras med lätta hjälper och att den har framåtbjudning har naturligtvis stor betydelse för dess formgivning, men inte så sällan påverkas också relationen till ryttaren och ledarskapet. Det sistnämnda har bl.a. Eva fått erfara med sin J...

Denna helg har varit mer än intensiv :)) Bland annat var jag i lördags iväg på kurs i Dalby för Elise Nilsson. Ett pass på marken efterföljdes av ett uppsuttet på eftermiddagen. Trots att Venus börjar bli ok i sin kropp igen så har jag svårt i skolha...

En sak är att förstå hur hästens och ryttarens kroppar ska fungera rent tekniskt och biomekaniskt. En annan sak är att lösgöra och bygga upp dem utan att nya spänningar skapas. Även om man som ryttare mentalt är inställd på att hitta mjukhet och liks...