Var i går hos sjukgymnast då jag faktiskt numera inte har ont i nacken men däremot fått besvär i en axel. Visar sig att även dessa besvär nog ursprungligen kommer från bröstryggen. Jag hade två rejäla låsningar och såg bokstavligen stjärnor när de släppte... Fick också reda på att förutom att jag är vriden i ländryggen så följer min bröstrygg inte normalkurvan. I stället för att vara svagt utbuktad så är den spikrak vilket medför, om jag förstod det rätt, att utskotten kommer närmare varandra och låsningarna lättare. Raka ryggar ger också ofta problem i nackregionen.Tänker på min stackars hästkrake som även hon har väldigt rak rygg och som hade kraftiga låsningar när jag köpte henne för tre år sedan. Och så får hon mig, sned och stel som en planka ovanpå... Hur kunde vi hitta varandra? Ordspråket "Kaka söker maka" får ytterligare innebörd.

Det verkar i alla fall som om Venus och jag börjar hitta tillbaka till en form i balans. Hon börjar låta mig sitta "på bakbenen" igen och skjuter inte bara bort mig.  Min övertygelse är att hon  gjort något i hagen som hon haft ont av en tid. Men då har hon ju fått precis rätt medicin genom AR-träningen ;)

På http://www.nobynas.se/kottasart.htm presenteras Heldenbergs (fd. förste överberidare och chef för Spanska Ridskolan i Wien) synpunkter på det här med samling. Han presenterar även bilder med beskrivningar. Det jag kan tycka borde betonas mer i hans presentation är att tyngdpunkten inte bara ska "förskjutas bakåt till bakdelen", likt som jag tolkar det a´la Bauchers halvhalt. Då skulle ju alla hästar som ställer sig på bakbenen enligt definition vara samlade... Vad som ju också krävs för korrekt samling är att även de två andra klassiska halvhalterna fungerar; Steinbrechts där bakbenen trampar längre fram och in under tyngdpunkten och Guerinieres halvhalt där hästen bl a  öppnar upp vinkeln i ganaschen. Ska de tre halvhalterna utföras korrekt krävs det en förlängning av överlinjen vilket sällan nämns inom dagens dressyr. Intressant är att jämföra med Åsa Jämtén Hauers studie från 2008 om "Ridhästens samling" där hon bl. a. genom kinematiska analyser kommer fram till att samlingen i dagens tävlingsdressyr inte verkar vara så som den beskrivs av de historiska mästarna, trots att man relaterar till dessa inom sporten. Jämtén Hauer kommer även fram till att en samlad galoppiruett inte är tretaktig som många lockas till att tro. Samlar sig Grand Prix-hästar tillräckligt och lättar i framdelen så övergår tretakten oundvikligen till fyrtakt. Biomekaniskt blir det då väldigt likt så som den klassiska fyrtaktiga skolgaloppen beskrivs. Läs mer på

http://ex-epsilon.slu.se:8080/archive/00002856/01/ridhastenssamling.pdf

7.5pt; font-family: book antiqua,palatino; color: black;"> 

Laban, den gamle mannen, är stel. För att inte säga stel som en planka då bogarna är helt fast. Han är en gudomlig personlighet och vacker som en tavla. Men, han ligger väldigt hårt i handen trots bett med kedja. Han har bara en riktning i huvudet, det är framåt och undan går det ;)

OK, hur tränar vi då honom på bästa vis? Elin har fått äran att låna Laban ett par gånger men är det verkligen lönt att lära "gamla hundar sitta"? Det viktigaste i Labans ålder måste ju ändå vara att bara få ha kul? Visst, men finns det inte andra saker än bara springa framåt som är roligt?

Elin testade honom med lite lösgörande övningar från marken. Otroligt vilken tankeverksamhet som krävdes av häststackarn för att han skulle lista ut att man faktiskt kan flytta frambenen lite sidledes så att bogen lösgörs ;D Men han klurade ut det. Gissa om han var nöjd efter passet! :)

Mentalt krävande verksamhet på banan. Kroppskoordinationen sätts på prov.

Laban verkar ha fått mersmak ;))

Äntligen en solig morgon då jag är ledig! Jag laddade Elin med kameran och traskade sedan med Venus ut i bokskogen. Venus var lite spänd i början men efter lite övertalning så kunde vi börja kommunicera och det blev lite bilder. Här är ett par smakprov :)

Venus har väldiga vårkänslor sedan en tid tillbaka, hon brunstar och hon racar i hagen så man tror att hon inte kommer att kunna stanna innan hon nått Kiruna. Hon har lyckats hålla sig inom hagens gränser hittills men tvärbromsningarna medför diverse bensprattel, sliringar och skolor ovan mark... För några dagar sedan konstaterade jag att hon var väldigt motvillig till att ta fram sin vänstra höft i arbetet från marken.  Jag har sedan dess haft utgångspunkten att senaste tidens svårigheter i träningen  berott på att hästkraken helt enkelt sträckt sig i sina glädjeyttringar och att hon behöver vila sig iform. Så, efter ett par dagars vila provade jag igår att longera henne en stund och minsann om jag inte såg en avsevärd förbättring :) Nu ska vi fortsätta ta det lugnt. Nästa helg är det Bent-kurs och då vill jag inte ha en grinig häst...

De personliga mål med utbildningen Gith Karlsson beskriver i sin bok "Ridning för kropp och själ" tror jag kan gälla för många av oss ridkonstutövare:

• att med hjälp av inspiration från den period (1500-1700-talet) då ridkonsten upplevde sin storhetstid, kunna utbilda hästar till de högre skolorna ovan mark
• att kunna samarbeta med hästarna som partners och vänner, inte bara som ett redskap för att uppnå egen framgång
• att skaffa kunskap om och förmedla den kunskap som våra gamla ridmästare från den tiden besatt
• att verka för ridning som bygger upp och stärker hästarna och gör dom hållbara och sunda under många, många år. Jag tar avstånd från utbildningsmetoder som på sikt sliter ut och skadar hästarna.

En vacker och inspirerande bok :)

Så svårt det är att få till renvers/förvänd sluta i hörnpasseringarna och undvika att hästen hamnar på framdelen i s.b.m detta. Helt klart är att jag måste låta bakdelen trampa runt framdelen lite bättre. Gäller allltså att då också kunna samla och flytta bak tyngdpunkten. Det känns tydligt att jag behöver träna upp kontrollen på sits o balans i renversen. Den förvända slutan kommer också att göra susen för f.a galoppen på sikt :)

Har knappt hämtat mig efter gårdagens två tuffa men ack så välbehövliga och givande träningspass för Elise Nilsson.  Venus & jag har inte varit  i form sista tiden, vi har haft svårt att flytta tillbaks och ned tyngdpunkten och att hitta vår balans och kommunikation. Jag fick nya fokus med mig hem till hjälp och som Elise sade i ett uppmuntrande försök, är man i botten av formsvackan så kan det ju bara bli bättre ;P Kul var det också att komma till stall Ekeberg och få träffa nya o gamla AR-bekanta och deras fina hästar. Idag står vila på träningsschemat ;)