Det är så roligt att undervisa olika ekipage. Alla vi ryttare har specifika behov utifrån våra olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna. Trots detta verkar det vara samma "nycklar" som går till alla "låsen". Den akademiska utbildningstrappan är huvudnyckeln och den är fantastisk på så vis att den stödjer och strukturerar både hästens och ryttarens utveckling.

Igår tittade jag på tre ekipage. Jag försökte filma  samtidigt som jag undervisade men det blev mestadels bara suddigt och en molnig himmel som kameralinsen lyckades fånga... Här krävs definitivt en kvalitetsförbätting framöver :))

En filmsnutt blev det i alla fall på Milla, Ena och mig i samarbete. Milla som behöver ridningen mycket för att arbeta upp sin egen rörlighet och kroppsmedvetenhet sitter på Gunillas nordsvensk Ena för första gången. Ryttarens uppgift är här enbart att följa hästen och att "känna". Och ibland så krävs det inte så mycket för att glädja oss AR-utövare. Jag, som för en från marken ganska otränad Ena, blir lika glad som Milla över att vi under några steg lyckas placera hästens inner bakben under tyngdpunkten och över att Milla känner denna rörelse så tydligt :)

Att testa hjälperna med lite WE (Working Equitation) emellanåt tycker jag är en rolig omväxling till den akademiska ridningen. Vid vissa övningar i bruksridningen, t.ex vid sidvärtes över bom, kan hästen av förklarliga skäl inte alltid trampa in med bakbenen under tyngdpunkten men desto mer tränas kommunikation och följsamhet. För Venus är WE också bra för miljöträningens skull.

I eftermiddags åkte således en hel del WE-hinder fram, för första gången på flera månader. Venus överträffade sig själv och gick sidvärtes över bom som om vi aldrig hade gjort annat. Utav fem försök rörde hon inte vid bommen en enda gång (!) Klockan som hon var ytterst tveksam till vid vår senaste träning fixade vi galant och även lansen ur tunnan. Kul! Däremot ville Venus inte riktigt acceptera ringlande repormar när vi passerade genom "grinden"...

Det som var roligast av allt var i alla fall arbetet i "treklövern" där vi bl.a fick till en riktigt fin rund galopp, i balans. Vi tränade övergångar och växlingar samling / framåt - nedåt.   Volterna i treklövern är små och jag som ryttare tvingas att rotera mycket i min egen kropp samtidigt som jag ska ha koll på sätet.  En utmaning som gick riktigt bra idag och som gav en känsla att ha med sig även till den vanliga akademiska träningen :)

Stal texten nedan från Ann-Britts blogg.

"The object of Dressage is the development of the Horse into a happy Athlete through harmonious education. As a result, it makes the Horse calm, supple, loose and flexible, but also confident, attentive and keen, thus achieving perfect understanding with the Athlete."
FEI:s Artikel 401

Texten är avsedd vara en del av grunden och riktlinjerna för dressyrsporten men någonstans har många uppenbarligen tappat spåret... Kanske något för alla berörda, inklusive domare och tränare, att klura på?

Bifogar en länk till en film med Marius Schneider och hans, vad jag tycker, harmoniska longerpass. Så ska utbildning gå till! Jag tycker att hans metod att gå över till "lång tygel"-position på utsidan vid slutarörelsen är mycket intressant. Vill jag nog testa med Venus så småningom :)

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=r7b7aD5adFs

Igår kväll blev det ett pass med Venus vid hand. Även från marken upplever jag att vi behöver komma bort från spåret vid väggen då denna annars tar över min hjälpgivning. Således blev det mycket arbete på diagonaler samt större och mindre voltspår. Fokus blev på placeringen av ytter bakben då Venus annars lätt "tappade innerhöften" och bakdelen sladdade utåt på det runda spåret. Skritten fungerade riktigt bra. Att genomföra slutor i trav med mig på insidan var däremot lite svårare även om vi till sist lyckades få till ett par steg. Hjälperna är helt enkelt inte tillräckligt befästa så det blir till att träna mer :)

#ridkonst

Sitter hemma efter att ha jobbat natten och äter min frukost framför datorn. Tittar på en alldeles förfärlig film angående Tennessee Walking Horses. Filmen är så vidrig att jag inte ens lägger ut länken... :(

Jag blir bedrövad samtidigt som jag inser att denna utveckling sker inom all sport med djur. Människans prestationskrav och ekonomiska aspekter får allt större utrymme på bekostnad av djurens liv och hälsa. När ska detta sluta? Aktuellt inom dressyren är rollkurdebatten där metoden på sitt sätt tvingar hästar till extrema rörelser. Kanske stoppar det inte där? Kanske kommer metoder liknande de som används till Tennessee Walking Horses i framtiden vara tillåtna även inom dressyrsporten när rollkuren inte längre räcker till för att utmärka sig på tävlingsbanan? Var går gränsen och vem tar ansvaret att sätta den?

Lite hoppfullt är det dock när man läser Petra Anderssons studie "Hästvälfärd, intressekonflikter och normativ etik" i vilken hon undersökt vilka värderingar och intressekonflikter som är aktuella inom hästhållning i Sverige. Ämnet är föranlett just av att hästsporten ständigt är under debatt då det gäller hästars välfärd. Med anledning av resultatet vill Andersson lyfta frågan om hur långt hästvälfärd egentligen handlar om naturvetenskap. Hon menar att det kanske snarare handlar om det humanistiska och samhällsvetenskapliga området. Och visst är det så! De positivistiska forskningsresultaten behöver ses i ett större sammanhang då sporthästars medellivslängd, trots all veterinär kunskapsutveckling, är bedrövligt låg. För att det ska ske en förändring krävs oundvikligen en vetenskaplig strävan efter att komma närmare hästens natur och dagliga miljö, d.v.s. ett paradigmskifte behövs i såväl forskning som hästhållning...

A frame captured from video of a Humane Society of the United States investigation show the measures taken to produce the exaggerated stride of Tennessee Walking Horses. In the video, horses are struck with clubs, shocked and have their hooves treated with chemicals and mechanical devices.

http://www.timesfreepress.com/news/2012/jul/29/walking-horse-inspectors-may-be-decertified/

Vad innebär en halvhalt?

- Hästen "väntar in" ryttaren i olika grad genom att stanna upp i rörelsen framåt

- Bakbenen träder längre fram in under tyngdpunkten(=samling) och ryggen rundas

- Hästen blir uppmärksam på ryttarens hjälper

- Vid sänkt bakdel ändras kotpelarens vinkel hos hästen så att skuldrorna avlastas och bröstryggen lyfts

- Skolhalt är en speciell form av "halvhalt i halten" där alla vinklar i bakdelen aktiveras så att kruppan sänks

Hur?

För att kunna utföra en korrekt halvalt måste hästen ha förstått vad samling innebär och att följa ryttarens tyngdpunkt. Tygeln används då enbart som informationskälla.

Varför?

Syftet med en s.k halvhalt är att optimera kommunikation och balans, t.ex inför övergång till annan gångart eller rörelse. Vid sänkning av kruppan avlastas också framdelen, belastningen på frambenen minskar, bogfriheten ökar och hästen kan lättare utföra rörelsen.

Monsieur de Nestier, beridare vid hovet i Versailles, i skolhalt på el Florido (1753)

#ridkonst

Envisa insekter som trotsar täcken och flugspray plågar min madame. Hon har ett par ganska rejäla svullnader och jag misstänker att ett insektsbett även är orsaken till ett sår över sadelläget. Således har jag inte haft sadel på henne sista veckan utan jag har mestadels longerat och arbetat vid hand. Venus har också, som jag tidigare nämnt, varit stelare än vanligt sista tiden då hon har haft lite svårt att få fram sin vänsterhöft.

Igår saknade jag hästryggen så kolossalt, jag kunde inte låta bli utan jag hoppade upp barbacka i förhoppning om att inte reta såret för mycket. Det var länge sedan jag satt utan sadel (Venus har lite nerv, hoppar lätt till, och jag har inte velat riskera att åka av då jag haft sådana problem med min rygg och nacke). Jag var nog lite ringrostig men insåg direkt att OJ, vad jag har saknat barbackaridningen. Det blir ju en helt annan känsla... Venus slappnade av, vi fokuserade på vänsterhöften och jag tycker att den "lossnade" riktigt bra :)

Att kunna söka framåt - nedåt utan att hamna på bogarna har efter en skadeperiod varit en utmaning för lilla gotlandsrusset Capella. Igår så kom vi fram till att denna tiden faktiskt är förbi :)  Efter att vi hade lekt lite med skolorna och växlingarna mellan samling och framåt - nedåt lyckades Isabell få igång en riktigt fin ryggverksamhet hos hästen, i både skritt och trav. Samlingen i slutaövningarna från ryggen där Isabell lyckades flytta bak tyngdpunkten, få fram innerhöften och få bogarna fria bådar gott för det kommande och efterlängtade galopparbetet  :)