Direktlänk till inlägg 12 augusti 2013
Under sommarakademin kom Bent in på det känslomässigt svåra med att utbilda andras hästar inom akademisk ridkonst. Ridkonstens utbildningskoncept utgår ifrån att man vinner hästens respekt och sympati och genast så har man då en relation till hästen som baseras på något mer än bara det rent "professionella". Det är helt enkelt svårt att efter en tid tillsammans behöva lämna ifrån sig en häst som har erbjudit sin tillit och sitt förtroende och blivit en samarbetspartner på både det fysiska, mentala och emotionella planet.
Med tanke på ovanstående är jag så glad att hästen jag nu tränar är min egen. När jag kom hem efter dagarna i Danmark berättade min dotter att min holländare visat tydliga tecken på att sakna - mig (!) Trots att Elin varit där och pysslat varje dag så hade Venus stått mest och tittat ut mot dörren och gårdsplanen. När det kommit fotsteg utanför stalldörren hade hästkraken enligt Elin gnäggat högt, i tron att det kanske var stormatte som kom. Och visst fick jag bekräftat att lillmattes uppfattning verkligen stämde! När jag väl tog mig till stallet och bildörren slog igen så hördes det genast en förhoppningsfull gnäggning inifrån stallbyggnaden. Den varma blicken som sedan mötte mig från en glad och förväntansfull holländare gick det inte heller att missta sig på. Lite senare när jag hämtade henne i hagen gnäggade hon återigen, skuttade som en fölunge och kom galopperandes till mötes. Helt enkelt kärlek när den är som bäst! Kanske jag borde resa bort lite oftare... :))
Akademisk ridkonst bygger på sympati och respekt, tillit och förtroende...
#ridkonst #hästar
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...