Direktlänk till inlägg 26 september 2013
Jag kommer emellanåt på mig själv med att jag har glömt en del om hur jag använde hjälperna då jag tävlingsred i dressyr. Den akademiska hjälpgivningen är så logisk så att jag köpt den med hull och hår och övriga tillvägagångssätt blir helt enkelt överflödiga. Dock så inträffar det att jag får tävlingsryttare eller deras hästar som elever. För att få en så bra förståelse som möjligt för dessa och deras eventuella svårigheter får jag ibland rassla fram gamla tankebanor och på så vis kan jag dra nytta av mina gamla erfarenheter. En reflektion som jag gjort är t.ex att jag själv som tävlingsryttare aldrig fick förklarat för mig eller tränat på tyngdfördelningen sidledes som i den akademiska träningen är så självklar. Kontrollen av tyngden över ytter och inner framben med hjälp av indirekta tygeltag är ju så avgörande bland annat för kvalitén och balansen i skolorna. Nu är det några år sedan jag tävlingsred så kanske är det annorlunda idag men jag tror att tävlingsdressyren över lag skulle kunna dra nytta av de historiska kunskaper som återfinns i det akademiska utbildningskonceptet.
Rocco som tävlat en hel del har haft problem med att få en jämn böjning i skolorna. Här förklarar Gitt den inre indirekta tygeln i en slutarörelse. Rocco som tidigare hängt sig på innertygeln lär sig flytta tyngdpunkten mer utåt. På så vis lättar tyngden på innerbogen och hon kommer i bättre balans.
Tyvärr hinner man inte alltid med allt man önskar. Tills vidare kommer därför bloggen att vara vilande men följ gärna mig och mina elever på min Faceboksida! Ska försöka ta bilder och skriva så ofta jag kan där :) Ha det gott alla! ...