Helle och hennes islandshäst Rhime tränade igår akademiskt för andra gången. Det har redan hunnit ske en utveckling i relationen mellan de båda vilket man kunde se direkt, t.o.m redan innan de  började sitt pass. Härligt! För mig ger det nästan känslan som vid ett dop var gång jag ser en häst som för första gången söker sig frivilligt framåt-nedåt mot handen. Hästens sökning nedåt innebär ju ofta starten på en ny resa där relationen och ledarskapet byggs på tillit och förtroende och där hästen kan lära sig att slappna av när den följer sin ryttare. Riktigt rörande :)  Rhime verkar också trivas med den akademiska träningen. Vid framåt-nedåt från marken överlät han ledarskapet till matte och han blev dessutom så väldigt vacker när han började slappna av i sin underhals, då han förlängde sin överlinje så att bröstryggen kom upp och då han öppnade upp det där tidigare spända området bakom ganascherna. På ett mjukt sätt har han nu blivit introducerad för en formgivning som är grunden för allt kommande dressyrarbete.

Rhime visar hur vacker en islandshäst kan bli när han börjar förlänga sin överlinje

#ridkonst

Det har varit svårt för Venus att hitta sin formgivning i longeringen. Dels har hon behövt lösgöra de gamla spänningarna i nacken, dels komma över ovanan att hålla fokus på vad som händer utanför "longeringsbubblan". Hon har också haft en stark misstänksamhet mot spöet att övervinna. Precis som uppifrån hästryggen upplever jag ofta i longeringen att bakbenens påskjut gör att hon har svårt att forma sig efter voltspåret, f.a vill bakändan gärna sladda utanför i vänster varv. I detta varv har jag även haft störst svårigheter med slutaarbetet då hon inte svarat på spöhjälpen. Arbetet börjar emellertid ge resultat. Igår lyckades jag få tag i det yttre bakbenet några steg, såväl i longeringen som i det efterkommande arbetet vid hand. Äntligen! Detta efter att inledningsvis ha jobbat med att öka hennes vinklar i bäckenet så att påskjutet minskade. Ibland så är det ju arbetet med en annan böjning än den man är ute efter som ger resultat... ;)

Jag jobbar på i galoppen med min vita pärla. Nu börjar jag stundvis även kunna föra henne enhändigt vilket tidigare varit stört omöjligt. Jag är inte van vid enhandsfattning även om jag provat på det emellanåt, men efter att ha studerat Bents senaste video om just ryttarens hand (trailern finns på min hemsida under "Senaste nytt" ) så känner jag att lite mer fallit på plats. Jag antar också att de förbättringar jag upplever i min sits  gör att handen kan arbeta mer korrekt. Igår blev det det kortaste ridpasset någonsin. Jag provade på ett enhändigt galoppombyte, detta i förhoppning om att kunna stanna kvar på hästryggen då bytesförsöken hittills oftast följts av en massa studsande och hoppande. Gissa om jag blev häpen - det gick så mjukt och fint att jag som belöning avslutade ridpasset direkt efteråt. Totalt blev passet 8 min och 28 sek... :))

Det fick bli en bild från vänstergaloppen även denna gång. Det verkar inte vara något annat som fastnar på kamerafilmen... ;))

#ridkonst

Igår hade jag lektion med en alldeles bedårande islandshäst. En individ som i början inte vågade lämna över kontrollen till sin matte och som vid markarbete gärna ville ha en stor "bubbla" runt omkring sig dit ingen fick tillträde. Att kommunicera med en häst som inte vill söka kontakt är svårt och så kunde ju varken hästen eller matte ha det... Som tur är finns det ju mirakelmedel; GODIS! Innan lektionen var slut så hade sötnosen minsann sökt både framåt - nedåt, börjat slappna av och följa i ledövningarna. Matte tog in all information som jag öste över henne, hon läste av sin häst, såg de små (och stora) förändringarna samtidigt som hon själv lärde sig nya övningar och ett nytt kroppsspråk. Och wow vilken effekt det gav! Båda var nog lite trötta vid passets slut ;)

För att kunna få ett ledarskap som bottnar i tillit och förtroende krävs det att ryttare och häst skapar ett gemensamt språk som båda förstår. Ibland är det lättare sagt än gjort men även här är de akademiska hjälperna och utbildningstrappan verktyg som fungerar. Detta fick jag se prov på senare under dagen då Madde fick lite hjälp att få in sin tidigare svårlastade häst i transporten. Efter att ramen blivit förtydligad ,så som i det vanliga markarbetet på dressyrbanan, så följde hästen med in i släpet och stannade snällt på plats. För mig är detta ledarskap. Ramen är befäst, hjälperna konsekventa, hästen förstår språket och har blivit så mycket tryggare i relationen att hon vågar lämna över kontrollen till ledaren. Bra jobbat Madde!  

Nedan en bild från ett träningspass där Madde har hästen "inom ramen"

#ridkonst

Flera har undrat över min bakgrund; Varför började jag med akademisk ridkonst, varför slutade jag med tävlingsridning och vad har jag för mål med min nuvarande träning? Så, det är på plats att jag tar mig i kragen och försöker berätta.

Trots att det hade gått bra på tävlingsbanorna och jag kommit upp i svår dressyr så tog mitt intresse för tävlingsridning slut när jag var drygt 20 år. Så här i efterhand tror jag att det hela främst berodde på att min yngre tävlingshäst inte fann någon glädje i dressyrarbetet. Idag är jag lite pinsamt medveten om mitt dåvarande förhållningssätt till dressyr och om de brister som fanns hos mig som ryttare. Budskapet inom ridkonsten; "det enda målet är glädje" har också fått en tydlig innebörd. Jag önskar att jag under min tid som tävlingsryttare hade vetat åtminstone lite av det jag vet idag...

Efter att knappt ha sett en häst på 15 år så fick slutligen dressyrintresset en renässans. Jag började söka efter häst och fann samtidigt information på nätet om utbildningskonceptet Akademisk Ridkonst (AR). Efter att ha fördjupat mig i det jag kunde hitta om ridkonsten, läst mig rödögd på nätterna och blivit halvt idiotförklarad av min sambo så blev jag så småningom medryttare till halvblodsstoet Briz. Då jag såg basicarbetets effekter i hennes kropp och sinne på bara ett par månader så fanns det ingen återvändo, jag hade oåterkalleligen blivit "frälst"!

Idag har jag lyckats släppa det mesta av mina prestationskrav från tävlingstiden vilka under en tid hämmat mig i min ridning. Jag finner nu glädje i att forma en häst, att få göra den allt vackrare genom stärkande och lösgörande träning och att få hjälpa den till ett långt, hållbart och meningsfullt liv. Det ger mig också glädje att utveckla samarbete och kommunikation, med hästen som vän och arbetskamrat. Fantastiskt är att bli buren i balans och samförstånd, genom allt svårare övningar och av det flyktdjur som hästen faktiskt är.

Historiskt så har människan under tidsperioder haft en filosofisk strävan efter att komma nära naturen och att försöka  "bli ett" med denna. Denna strävan framkommer även i ridkonsten där "två själar ska vilja vad två kroppar kan". För mig är detta en tanke och ambition som känns väldigt viktig att ha med sig i all träning av hästar.

#ridkonst

Just nu så är det en tid av balans. Venus verkar vara riktigt nöjd med sin matte, hon kommer gnäggandes i hagen, är så ivrig att få på huvudlaget så att hon självmant sänker huvudet och sökande gapar efter bettet. Hon slappnar av på utomhusbanan trots blåst, skrammel och störningar och f.a så verkar hon tycka träningen är kul.  Även jag själv tycker att jag hittat en bättre balans, från hästryggen. Smärtorna i nacke och rygg verkar vara i stort sett helt borta och när jag ska rotera i kotpelaren begränsar detta sig inte längre bara till bröstryggen utan jag kan påbörja rotationen redan längre ned. Detta gör att jag har mycket lättare att hitta en ram och ge hästen en form i båda varven. Vilken skillnad från i våras... Bara att njuta så länge det varar!

Nedan en bild från gårdagen då vi lyckades få till härliga sträckor i galopp :)  

Det är så roligt att undervisa olika ekipage. Alla vi ryttare har specifika behov utifrån våra olika styrkor och svagheter, detsamma gäller hästarna. Trots detta verkar det vara samma "nycklar" som går till alla "låsen". Den akademiska utbildningstrappan är huvudnyckeln och den är fantastisk på så vis att den stödjer och strukturerar både hästens och ryttarens utveckling.

Igår tittade jag på tre ekipage. Jag försökte filma  samtidigt som jag undervisade men det blev mestadels bara suddigt och en molnig himmel som kameralinsen lyckades fånga... Här krävs definitivt en kvalitetsförbätting framöver :))

En filmsnutt blev det i alla fall på Milla, Ena och mig i samarbete. Milla som behöver ridningen mycket för att arbeta upp sin egen rörlighet och kroppsmedvetenhet sitter på Gunillas nordsvensk Ena för första gången. Ryttarens uppgift är här enbart att följa hästen och att "känna". Och ibland så krävs det inte så mycket för att glädja oss AR-utövare. Jag, som för en från marken ganska otränad Ena, blir lika glad som Milla över att vi under några steg lyckas placera hästens inner bakben under tyngdpunkten och över att Milla känner denna rörelse så tydligt :)

Att testa hjälperna med lite WE (Working Equitation) emellanåt tycker jag är en rolig omväxling till den akademiska ridningen. Vid vissa övningar i bruksridningen, t.ex vid sidvärtes över bom, kan hästen av förklarliga skäl inte alltid trampa in med bakbenen under tyngdpunkten men desto mer tränas kommunikation och följsamhet. För Venus är WE också bra för miljöträningens skull.

I eftermiddags åkte således en hel del WE-hinder fram, för första gången på flera månader. Venus överträffade sig själv och gick sidvärtes över bom som om vi aldrig hade gjort annat. Utav fem försök rörde hon inte vid bommen en enda gång (!) Klockan som hon var ytterst tveksam till vid vår senaste träning fixade vi galant och även lansen ur tunnan. Kul! Däremot ville Venus inte riktigt acceptera ringlande repormar när vi passerade genom "grinden"...

Det som var roligast av allt var i alla fall arbetet i "treklövern" där vi bl.a fick till en riktigt fin rund galopp, i balans. Vi tränade övergångar och växlingar samling / framåt - nedåt.   Volterna i treklövern är små och jag som ryttare tvingas att rotera mycket i min egen kropp samtidigt som jag ska ha koll på sätet.  En utmaning som gick riktigt bra idag och som gav en känsla att ha med sig även till den vanliga akademiska träningen :)