Min pärla och jag  har jobbat ganska hårt den sista tiden. Vi har fokuserat mycket på den vertikala böjningen och förflyttningen bakåt av tyngdpunkten. Oj, vad denna träning ger muskler hos min madame! Gäller att vi inte nöter för mycket nu bara. Tyvärr blir jag av gammal vana ibland för stum i handen men tänker jag på att använda "hand utan skänkel" och "skänkel utan hand" blir det ett mycket bättre resultat, speciellt om jag lyckas slappna av i sitsen samtidigt...  Slalompinnarna har varit framme vilka är bra hjälpmedel. De gör att jag måste sitta mitt över hästen och snabbt ställa om i min egen sits. Jag lyckas långt ifrån hundra ännu, speciellt inte med att få bak min högra överskänkel tillräckligt på utsidan, men det går bättre och bättre. Jag märker tydligt att Venus rör sig i bättre balans när jag lyckas :)

Idag blir det vila för Venus del! Möjligtvis att vi tar en promenad in i ridhuset, hälsar på  WE-tjuren gemensamt och kollar så att han och ringen är fit for fight. Nästa träningspass åker han nämligen in på ridbanan! ;)

Venus har börjat öka vinklarna och sänka sin bakdel något mer i samlingarna, såväl i halt som i rörelse vilket är väldigt positivt. Här är jag dock lite för stum i handen vilket gör att bakbenet bromsas något i sin rörelse framåt. Detta i sin tur leder till sämre bogfrihet i steget

#ridkonst #dressyr #ridning

Veterinärstudenten Izabella skriver i sitt blogginlägg om alla hästar som hamnar "mitt emellan" . Som inte "håller" för de högre klasserna, som är lite småhalta på böjt spår, men som är för friska för att dömas ut. Och dessa mittemellan-hästar är MÅNGA bara inom dressyrsporten! "Ingen behöver ha gjort något fel" skriver Izabella och visst kan det vara så, men vem avgör i så fall detta?  Enligt Klara Hedermo och Erica Hästdahls studie "Vad hände sen?"(2005) är det endast ca 38% av finalisterna i dressyrens fyraårschampionat som fortsätter finnas med i resultatlistorna på dressyrtävlingar 3-4 år senare... Vad tyder då detta på? Veterinärmedicinen utvecklas otroligt, hur kan det då komma sig att vi inte kan hjälpa fler hästar att stärkas och utvecklas inom dressyrsporten? Kan det vara så att hästarna trots allt rids i sönder?

Jag har varit inne på detta tema i ett par tidigare blogginlägg men det är ett så viktigt ämne och tål att upprepas. Den första fråga som måste besvaras är vilka värderingar vi egentligen har angående våra dressyrhästar.  Ska de betraktas som samarbetspartners eller förbrukningsvaror? Ett tydligt ställningstagande och förhållningssätt krävs hos såväl ridsportförbund, domare, tränare och inte minst veterinärer. Vidare så måste man ställa sig frågan, vad är anledningen/anledningarna till att så många av dagens hästar går sönder i träningen? Hur ska man utveckla dressyrsporten så att den stärker fler hästar istället för bryter ned dem? Lär av historien säger jag med flera... Diana Zarrouk skriver i equimondi.de att bedömningskriterierna inom dressyrsporten är så vilseledande att de direkt motverkar korrekt samling.  Och visst ser vi på tävlingsbanorna att det istället för balans och bärkraft prioriteras extrema rörelser hos redan unga hästar och att bakbenens skjutkraft bort från tyngdpunkten är väldigt stor i förhållande till bärkraften (då hästen ska trampa in mot tyngdpunkten).  Den historiska ridkonstens lärdomar som går ut på att få en lättförd häst som bär med bakbenen, är lätt i framdelen och som lever långt upp i åldrarna verkar helt enkelt att ha glömts bort...

Favorit i repris så här i vintertid... 

Ena är här förhållandevis lätt i framdelen, har fria bogar och kan föras på mycket lätt hand. Då hon har rundad rygg och tyngdpunkten bakåt bär hon upp sig själv och Elin i balans och med så lite påfrestning som möjligt. Fotot från sept 2013     

#ridkonst #dressyr #ridning

Börjar bli trött på blåsten nu! Bokarna här hemmavid ligger härs och tvärs vilket gör mig riktigt sorgsen :(  Venus står som många andra hästar inne och har inte ens fått komma ut i ridhuset. Stormbyarna sliter med sådan kraft att jag inte vågar öppna ridhusporten som ser ut som om den vill släppa från sina fästen :O 

Har som tröst hittat lite mer läsbart, både böcker och annat :)  Feine Hilfen nr 4 damp ned i brevlådan häromdagen. Det är ett fantastiskt "bookazin" men oj vad jag önskar att den skrevs på engelska... Bent Branderup är med i ett reportage där han bl.a framhåller vikten av att vi ryttare måste ha modet att göra fel. Han menar också om jag förstått det rätt att böcker bör visa mer "äkta" bilder, från träningssituationer och inte bara arrangerade foton. Det är en del av eftermiddagen kvar. Jag forsätter tugga mig igenom tyskan ;)

Stormen tar hårt på den vackra bokskogsbacken. Allt fler av de större träden välter omkull just i denna stund och tar stora jordstycken med sig... Bilden är från maj i år och är faktiskt en "äkta" bild  ;)  där jag försöker få min madame att slappna av ytterligare i nacke och underhals

#ridkonst #hästar

Efter vårt dagliga pass och att efter ha försäkrat mig om att Venus hade det torrt, varmt och skönt i stallet så tillbringade jag resten av gårdagen mestadels i soffan. Med blåsten vinandes och tjutandes utanför husknuten plockade jag fram vad tidningar jag hittade för att läsa medan jag värmde upp mig framför den sprakande brasan. I tidningen Hästfocus nr 12 läste jag bl a en artikel av etolog Marie Eisersiö. Hon förklarar väldigt lättfattligt om inlärning och samspel med hästen. Hon forskar själv om tygeltryck eller om jag tolkar det rätt hur hästen svarar på bettets tryck. Det blir intressant att så småningom få se resultatet av denna studie (även om det hade varit intressant också med forskning kring det indirekta tygeltaget...). I artikeln går Marie kort i igenom lite av tidigare forskning kring samspelet med hästen, hur vi ryttare lyssnar och vilken attityd vi har. Vidare berättar hon om forskningsresultat kring positiv förstärkning såsom eftergiften i handen och skänkeln, belöning med godis eller foder o.s.v.  Även sådana situationer som lastning tas upp. Det jag speciellt tycker är bra är att Marie utgår ifrån hur hästen är till sin natur, d.v.s. ett klaustrofobiskt flyktdjur. Buskapet i artikeln är egentligen inget nytt men behöver spridas och är klart applicerbart i all typ av träning :)

Efter gårdagens pass med Venus i regn och blåst var det hem och bädda ner sig i soffan med diverse litteratur. Vofsingen och äldsta dottern höll eld i öppna spisen :)        

#hästar #forskning

Hälsan var inte på topp så det blev aldrig någon tripp till Danmark igår. Men, istället gjorde jag en nostalgitripp och satte igång att "julstäda" här hemma på datorn bland fotos och videos. Jag snavade över flera godbitar så några veckor framöver kan det nog dyka upp lite gamla minnen här på bloggen ;) Bland annat hittade jag nedanstående filmklipp på Elin "dotra mi" då hon sitter på Venus för första gången.

April 2011. Hur gulliga som helst :)) Man kan ju se att det har hänt lite hos både Venus och Elin sedan dess... 

#ridkonst #dressyr #ridning 

För en oinvigd kan det säkert se ganska så underligt ut när många av oss ridkonstutövare istället för att sitta upp på hästryggen börjar med att trampa runt baklänges samtidigt som vi försöker hålla koll på både omgivning, linor, spö och inte minst vår häst. Efterhand så blir man emellertid ganska haj på det där och man hittar både sin egen och hästens balans och koordination. Det ger också så otroligt mycket att redan från marken kunna förklara för sin häst om avslappning, form, ram och hjälpgivning. Bland annat går det att förklara endast en hjälp i taget vilket är stört omöjligt uppifrån hästryggen då vi ju alltid påverkar med vår sits. Först när hjälperna är befästa från marken börjar man använda dem uppsuttet och allt blir väldigt logiskt för hästen.

I söndags hälsade jag på Sara som är elev på naturbruksgymnasiet i Östra Ljungby och som har haft sin Midnight bara några månader. De båda har under denna tid lärt känna varandra och Sara har lyckats få upp Midnight lite i hull. Hon vill nu fortsätta göra gott för sin häst och börja lära sig om ridkonsten. Så, nu är vi ytterligare en baklängesgångare :)

Sara förklarar formgivningen. Midnight länger ut sin överlinje, slappnar av i nacke och underhals samt öppnar upp bakom ganascherna. Snyggt jobbat! :)

 
 #ridkonst #dressyr

För att testa Venus och min form och kommunikation tycker jag det är givande att ibland plocka fram ett par WE-hinder. När mer fokus måste läggas på ridväg och uppgift så märker man väldigt tydligt vad det är i hjälpgivningen som ännu inte fungerar. Det blir samtidigt inte så pretentiöst och Venus verkar också tycka om att få utmaningar och att vi har en uppgift att försöka lösa. Så igår åkte det fram lite slalompinnar och en bom. Det är lätt att börja göra övningar som är lite för svåra men riktigt kul hade vi :)

Venus har blivit starkare i sina bakben och har mycket lättare nu än tidigare att bibehålla sin balans när jag intar avlastningssits och hon släpps mer framåt. Hon börjar också kunna trava över bommar utan att snubbla över sina långa ben :) Som vanligt skrålar radion i bakgrunden...

 #ridkonst #dressyr #ridning #we

Det finns så otroligt mycket kunskap att hämta runt om i hästvärlden och de flesta som vill sin häst gott är nog mer eller mindre ständigt sökande. Själv skulle jag t. ex. vilja lära mig mer om NH, frihetsdressyr, TTeam, TTouch mm. mm. Jag skulle också vilja ägna mer tid åt den akademiska ridkonsten som är så givande, som hela tiden utvecklas och som inte minst innebär att jag måste lyssna till min häst och arbeta med min egen kroppsmedvetenhet. Även om tiden inte kan räcka till allt försöker jag läsa lite av varje och det händer att jag blir fundersam. Just nu har jag hängt upp mig på att K. F. Hempfling kallar hästar för "kaosmaskiner". Han skriver i sin bok "Hästens själ" att;

"om man vill umgås med hästar så  måste man ha mod att stå ut med kaos, samt kunna uppbringa tillräckligt med kraft och klokskap i sig själv för att övervinna det om och om igen".

Jag har inte läst boken färdigt men kan inte låta bli att undra; Krävs det inte minst lika mycket kraft och klokskap av hästen för att umgås med människan?

Resultatet av Maurstads, Davis och Cowles nypublicerade studie som handlar om "co-being" visar just att häst och människa utvecklas båda två, tillsammans, för att nå ett partnerskap, d.v.s hästen formar också oss och bidrar till en förändring. Kanske ska människan inte tro så mycket om sig självt tänker jag...

Jag har inte tillgång till den vetenskapliga artikeln men mer om studien finns att läsa på http://www.thehorse.com/articles/32915/study-some-horses-riders-have-co-being-relationship

Venus och jag kan nog vara "kaosmaskiner" båda två ibland, men vi lär oss av varandra. Allt oftare hittar vi ett gemensamt lugn och ett språk däri. Det är helt enkelt så att Venus är min läromästare och jag hennes. På så vis har vi blivit "partners" i och utanför träningspassen. Och ja, min partner har precis rullat sig... ;) 

#ridkonst #hästar