Senaste inläggen
Att fokusera på bröstryggen vid hjälpgivning är för mig ganska nytt men ta mig attan om det inte fungerar! På kursen för Hanna så visade det sig att får jag bara rätt på min egen bröstrygg så hamnar min axel och höft nästan automatiskt på plats och hästen hittar också då lättare sin formgivning. Riktar jag bröstryggen mot Venus innerhöft bjuds jag på en sluta och riktar jag bröstryggen rakt bakåt mot svansen får jag oftast en svag öppna till svar. Genom små förändringar i bröstryggen lyckas jag på så vis emellanåt få tag i båda Venus bakben.Så skönt att fokusera på bara ett ställe och slippa försöka hålla ordning på alla mina andra kroppsdelar var för sig samtidigt :))
Även Venus behöver få rätt på sin bröstrygg som ofta måste roteras mer inåt om ställningen/böjningen ska gå korrekt igenom hela kroppen. Rotationen försöker jag bl.a förklara från marken med förtydligandet av sittbenets hjälpgivning. Då Venus även har lätt att lägga sig för mycket på ytter bog och vika sig lite i halsen (en effekt av den avsaknade bröstkorgsrotationen) så växlar jag nu både i markarbetet och uppifrån ryggen mellan att först placera Venus innerhöft i svag sluta, därefter förklarar jag bröstkorgsrotationen i en svag öppna och om det behövs gör jag till sist en liten tyngdförflyttning från ytter till inner framben med hjälp av yttertygeln. Att leka med ökning och minskning av voltstorleken på ridbanan har varit ett bra verktyg och igår fick både jag och Venus till vår bröstkorgsrotation när vi var ute på skogsvägarna. Jag märker att min scolios i ländryggen får allt mindre betydelse ju mer jag lär mig om sits och hjälpgivning. Härligt! :)
På väg hem efter en härlig och givande kvällstur ute på skogsstigarna :)
Så var det dags för reklam... :P Inte min grej riktigt men det har kommit upp ett par postrar lite här och var. Tack alla ni som stöttar och pushar mig så jag får "ändan ur vagnen" :)
Idag har jag inga lektioner, det ska bli fint väder och jag ska definitivt ut i skogen med min madame. Ett av målen med uteritterna är att Venus ska kunna slappna av och lyssna på mig i alla tre gångarterna när vi färdas längs med skogsvägarna. Jag har blivit tydligare med att säga ifrån när hon skjuter på för mycket då hon annars lätt kan komma in i en ond cirkel av stress. Skogsvägarna ska helt enkelt kunna fungera som vår träningsplats. Det har succsssivt blivit allt bättre i skritt och trav och det återstår att se hur långt vi når med målet denna gång ;)
På sommarakademin i Danmark träffade jag Ylvie Fros från Holland, en mycket positiv och företagsam person. Jag måste tipsa om hennes senaste blogginlägg som på ett lättförståeligt sätt förklarar utvecklingen av europeisk ridkonst :)
http://www.artofriding.org/1/post/2013/09/european-classical-riding-part-ii.html
Ridkonsten och dess utveckling har dokumenterats på olika sätt genom åren...
Kommer träningen av hästen att hjälpa eller stjälpa? Kanske skulle var ryttare behöva fördjupa sig i hästens biomekanik och beteende för att kunna svara på denna fråga... Gång på gång blir det bekräftat för mig att många hästar inom f.a dressyrsporten rids så att de får såväl fysiska som mentala problem då de dras ihop, ofta bakom lodplan, och då de tvingas försvara sig själva genom spänningar i länd, nacke och ganascher. Många unga hästar orkar inte, har inte tränats och har inte förstått att bära upp sig själva. De har inte heller tränats att hitta sin egen balans och en sund formgivning där båda bakbenen bär innan de belastas med ryttare på ryggen. I dagens ridsport är allt så bråttom vilket tveklöst blir på bekostnad av hästens hälsa. Vi är så måna om att hästarna ska ha rätt foder, rätt stallmiljö, rätt sorts skor, rätt sorts underlag att träna på etc. etc. Vad hjälper detta när det finns så mycket okunskap kring hästens biomekanik, när det är främst träningen och formgivningen som bryter ned, försvagar och förkortar livslängden på vår ofta inte ens färdigväxta hästpartner? Kanske är jag mer än lovligt negativ men det går inte att förneka att de senaste 150 åren har dressyrsporten utvecklats så att man avvikit från grundläggande principer som varit vedertagna inom dressyren i ca 2000 (!) år. Det finns de som har reflekterat över förändringen. Angående hästar som dras ihop och går bakom hand så läste jag så sent som igår följande citat; ""Horses who are behind the bit are never balanced. They are always on the forehand." (Adolph Kästner, 1876)
Nedan "Breaking Pegasus" av konstnären AK_Hevonen som reagerat över bl.a rollkur. Besök gärna hennes FB-sida; https://www.facebook.com/pages/AK_Hevonen-The-Autistic-Art-Of-Life/227543180616478
Som jag skrev då det var Hanna-kurs på Gustavsborg så pratade vi mycket om takt. Om att röra sig i rytm med hjärtat eller lite långsammare i rytm med andningen. Under övningarna med och utan häst blev jag pinsamt medveten om hur dålig balans jag hade då jag rörde mig synkroniserat med andningen. Dock så blev balansen bättre och min tyngdpunkt allt mer centrerad ju längre vi höll på och ju mer närvarande jag blev i min kropp. Jag har tagit fasta på detta och har diverse gång- och andningsövningar här hemma och överallt annars när jag tänker på det. Med tanke på att jag bor i ett villaområde så kommer jag antagligen snart att bli betraktad som samhällets byfåne...
Jag ser på FB att även Craig Stevens talar om andning. Han betonar det som uppstår precis i växlingen mellan in- och utandning. Som jag tolkar det så menar han att i detta ögonblick kan ske/upplevas/skapas någonting (balans, medvetenhet,närvaro?) Det är samma känsla som uppstår när man kommer som närmast hästen och dess "varande" vilket Stevens anser vara kärnan inom dressyr. Även vi inom AR strävar ju efter att bli ett med hästen, till kropp och sinne. Så, det är bara att andas på, byfåne eller ej... ;)
Craig Stevens inlägg på FB den 2 sept
"Is dressage complicated? Well, yes and no. It is as simple as the horse's mind and as complicated as the human mind. In its essence, it is the simple projection of human mind upon the horse. It is also the simple projection of the horse's mind on a human.
In mastery it is the integration of the two minds into one. In either case, all of life can be reduced down to two very simple things... breath in and breath out. Now, notice the gap between...
This is all there is to it. It is important to start by inhale and to end in exhale but both are vibration when you see the gap. This is what it is. These are the basics of dressage. Good dressage is in between."
I "bookazinet" Feine Hilfen definierar Bent Branderup ställning och böjning. Ställning och böjning är den inledande fasen till sidvärtesrörelserna öppna och sluta där båda bakbenen skolas till att träda in under tyngdpunkten och bära upp ryttaren.
Då det gäller öppnan uppkommer en korrekt bröstkorgsrotation hos hästen av rörelsen genom kotpelaren då innerhöften sänks i s.b.m att det inre bakbenet träder fram och in under tyngdpunkten. Rotationen leder till att hästens ytter skuldra lättar och lösgörs.
Branderup nämner också tre fel som ofta görs i öppnaarbetet. Dessa fel har jag själv upplevt kan komma redan i tidigt skede i arbetet med ställning och böjning:
- Det yttre bakbenet träder utanför sitt spår
- Det inre bakbenet träder för mycket åt sidan, förbi tyngdpunkten
- Det inre bakbenet skjuter för mycket i stället för att bära så att bröstkogsrotationen uteblir. Vikten hamnar då på hästens ytterbog och framben så att skuldran inte kan lösgöras
Jag tror att vi är många som känner igen och som har fått korrigera detta? ;)
Duktiga fotografen Lotte Lekholm har tagit bilder på Bent Branderup till tidningen Feine Hilfen. Här gör Branderup en piaff i öppna vilken lösgör ytter skuldra
I senaste numret av Hästfocus (nr 9) skriver Elise Nilsson om hur man introducerar hjälpgivningen från ryggen enligt det akademiska utbildningskonceptet. Det är ju först från ryggen som man börjar använda den "primära hjälpen", nämligen sitsen, på riktigt. Elise beskriver hur man till att börja med försöker att förklara hjälperna i halten. Inner sittben och skänkel förklarar böjningen, handens vibrationer och eftergift förklarar framåt-nedåt sökningen som ger en förlängning av överlinjen. När hästen har förstått hjälperna i stillastående börjar man arbeta även i rörelse, med longör om möjligt.
Akademiska ryttare på alla utbildningsnivåer arbetar fortlöpande med hjälpgivning och kommunikation i halten. Man gör tyngdförflyttningar framåt bakåt och i sidled, utvecklar den laterala, vertikala och horisontella böjningen och förtydligar på så vis de primära och sekundära hjälperna. Detta ger en väldigt följsam och uppmärksam häst. Halten blir allt mer "skolad" för att så småningom kunna resultera i en fullt utvecklad s.k skolhalt.
Det är utmärkt att förklara och förfina hjälpgivningen i halten. Under fotograferingen häromdagen när Elin försökte få Enas uppmärksamhet lekte hon bl.a med Enas tyngdpunkt i sidled. Här låter hon inner sittben förklara böjningen och yttertygeln flytta äver vikten från ytter mot inner framben.
Igår skylde sig Elin bakom en buske, tog på sig vita sommarklänningen och hoppade upp på Ena för att fotograferas i bokskogen. Ena tyckte emellertid att det nog fanns roligare saker att ha för sig än att posera framför kameran och det tog en stund innan det blev ett samarbete. Efter fotograferingen bjöds Ena, begapad av grannarna, in i vår villaträdgård och så blev det ett nytt ombyte för Elins del till en mer ändamålsenlig klädsel innan de båda fortsatte sin färd genom skogen :))
Idag ser jag fram emot att titta på duktiga Isabell och lilla Capella som nyligen påbörjat det kluriga arbetet med diagonalslutor :)
Morgonljuset är härligt vackert men svårt att fotografera i. Flera av bilderna blev tyvärr både mörka och lite oskarpa. Får helt enkelt fotografera oftare så jag lär mig den här kameran lite bättre ;)