Av någon anledning får vi inte igång nätet härhemma, därför blir det skralt med inlägg för tillfället. Återkommer så snart det blivit fixat! Under tiden ska jag ägna mig åt att försöka förklara för en mycket stressad Venus att vid drevjakt har jägarna som smyger omkring i skogen och på fälten annat än flygande holländare i sikte...

Ridsporten anses vara en farlig gren och det pratas allt som oftast om nödvändigheten av skyddsutrustning, d.v.s främst hjälm och säkerhetsväst. Det som det inte pratas om lika ofta är vilken kunskap som ryttaren besitter (eller inte besitter) gällande hästen och hästhantering.
Hästen är ett flyktdjur! Ett flyktdjur som lever under allt mer onaturliga förhållanden och som genom avelsverksamhet blir allt mer explosivt för att kunna prestera på tävlingsbanorna. Vi människor generellt växer upp allt längre bort ifrån djur och natur och många har aldrig ens sett en häst i verkliga livet. Samtidigt som vi vet om dessa förhållanden och vill måna om säkerheten så ställs det idag inga formella krav på nya hästägares kunnande och vem som helst kan köpa sig en häst utan några som helst förkunskaper... Hur pass bra rimmar detta? Hjälm och väst är bra (!) men så länge det inte ställs krav på hästhanteringen och mer fokus på att öka hästägares och ryttares kunskaper kring hästens biomekanik och beteende så kommer tyvärr skador hos såväl ryttare som hästar att fortsätta öka. Tryggheten borde alltså inte sitta främst i skyddsutrustningen även om den är bra att ha!

Ska tillägga att jag själv nästan alltid rider med hjälm.

#akademisk #ridkonst #dressyr #ridning

Det har sista dygnet stått mycket på nätet om ryttarens ansvar för sin egen träning. Det är ju trots allt faktiskt vi själva och inte hästen som oftast står bakom obalansen och de misstag som görs. Hur rimligt är det då att korrigera hästen om det är vi själva som gör fel och inte har koll på våra egna kroppar...? Alla har vi olika förutsättningar och är sneda på något vis, mer eller mindre. Steg nummer ett på hästryggen är dock att kunna bibehålla tyngdpunkten rätt över hästen och att samtidigt vara så mjuk i kroppen att man kan följa och låta bli att störa hästen i sina rörelser. Detta kan vara nog så svårt och kräver kroppsmedvetenhet, bålstyrka och förmåga till avslappning. Först när detta kommit på plats har vi förutsättningar för ett trovärdigt ledarskap från ryggen och kan börja be hästen om att följa våra hjälper. Själv har jag tappat mycket av min bålstyrka, blivit snedare och fått problem med rygg och nacke sedan jag skadade mitt knä och inte kan löpträna mer. Och visst har detta på ett negativt sätt påverkat min ridning och Venus förmåga att följa mig! Nu har jag tagit mig i kragen, kontaktat massageterapeut, börjat med funktionell träning och införskaffat ett litet "gym" motsvarande TRX-band, inköpta på Intersport. Oj, vad effektiv träning och j...r vilken träningsvärk man får :))

Mitt enkla men ack så effektiva hemmagym :)

#akademisk #ridkonst  #dressyr  #ridning

Om ett par veckor är det dags för en ny AR-träning på Söderåsens Ryttarförening som bjuder intresserade medlemmar på en gratis AR-lektion (faktiskt för andra gången!). Naturligtvis är jag partisk men jag tycker det är väldigt sunt av en ryttarförening att sponsra sina medlemmar då det gäller just AR då det är ett så omfattande utbildningskoncept som alla kan ha glädje av. AR-träningen utgår utöver den historiska ridkonsten bland annat ifrån hästens biomekanik och beteende och leder till ökad säkerhet i hästhanteringen, förbättrad kommunikation/relation till hästen och en ökad medvetenhet om hur hästen kan lösgöras och utföra rörelserna på ett korrekt sätt för att undvika förslitningsskador. Kort sagt är AR något för alla föreningar som vill göra gott för sina medlemmar och hästar! :)

Förra träningstillfället verkar ha gett mersmak. Redan nu behöver det göras extra rader på anmälningslistan  :)

#akademisk  #ridkonst  #dressyr  #ridning

Oj vad det är nyttigt att testa sina elevers hästar! :)) Igår provade jag att sitta på Elins Chaplin ett pass. Jag kan ju inte säga att det var en direkt harmonisk upplevelse för varken Chaplin eller mig men jag tyckte att jag till sist fick kontakt med hans bakben och att han kunde släppa ned mina sittben i båda varven. Trots de inledande diskussionerna så utfördes det mesta i samförstånd och när vi avslutade var vi båda betydligt mjukare i våra kroppar än i början av passet. Chaplin kommer fortfarande lätt i dålig balans men har blivit så mjuk och följsam i skrittarbetet då vi tränar honom från marken. Det är en helt annan grej med ryttare på ryggen men nu vet jag i alla fall att det är fysiskt möjligt för honom att kunna bära :) 

Här testar Elin att göra ett varvbyte i longeringen vilket många av oss vet är svårt att få till de första gångerna. Chaplin är uppmärksam, mjuk och följsam :)

#ridkonst #hästar

Något som alla ryttare bör känna till. Denna text tycker jag förklarar kort och lättförståeligt. Mer info om hästens rygg finns på Therese hemsida (länk nedan)   :)

_________________________________________________________________________

Så här fungerar hästens rygg:

Längs hela  överlinjen- från skallbenet bak till svansen löper ett ligament (som mer beter sig som en sena än ett ligament) detta ligament kallas för: supraspinosa ligamentet. Supra= över, spinos= tornutskott.

Det supraspinosa ligamentets främre del som går över nackkotorna kallas ibland för ligamentum nuche eller nackbandet.

Det supraspinosa  ligamentet skall fungera genom att tillsammans med bukens muskulatur spänna upp ryggen som en pilbåge och även bära upp ryttaren så att ryggens känsliga muskulatur kan arbeta fritt med att skapa rörelse. När hästen höjer ryggen, sänker huvudet och trampar under sig med bakdelen så är ligamentet spänt, hästen går enligt oss i form.

När hästen höjer huvudet, sänker ryggen och paddlar bakåt med bakbenen så är ligamentet slappt och hästens ryggmuskulatur tar genast stryk!

Rätt position av huvudet:

Om man med olika hjälpmedel eller inspänningstyglar försöker spänna ned hästens huvud så betyder inte det att bara för att hästen sänker huvudet så går den i form, bakdelen måste också vara med. Det är faktiskt vanligt att man istället får en bakvänd effekt med såkallade inspänningstyglar och hästen blir så upptagen med att reta sig på rörelsebegränsningen att den istället bara spänner sig. Nackkotorna får sig en elak behandling och hästarna blir ofta låsta i nackkotorna och får muskelspänningar.

Det är mycket bättre att låta hästen själv hitta sin bästa position av sitt huvud utan rörelebegransningar, för det är mycket som spelar in, bl.a halsens längd och huvudets vikt!

Källa: Therese Jönsson – Hästfysioterapeut

________________________________________________________

#ridkonst #hästar

Jag kommer emellanåt på mig själv med att jag har glömt en del om hur jag använde hjälperna då jag tävlingsred i dressyr. Den akademiska hjälpgivningen är så logisk så att jag köpt den med hull och hår och övriga tillvägagångssätt  blir helt enkelt överflödiga. Dock så inträffar det att jag får tävlingsryttare eller deras hästar som elever. För att få en så bra förståelse som möjligt för dessa och deras eventuella svårigheter får jag ibland rassla fram gamla tankebanor och på så vis kan jag dra nytta av mina gamla erfarenheter.  En reflektion som jag gjort är t.ex att jag själv som tävlingsryttare aldrig fick förklarat för mig eller tränat på tyngdfördelningen sidledes som i den akademiska träningen är så självklar. Kontrollen av tyngden över ytter och inner framben med hjälp av indirekta tygeltag är ju så avgörande bland annat för kvalitén och balansen i skolorna. Nu är det några år sedan jag tävlingsred så kanske är det annorlunda idag men jag tror att tävlingsdressyren över lag skulle kunna dra nytta av de historiska kunskaper som återfinns i det akademiska utbildningskonceptet.

Rocco som tävlat en hel del har haft problem med att få en jämn böjning i skolorna. Här förklarar Gitt den inre indirekta tygeln i en slutarörelse. Rocco som tidigare hängt sig på innertygeln lär sig flytta tyngdpunkten mer utåt. På så vis lättar tyngden på innerbogen och hon kommer i bättre balans.

#ridkonst #hästar

Igår fick jag tillfälle att låna Gunillas fina nordsvenska sto, Ena. De båda har inte riktigt kunnat hålla igång den akademiska träningen då de skiftats om att vara krassliga en längre tid. Redan från starten i gårdagens träningspass var det bara en sak som gällde, att försöka få bort Ena från bogarna och ifrån handen. Travare som hon är så är hon både överrörlig och glad för att skjuta på utan att bära med sina bakben. För att få bukt med detta så började jag med att gå igenom hjälperna från marken i stillastående vilket gick helt ok. Det var emellertid svårt att få Ena i egen balans och i en ram, att flytta bak tyngdpunkten och hålla avståndet till mig då hon fick så bråttom och nästan lade sig i mitt knä så snart vi började röra oss. Då började jag att fokusera på avståndet och på takten, att få mina ben att gå i samma takt som hennes bakben och vice versa. Och minsann om hon inte slutade pusha! Det blev ett väldigt långsamt tempo men hon blev uppmärksam på mina hjälper och kom så småningom bort från bogarna. Hon slutade att vingla så mycket med fram- och bakända och hon lättade i handen. Ena är en riktig pärla! :)

Här börjar Ena förstå att hålla avståndet till mig och vi hittar stundvis även varandras takt. Förutom radion så hör ni i bakgrunden Elin, min dotter, som sitter på läktaren och busar med stallkatten ;)

 #ridkonst #hästar