En av de första frågorna jag brukar ställa till mina elever är; Vad har du för mål med din häst och din ridning? Svaret skiftar nästan lika ofta som frågan kommer. De kortsiktiga målen är nästan alltid väldigt konkreta och består mest av att lösa praktiska vardagsproblem. Ofta är det då ledarskapet, språket och samarbetet som det behöver jobbas med. Det framkommer också rent fysiska mål som att hästen ska bli mer liksidig, sluta knipa med ganaschen, jobba mer med bakbenen, rehabiliteras efter skada etc. etc. När man kommer in på de långsiktiga målen och börjar fundera på varför man har häst och rider över huvud taget så kan det ibland bli tyst en stund...

Idag har de allra flesta av oss häst bara för nöjes skull, oavsett om det gäller skogsritter, tävlingsdressyr, westernridning eller annat. Finns det då något viktigare att måna om än glädjen i samvaron och samarbetet med hästen (förutom ansvaret för hästens hälsa och välbefinnande förstås)? Vidare, vad och hur görs samarbetet glädjefyllt och vilka fallgropar finns som spolierar gädjen? Kanske något för var och en att fundera över :) 

Elin & Ena i glädjefyllt samarbete på dressyrbanan :)

#ridkonst

Trots att jag nu hållit på med basicarbetet inom AR några år så händer det att jag fortfarande blir häpen över vilken effekt träningen kan ha i hästarnas kroppar och sinne. Igår var ytterligare ett sådan tillfälle. På något vis så har Chaplin uppenbarligen bearbetat de försök vi gjorde förra veckan då det gäller att aktivera ytter (vänster) bakben i höger varv. Trots att Elin inte hade haft möjlighet att träna Chaplin de sista dagarna så gick han i mycket bättre balans vid gårdagens träningspass. Han tog nästan självmant in sin nya innerbog vid varvbytena, han kunde gå med lite mer energi i skritten utan att hamna för mycket på bogarna, han fick  till ett par travstarter utan för mycket påskjut och vi lyckades t.o.m. få till några slutasteg i högervarvet då jag tog honom vid hand. Återigen fick jag bekräftat för mig att när det gäller hästar och inlärning så är det ibland helt enkelt bara lite x:a tid som krävs för att saker ska kunna landa, såväl mentalt som kroppsligt. Det kan gälla att förstå hjälpgivningen, förbättra sin neurologiska kroppsmedvetenhet eller t.ex att gå in i en transport. Jag läser ju lite Pat Parelli-litteratur vid sidan om. Angående tidsaspekten uttrycker han så klokt att det är så få som ger hästen den tid som den behöver vid inlärning för att saker ska bli rätt ifrån första början. Istället skyndar man på och lägger väldigt mycket tid på att göra samma sak fel om och om igen... Tänkvärt! :)

Elin & Chaplin har fått en "medryttare" :)

"Skrållan" som bara är några månader gammal trivs bra på hästryggen...

#ridkonst

Att jag skulle driva en egen firma var inget jag över huvud taget kunde föreställa mig för bara några månader sedan. Trots alla mina tveksamheter så blev jag övertalad och så här i efterhand så är jag tacksam och verkligt glad att det ändå blev av. Det var mycket jobb i början men nu har de flesta frågetecknen löst sig (tror jag...) och allt flyter på. Sommaren har varit otroligt intensiv då jag på grund av anställningsstoppet varit tvungen att gå upp till 100 % i min anställning på sjukhuset. Nu är denna period äntligen till ända och jag kommer att ha mer tid för undervisning och min egen träning. Det ska bli så kul och jag ser verkligen fram emot höstens utmaningar!  I eftermiddag så är det lektioner som gäller och sedan ska jag och min vita pärla bege oss ut på ny skogsritt och försöka hitta bröstkorgsrotationen :)

Fotot taget häromdagen då Venus & jag begav oss mot "vår" bokskogsbacke

#ridkonst

Skogen är härlig för tillfället! Flugorna är inte så törstiga och skogsvägarna är mjuka och fina. Jag försöker rida ut nu så mycket jag kan innan lerjorden blir allt för blöt av höstens regnande. Att sedan bockjakten precis har haft premiär innebär förstås en viss risk. Ett av de få tillfällen jag är glad att Venus är

skimmel... ;))

Venus är ganska uppspelt var gång som näsan styr mot skogen men efter hand som vi skrittar på så brukar hon lugna ned sig. Igår bestämde jag mig för att prova vara tydligare med ramen, detta för att kunna ge större och tydligare eftergifter och förhoppningsvis nå snabbare och bättre avslappning. Jag fokuserade också på att själv slappna av i ländryggen och ha så mycket kontakt som möjligt med sätet då jag är medveten om att Venus när hon är spänd har en viss förmåga att "skjuta iväg mig" med  sin rygg så att jag får för mycket svank och själv hamnar i en spänning. Min plan fungerade faktiskt riktigt bra. Vi lyckades flera gånger få till ett fint samarbete, t.o.m. i öppna kändes det som (vi har annars fortfarande lite svårt att få till bröstkorgsrotationen i öppnan). Venus lilla x:a energi använde jag till att försöka närma mig samlingen mot skolskritt vilket också kändes helt ok. Via uteritterna hittar vi alltså nya vägar i mer än en bemärkelse och då Venus verkar tycka detta är riktigt kul så får vi helt enkelt fortsätta utmana gevärskulorna :)

Vägen hem till stallet :)

#ridkonst

Vad är longering?

Longering kan se ut på många vis. Inom den akademiska ridkonsten är det en metod att "rida från marken" där bland annat hjälpgivningen kan förfinas och där vi kan kommunicera med vårt kroppsspråk. En stor fördel är naturligtvis att man från marken kan se hästen och dess rörelsemönster. Det allra viktigaste syftet med longeringen är dock att vi lär hästen balansera sig själv på ett böjt spår.

Hur?

- Longerlina, kapson och långt spö

- Vi arbetar i första hand med formgivningen i framåt - nedåt, ställning/böjning och att hästen ska trampa in med  

  inner bakben mot tyngdpunkten så att inner framben avlastas.

- Vid nya övningar börjar vi oftast på kort lina nära hästen då vi har större möjlighet att påverka hästen

- När hästen har förstått hjälpgivningen och så länge den kan bibehålla sin balans och formgivning  så kan vi

  ge längre lina

Varför?

Ingen häst i fritt tillstånd rör sig naturligt i små cirklar och risken för att framför allt inner framben ska bli överbelastat är väldigt stor om hästen rör sig i en felaktig form på böjt spår. Som utbildare måste vi lära hästen att röra sig i en sund form som ger så lite förslitningar som möjligt. Detta kräver att hästen lär sig gå i egen balans på böjt spår och att bakbenen utbildas till att avlasta framdelen.

Ett par bilder från gårdagens pass. Junior och Eva ska lära sig longering och måste först hitta Juniors formgivning. Han har svårt att få in sin höger bog och att ta fram höger bakben/höft. Eva hjälper honom genom att förklara böjningen

Junior har fått in bogen och börjar förstå böjningen. Eva går nära, nu mer i longeringsposition och med kort lina. Bra jobbat! :)

#ridkonst    

Den klassiska ridläran är utbredd och praktiseras i olika former runt om i Europa. De gamla mästarna ses som förebilder och inspiratörer och de är grunden till olika "utbildningstrappor".  Ett ämne som jag hört Bent Branderup tala om och som jag själv reflekterat över i min undervisning är frågan om "på vilken nivå ska utbildningstrappan egentligen börja"? Samhället ser idag så helt annorlunda ut jämfört med för bara 100 år sedan. För många stadsbor är djur något helt främmande och det finns t.ex människor som aldrig hört en spinnandes katt. Förr levde man och växte upp tillsammans med djuren på gårdarna. Idag  sitter småtjejerna framför datorn och mockar och ryktar med piltangenterna... Då det gäller hästar blir dessa allt mer betraktade som "ting", något som slits, förbrukas och kasseras när de är utslitna i förtid på tävlingsbanorna. Otålighet, tidspress och okunskap gör att det slarvas med de mest grundläggande övningarna t.ex som att hästen ska stå still och slappna av när ryttaren sitter upp eller när det spänns för en vagn. Någonstans har man tappat bort vikten av att arbeta med relationen till djuret och då blir det farligt (!), inte minst för den lilla tjejen som lärt sig sköta en häst på datorn och som lyckats bearbeta sina föräldrar så att de köpt en riktig ponny. Relationen är ju det som ligger till grund för allt ledarskap och samarbete. Så, som svar på vilken nivå utbildningstrappan ska börja så måste jag helt enkelt som instruktör möta var ryttare och häst på den nivå de beinner sig, även om det skulle vara i "källartrappan" under grundutbildningsnivå. Först då går det att hjälpa ryttare och häst till samarbete och utveckling.

Framåt-nedåt;  en grundläggande övning i den akademiska utbildningstrappan som bland annat stärker tillit och förtroende 

#ridkonst

Igår blev det en verkligt intressant lektion med Elin L & Chaplin. Chaplin har med den akademiska träningen successivt blivit allt mjukare i sin kropp. Stelheterna har bearbetats och försvunnit efterhand som de en efter en har uppenbarat sig, ungefär som när man skalar en lök och arbetar sig igenom lager efter lager. Chaplin har dock en snedhet i sin kropp som vi inte riktigt har fått grepp om och han har ett påskjut som inte gör det speciellt lätt för Elin att kunna följa honom från ryggen. Då det gäller slutarörelsen så har vi hittills bara gjort enstaka försök att förklara denna. Det har helt enkelt varit fullt upp med att försöka få kontroll på ramen och Chaplins invändiga höft, bog och bakben i de båda varven. Detta arbete har emellertid gått så mycket framåt så igår gjorde vi ett nytt försök att få tag på ytter bakben genom att återigen försöka förklara slutan. Och nu, när så många spänningar i övrigt hade släppt så blev Chaplins egentliga fysiska problem väldigt tydligt. Högerslutan var så otroligt svår för honom trots att han faktiskt förstod vad vi bad om. Han gjorde så gott han kunde men gång på gång när han försökte träda in med ytter bakben uppenbarade sig en spänning som sträckte sig från ytterhöften hela vägen fram till nacke och underkäke (man kan ju förstå vad svårt det måste vara för honom att bära upp en ryttare...). Det kommer att ta tid men när denna knut så småningom är löst så kommer vi att ha gjort ett bra jobb! 

För att lära känna och kunna hjälpa hästen med sina egentliga svårigheter kan det först behöva skalas av flera lager med spänningar och stelheter....

#ridkonst

Inspirerad av Bents uppvisade träningspass på sommarakademin så har jag naturligtvis varit tvungen att prova den för mig "nya varianten" av arbete vid hand. Dels tror jag att övningen kan hjälpa mig förklara ramen tydligare för min madame, dels så kan jag nog förklara vinklarna i bakbenen lättare för henne när vi kommer så långt. Jag kan tänka mig att det blir ett bra verktyg för att bland annat utveckla hennes skolskritt.  Nå, det är ju en bit till innan jag når den samling jag önskar men jag lyckades i alla fall igår när jag experimenterade åstadkomma en  tendens till öppna, detta med mig själv på Venus "utsida". Att gå från en sluta, skifta över till en öppna i samma böjning och få tag i inner bakben med mig i den nya positionen kändes som en svår men väldigt viktig nyckel i hjälpgivningen som vi behöver lägga mer fokus på. Att sedan Venus är ganska så hög kräver ju en del styrka från mig på marken. Lite rädd är jag allt att armarnas position ska ge konsekvenser i min nacke. Återstår att se...

Mellan åskskurar och blixtar igår så passade jag och Venus på att träna. Här förstärker min position den indirekta yttertygeln. Vi lyckas kanske inte få till en öppna i rätt bemärkelse men det blev ett gott första försök :))

#ridkonst