Igår så var det en hel del undervisning och träning och här kommer rapport från ett par av dagens lektioner :)

Linda tog igår sin första lektion för mig med sin 9-åriga och lite busiga andalusierkorsning. Ja, jag blev allt lite förälskad. Vilken klok och fin liten häst... Dock så är han ganska ouppfostrad ;) Så, det blev till att förklara ramar och att han faktiskt måste ge plats för sin matte. Samtidigt måste Linda ge honom ansvaret att hålla koll på sin egen balans. Och visst lyckades de med detta! På fotot står hästen stilla på slak lina, trots fåglar som väsnas utanför ridhuset och utan att han hänger eller buffar på matte. Han passar på att lugnt undersöka ringen som jag gjort runt om honom i underlaget :)

Pernilla tog sin första AR-lektion igår med en av Sannas hästar. Sannas nordsvenska dam är trots sin storlek väldigt mjuk i sinnet. Hon är väluppfostrad och gör precis allt hon kan för att förstå och göra vad vi önskar, även om hon just nu har en spänning i nacke/rygg som försvårar lite för henne. Pernilla har verkligen känsla för det här med kommunikationen, inte minst i handen, och hon gjorde ett riktigt bra jobb. Detta kan bli hur bra som helst!  

Johanna & Hugo kämpar på och Hugo blir allt smidigare. De båda försöker också nu med slutorna utan stöd av staketet. Dock så har Hugo ganska svårt med koordinationen och balansen i slutarörelsen och han behöver hjälp att placera båda bakbenen så att han inte tappar formgivningen och börjar lägga sig i handen. Det tog ett tag igår innan vi kom på att när ytter bak ska fram så behöver han en liten hjälp i nackregionens insida för att kunna bibehålla ställningen/ balansen. När inner bak ska fram så behöver han en inramande ytterskänkel för att få innerhöften på rätt plats. Det får således gå i lite långsammare tempo just nu så att vi hinner med hjälpgivningen och så att Hugo hinner känna efter vad som händer i sin 21-åriga kropp.

#ridkonst  #dressyr

Den sista tiden har jag tyckt att det gått framåt med min pålle när det gäller miljöträningen. Men, i helgen var det fritt fall tillbaka till ruta ett igen... Både fredagen och lördagen var det fullständigt omöjligt att få till något samarbete då ALLT var farligt. Vid ett tillfälle i lördags (på kurs för Elise då det var en massa "spöken" utanför ridhusväggarna) stod hon och darrade som fastfrusen med alla fyra i marken och det kändes som om jag satt på en tickandes bomb som skulle brisera vilket ögonblick som helst.  Stackars hästkrake så rädd och osäker hon var. Jag tog först till strategin att försöka vara så tydlig och bestämd som möjligt från ryggen men till sist var det bara till att hoppa av och arbeta från marken ett tag tills allt lugnat sig. Jag undrar vad häststackaren har varit med om egentligen som gett henne alla dessa hjärnspöken... Igår lyckades hon emellertid åter att slappna av som vanligt. Jag arbetade då med att hitta vår gemensamma tyngdpunkt, flytta den framåt respektive bakåt samt att förbättra lösgjordheten f.a. i framåt nedåt vilket fungerade riktigt bra till sist.

Igår fick jag  också träffa Sanna och hennes fina frieseräst igen. Det har redan hunnit ske en del positiva förändringar i stoets kropp. Hon börjar kunna trampa in i riktning mot tyngdpunkten med bakbenen vilket var väldigt svårt bara för ett par veckor sedan. Istället för att trampa in med t.ex.inner bakben så sköt hon tidigare helt enkelt ifrån, hon flyttade först ytterbakben åt sidan för att sedan placera innerhoven intill den yttre. Snacka om fusk :))   Förutom att utveckla hjälpgivningen under gårdagens träningpass så lyckades Sanna också med lösgörande arbete få loss lite av spänningarna i hästens nacke. Riktigt trevligt att se :)

Minsann om inte det lyckas bli några slutasteg, dessutom i det svåraste varvet! :) Sanna hälper sin häst att få en jämnare böjning genom att placera spöet högt upp på halsen så att stoet bli mer medveten om rotationen i nacken där hon annars gärna vill kontraställa

#ridkonst  #dressyr
 

En del hästar som har haft ont under en längre tid hanterar sin situation genom att mentalt "stänga av" och gå in i sig själva när de inte längre orkar att protestera. Ebbas Totte däremot är inte en sådan häst... ;)

Totte är väldigt tydlig i sin kommunikation och han tjuter inte sällan till ganska så högt när han inte är nöjd, vad det än gäller. Tjuten kommer dock mer sällan allt eftersom vi kommer underfund med vad det är han försöker förmedla. Först var det bakåtstrukna öron, tjut och bockningar i samband med rörelse och med ryttaren på ryggen. Efter att ha fått bytt ut den alldeles för stora sadeln, fått behandlat inflammationerna kring bogbladen, fått vila från ryttare och under ett par månader istället fått lösgörande sjukgymnastik genom AR-träning från marken så blev Totte en betydligt nöjdare häst. Ändå så kunde det fortfarande uppkomma lite tjutande och en ovilja att gå fram när väl Ebba satt upp. Detta visade sig då huvudsakligen vara protest mot en klämmande underskänkel vilket kunde åtgärdas genom att fokusera på lätt hjälpgivning och genom att istället förtydliga med hjälp av spöet vid behov. Nu så är problemet att kunna korta ramen när Totte rids med bett i munnen. Så snart det blir kontakt med handen börjar Totte säga ifrån och gå emot hjälpgivningen. Vid senaste träningen bytte vi således till ett rakt tränsbett då vi misstänker att det vanliga delade tränsbettet pressar upp mot Tottes gom så snart tyglarna sträcks. Direkt kunde vi märka att Totte blev både mer positiv i sinnet och mjukare att föra. Lite spännande är det allt att se om vi nu har lyckats få denna fantastiska ponny att bli nöjd med tillvaron eller om det är något ytterligare som han önskar få åtgärdat :)

Totte har hittills varit mest tillfreds med att ridas på hackamore eller kapson. Dock är inte bettlösa alternativ tillåtet om man som Ebba vill tävla sin ponny i hoppning (urbota dum regel!).  I den här filmen beskrivs hur bett kan påverka i hästens mun. Det betonas även hur vassa hästens laner är just där det delade tränsbettet vilar. Om nu bett ska användas så se till att det är ett bett som hästen trivs med och att hjälpgivningen är så pass befäst att hästen kan ridas med lätt hand.

#ridkonst  #dressyr

Det här med sökning framåt nedåt under omställning har länge varit lite av en stötesten för Venus och mig när jag suttit på hästryggen. Vi har haft svårt att få till det som faktiskt hör till det mest grundläggande vilket har varit mycket frustrerande. Jag har fram tills nu upplevt att Venus av någon anledning börjat skjuta på med bakbenen så snart jag bett henne ställa om i kotpelaren och att hon till följd av detta lagt sig i handen. Detta har lett till lite diskussioner oss emellan och åsamkat ett antal djupa veck i min panna. Men, som vanligt sitter ju felet naturligtvis hos ryttaren... Nu när jag efter Bent Branderups påpekanden börjat bli tydligare i min insida av bålen, även nedanför bröstkorgen, så känner jag att omställningarna börjar fungera så väldigt mycket bättre, både i Venus och min egen kropp. Ytterligare en tanke som jag fick med mig från Bentveckan är det här med att inte låta sargen eller staketet på ridbanan få bli den dominerande hjälpen. Bent menade att det var tur att min häst inte var blind likt Hugin. Hur skulle Venus kunna lita på mig när jag inte var tydlig med vägvalet utan bara lät henne "flyta iväg" så att hon riskerade att gå rätt in i sargen? Hon kunde ju inte ha fokus på mig och min hjälpgivning när hon själv hade fullt sjå med att ta ansvar för vägvalet... Så, fortsättningsvis ska jag alltså fokusera mer på vägvalet med hjälp av min sits och inramande hjälper (att rida off-road och lite slalom mellan trädstammarna brukar ju vara bra) och så ska jag rida min stackars häst en bra bit innanför fyrkantspåret ;)

Venus lyssnar bra just nu, hon har bättre balans än tidigare och är lätt på hand även när jag ger henne lite större ram. Då är det riktigt kul att experimentera med hjälperna och utveckla övningarna. Man får ju njuta så länge det varar :)

#ridkonst  #dressyr

Ja, då har det åter varit en liten AR-träff hemma hos mig, denna gång med tema longering. Det var ett härligt och piggt gäng, totalt elva personer, som samlades igår.  Efter att ha insupit lite fika och den underbara vårsolen en halvtimme ute på trädäcket trängde vi sedan ihop oss inomhus framför TV:n. Där tittade vi gemensamt på Bent Branderups on-linevideo om just longering. Filmen är ca 1,5 timme lång men naturligtvis väckte filmen tankar och funderingar som gjorde att vi fick göra små avbrott för diskussioner om det vi sett. Att se de här on-linefilmerna på engelska och dessutom kanske vara relativt ny inom AR som någon av deltagarna igår kräver sin man/kvinna. Dessutom så vill ju var och en naturligtvis kunna relatera det som visas i filmerna till sin egen träning och sina egna erfarenheter. Det blev således lite frågor på plats och som jag förstod det även lite tankar som följde med deltagarna hem. Och det är ju precis så lärandet ska vara. Härligt tycker jag som instruktör! :) 

I första delen av on-linefilmen berättar Bent Branderup om longeringens historia. På olika håll i världen har man sedan urminnes tider använt sig av pilar och det böjda spåret. Detta för att kunna tämja och skola hästen till en hög ridnivå.

#ridkonst  #dressyr

Det här med kroppsmedvetenhet, det är ju något för alla att jobba på. Något som definitivt är säkert är att man aldrig blir fullärd :)) Som jag skrev igår så åker WE-hinderna fram lite mera nu och så även igår. Jag hade lite forsatta diskussioner med Venus kring ramarna men faktum är att hon accepterade dessa bättre nu än dagen innan. Det viktigaste jag har med mig från veckan nere hos Bent Branderup är det här med min insida, att den blir tydligare/starkare och att min tyngdpunkt och energi ska riktas mer mot inner bakben än tidigare. För att få till detta så upplever jag att jag måste fokusera på ett område nedanför bröstkorgen, ned i midjehöjd. Så igår, helt plötsligt när jag letade efter detta i enkelslalomen, så tror jag att jag hittade det som Hanna Engström beskrivit på en tidigare kurs, nämligen känslan av att ha en "chokladstång" i kroppen. Chokladstången är fast i mitten men smälter utifrån och in ned längs med hästens sidor. Bara genom att fokusera på min egen insida "centralt" i bålen och i övrigt försöka vara mjuk och följsam svarade Venus med att göra fina omställlningar. Häftigt! :)

Även i stillastående när jag tar lansen ur tunnan är jag mer tydlig i min insida. Venus som börjar acceptera skramlet från tunnan svarar genom att belasta inner bak mer än ytter
 

#ridkonst  #WE

Det var ett tag sedan WE-hinderna var framme och miljöträningen som man får genom dessa känns högaktuell inför sommaren. Personligen tycker jag att WE-träningen också är ett perfekt sätt att testa hur hjälpgivningen fungerar. Favoriterna är  enkel- respektive parallellslalom som man kan variera hur mycket som helst, "treklövern" och runt "tunnorna". Här kan man leka med bröstkorgsrotation, öppnor och slutor, framåt nedåt,  halvhalter mm, mm. Med fokus på ett bestämt hinder så upplever jag också att känslan i sitsen blir bättre och inte så sällan får jag nya aha-upplevelser. Men som sagt det var ett tag sedan. Det var också ett tag sedan jag hade tjuren framme med tillhörande "lansen i tunnan". Så länge sedan var det så att Venus igår helt enkelt satte alla fyra hovarna i marken och vägrade flytta sig! Icke hon tänkte gå nära den där skramliga blåa plastsaken med den uppstickandes polkagrisfärgade pinnen och ännu mindre tänkte hon gå nära de där vassa vita hornen på odjuret (påmålade horn). Jag har emellertid för en tid sedan kommit till den slutsatsen att jag måste börja sätta gränser för min madames frågasättanden och helt enkelt vara tydligare med ramen. Det handlar om tillit och förtroende men även om jag fortfarande har problem med snedhet i sitsen så anser jag mig ändå så pass trovärdig nu att hon faktiskt ska följa. Så, det blev lite korrekturer och efter ett tag så fungerade det faktiskt att ta lansen även om jag fick göra det lite på hennes villkor. Tjuren passerade vi också till sist på nära avstånd men jag valde att inte fånga upp ringen. Denna gång! ;)

Ett öra mot mig och ett mot pinnen...Venus tvekar när vi ska fram till tunnan men till sist accepterar hon att gå så pass nära att jag kan ta "lansen"

#ridkonst #we

Hugo är ju lite äldre och stel. De har emellertid skett en stor förändring i hans kropp de senaste månaderna. Från att ha varit alldeles "tillknäppt" i nacken, knipa i ganaschområdet, vägra söka framåt nedåt och vägra trampa in under tyngdpunkten på böjt spår är han nu mycket smidigare och börjar få allt bättre balans. Johanna har gjort ett jättearbete bland annat med att lösgöra honom i halten och på voltspåret. Det finns fortfarande spänningar kvar i nacken som visar sig korta stunder men Johanna har känslan för hur hon ska åtgärda dem. Hugo har också börjat arbetet med att lära sig förflytta tyngden mellan frambenen, detta i halten samt genom att växla mellan öppnor och slutor längs fyrkantspåret. Öppnorna fungerar bra i både halt och rörelse och han får avlastat sin ytterbog väldigt fint. Däremot att förflytta tyngden utåt och avlasta sin innerbog i slutorna tycker han är riktigt svårt. Som jag tolkar det så är det hans kroppsmedvetenhet som inte riktigt räcker till ännu. Det gäller då för oss att tänka på att inte be honom om för mycket utan vara nöjda med det lilla. Vi har helt enkelt fått fokusera på en kroppsdel i taget i rörelsen, dels för att försöka få honom att förstå vad vi önskar men också för att ge honom tid att bli mer medveten i sin kropp. Tills igår hade det emellertid skett en förändring, han fick äntligen fram sin innerhöft några enstaka steg i slutan samtidigt som han var böjd åt rätt håll, slappnade av i nacken, avlastade innerbogen OCH sökte framåt nedåt. Låter kanske inte så märkvärdigt men i Hugos fall är det rent fantastiskt! :)

Johanna har under en tid försökt få Hugo att få med sig den fina böjningen och formgivningen han har i öppnan över till slutan när de arbetar längs fyrkantspåret. Det innebär några stegs öppna, några stegs sluta, några stegs öppna etc. Igår blev det uppenbart att träningen börjar ge resultat
 

#ridkonst  #dressyr