Senaste inläggen

Av Ann - 12 juni 2014 00:00

Det har under de sista månaderna kommit upp diskussioner om det här med olika former av betsling, tygeltag och så handens verkan. Detta inte minst i s.b.m blue tongue bilderna som cirkulerat i olika forum på nätet. Själv har jag inte ridit på kandar (bridong + stång) sedan tävlingstiden för drygt 20 år sedan och jag kan säga att idag så hade jag använt kandaret helt annorlunda än vad jag gjorde då. Trots att jag var uppe och tävlade i svår dressyr så visste jag ju absolut ingenting om vad jag egentligen bad hästen om, inser jag idag.  När och om jag kommer att använda kandar framöver på någon häst så är det ifall jag anser att bridongen kan förklara något för hästen i sin utbildning (om det t.ex skulle bli problem med en spänd käkmuskulatur kan vibrationer i bridongtygeln ibland hjälpa till att lösgöra detta). Annars så är jag personligen inte så förtjust i bridongen och de vanliga tränsbetten längre då de har en verkan i nacken bakåt uppåt som motverkar förlängningen av hästens överlinje. Använder man sig till råga på allt inte av indirekta tygeltag utan istället leder mycket med innertygeln (vilket jag har förstått fortfarande är vanligt inom den vanliga dressyren) så signalerar tränsbettet till hästen att ta underkäken inåt, d.v.s. åt fel håll. Det som bland annat är avgörande för en korrekt ställning och böjning på böjt spår är ju tvärtom, att hästens underkäke ska föras utåt så att inner ganasch kan komma in under atlaskotan och det blir en svag lutning inåt av kotpelaren i nacken. Bland annat därför föredrar jag att kombinera kapson och stångbett. Kapsonen då den bättre än något annat alternativ förklarar en korrekt ställning tills övrig hjälpgivning blivit mer befäst och stångbettet då det kan hjälpa till att förklara förlängningen av överlinjen och då jag har som mål att så småningom kunna rida enhändigt på detta. Jag är lite sugen på att prova hackamore men det får bli lite senare i tiden :)



På kurs för Bent Branderup som lär mig om hur jag ska fortsätta skola handen. De direkta tygeltagen i kapsonen ställer hästen, de direkta tygeltagen i stången förlänger överlinjen, de indirekta tygeltagen för bogarna (hästen går undan för tygelns tryck). Min hand måste vara oberoende av hur jag rör mig i övrigt, detta oavsett om jag sitter på hästryggen eller om jag för hästen från marken. Eftergift i tyglarna är den absolut viktigaste hjälpgivningen. En stor utmaning för en gammal tävlingsryttare ;)

#ridkonst  #dressyr
 

Av Ann - 9 juni 2014 00:00

I går så plockade jag fram bommar. Dels för att Venus skulle få omväxling men också för att jag måste utforska mer om min sits. Jag har märkt det flera gånger nu att så fort jag lämnar över lite ansvar åt Venus eller testar nya saker så kopplar jag ifrån min mage. Ajajaj, detta måste jag jobba på....  Förra veckan hjälpte duktiga Åsa som är före detta fälttävlansryttare mig med kavallettin över bommar i solfjädersform. Venus hade lite svårt att hålla rätt på benen, hon fuskade lite, tog lite extra steg här och där och vi kom fram till att jag måste fokusera mer på min egen balans, d.v.s känna mer och använda tyngdpunkten i magen mer för att hjälpa hästen. Det blev också så att det växte fram en övning under träningspasset. På volten förde jag först bogarna mellan tyglarna och tänkte lite öppna, framåt nedåt, i balans. Sedan samlade jag upp i sluta och försökte flytta bak tyngdpunkten och få Venus att lätta framtill. När jag närmade mig bommarna tänkte jag återigen öppna, men bara så pass mycket så att Venus sökte framåt nedåt i en stretch och innertygeln blev lite slappare. Sedan var det min mages uppgift att balansera oss över bommarna och se till att Venus inte hamnade för mycket på bogarna utan även kunde fortsätta i balans när vi väl kommit över. Väldigt nyttigt! :)


Venus tycker om att ha en uppgift att lösa och övningen från förra veckan tycker jag absolut har haft effekt.  Hon börjar nu kunna placera sina ben korrekt i solfjädersformen och jag börjar få liiite mer kontroll på  magen ;)  


#ridkonst  #dressyr

Av Ann - 7 juni 2014 00:00

Svenska flaggans dag firade jag och Venus genom att göra en skogstur tillsammans med Susanne och hennes Poseidon. Jag tror knappt det finns en coolare häst än Poseidon och hans avslappnade inställning till omgivningen påverkar både Venus och mig till det bättre :)) Det har också blivit en ganska stor skillnad på Venus sista månaden. Även om hon hoppar till ibland så lugnar hon snabbt ned sig igen, detta tack vare att Poseidon vanligtvis bara lunkar på som om inget hade hänt. Igår så var det dock Poseidon som var lite nervös i början av vår runda. Venus överraskade då genom att nästan demonstrativt slappna av lite extra, som om hon var stolt över att för en gångs skull vara den som hade lägst puls och över att hon faktiskt gick främst i ledet. Jag kunde också leka lite med hjälpgivningen under skogsrundan utan att min pålle spände till för mycket. Jag gjorde omställningar, skiftade mellan samling och framåt nedåt och mellan sluta och öppna. Jag fick hjälpa till med tyglarna ganska mycket i början men jag var noga med stora eftergifter och till sist fick jag Venus att svara ganska bra på sitsen med relativt långa tyglar. Kul var också att hon blev lite mjukare i bakbenens vinklar vilket vi annars brukar ha svårt för att få till :)


Här är en bild från torsdagens träning i ridhuset. Jag kan nu bjuda in Venus innerhöft och få henne att flytta över tyngden från ytter till inner bak via mitt eget kroppsspråk även i halten. Detta både från marken och hästryggen. Men för att vinklarna i hennes bakben ska bli mjukare behöver hon (jag) än så länge rörelse.

 

#ridkonst  #dressyr

Av Ann - 4 juni 2014 00:00

Tisdagen har blivit den dag i veckan som jag huvudsakligen ägnar åt ridkonst och undervisning. Det känns gott att så många timmar kunna ägna sig odelat åt det som man verkligen brinner för. Igår så fick jag också äran att få träna två "nygamla"  hästar, islandshästen Freydis och irish cobhästen Poseidon. Varandras motsatser i väldigt mycket men båda med liknande problem och båda väldigt roliga att jobba med. Jag var också utanför Margretetorp och hälsade på Linda och Arisco som fortsätter göra framsteg. När jag så småningom kom hem efter träningarna så låg nya Feine Hilfen och Hästfocus och väntade. Underbart! :)


  

4-åriga Poseidon som mest varit på korta uteritter i skogen är lite stel i sina sidor. Han skjuter på med bakbenen, lägger mycket vikt på sina bogar och hans matte Susanne tycker att han är snubblig på frambenen. Nu ska vi försöka förklara för honom att bära mer med sina bakben. Innerhöften ska fram och utsidan stretchas för att han ska kunna sätta under sig inner bakben på det böjda spåret. Det är mycket riktigt svårt för honom, f.a att få koll på tyngdpunkten, men här söker han sig fint framåt nedåt i en korrekt ställning, han får fram innerhöften och en fin stretch

 


Venus får en väldigt varierad träning för tillfället med AR blandat med uteritter, bommar, WE-hinder mm och är nu lugnare än någonsin. Igår så fick hon snällt följa efter när jag plockade undan WE-hinderna från banan. Hon brydde sig inte ens om att reagera när jag lyfte upp "tjuren" som hon för en tid sedan vägrade att gå nära. Jag hoppas förstås att lugnet är ett resultat av träningen och kommer att bestå MEN det kan ju också vara så att det är sommarvärmen som gör sitt... ;)

 


Freydis är ju ett underbart litet sto, ifrågasättande och tydlig med vad hon tänker. Samtidigt så har hon svårt med koordinationen och behöver hjälp både med att hitta gångarterna och med att kunna forma sig efter voltspåret. Freydis är när hon väl förstått hjälperna väldigt känslig och mjuk i sin kommunikation, man behöver nästan bara viska....

 


Vilken stil vi har...

 


Linda är duktig och börjar få allt mer koll på ramarna. Nu fokuserar vi allt mer på hennes hjälpgivning och hästens formgivning.  


Hemma låg det lektyr och väntade :)

 

#ridkonst  #dressyr

Av Ann - 2 juni 2014 00:00

Igår försökte jag ha fokus på att vara följsam i sitsen, sitta mitt över samt hålla koll på min rotation i överkroppen. Till hjälp hade jag ett par bommar som jag lagt ut på marken. Egentligen så lyckades jag inte så bra med det jag hade föresatt mig. Gång på gång kom jag på mig själv med att ha glömt något av alla "rättesnören". Naveln åt rätt håll, axeln åt rätt håll, "andas i ländryggen", tunga armbågar, inte börja spänna med underskänkeln mm. mm. Oj oj vad det är svårt att komma ihåg allt när man samtidigt ska försöka slappna av och lyssna till hästen... Det kan ju också vara så att det blir lite för mycket att tänka på ibland utifrån dagsform mm. Då är det viktigaste trots allt att undvika komma i spänning.  Venus överraskade minsann med att vara väldigt avslappnad, mjuk och följsam. Förflyttningen av vikten mellan bogarna med indirekt tygel fungerade bättre än tidigare, jag kunde hålla tygeln relativt lång och omställningarna i framåt nedåt på diagonalen som vi aldrig varit riktigt nöjda med lyckades förhållandevis bra i båda varven. Så något måste jag ju ha gjort rätt ;))   


Igår blev det träning av följsamheten med hjälp av lite bommar på marken. Lite friskare tempo var det emellanåt

 


Ändå ganska så nöjda med dagens pass :)

 

 #ridkonst  #dressyr

Av Ann - 1 juni 2014 07:13

Thim är en ung nordsvensk som utbildas av sin matte Milla i körning och i AR, en kombination som verkar fungera alldeles utmärkt :) Vid helgens lektion visade det sig dock en liten spänning i Thims nacke strax bakom öronen. Så, det blev mest denna som vi ägnade passet åt, i groundwork.


En fälla som jag själv fallit i många gånger när hästen spänner till i nacken är att omedvetet försöka lösa problemet genom att bli "tydligare" med handen. Oftast leder detta bara till mer spänning hos hästen, hårdare hand och så har man kommit in i en ond cirkel. Då är det istället bra att försöka tänka på att man har lite längd på linan och så låtsas att man drabbats av "Parkinsons sjukdom" lokalt i kapsonhanden. Ibland räcker dessa vibrationer i linan för att lösgöra hästens spänning och få en korrekt framåt nedåt sökning. Om effekten uteblir så får man göra en lite grundligare analys över var spänningen sitter i kotpelaren. Var någonstans i halslinjen bryts den jämna böjningen, var någonstans ligger mankammen åt lite fel håll?  Milla fick således börja med att studera Thims överlinje i halten, i framåt nedåt och i lite ställning/böjning. Åt ena hållet inga problem, åt det andra hållet kunde man se spänningen väldigt tydligt. Dels på hur mankammens linje bröts och dels så hade Thim svårt att placera sin ganasch under atlaskotan. Thim ville också ogärna flytta över tyngden till yttersidans bog och framben. Vi flyttade då hjälpen för den indirekta innertygeln uppåt så den hamnade precis över det spända området. Knack knack med spöet bakom nacken och voilà så fick Thim en jämn formning av kotpelaren även i detta varv, ganaschen kom på plats, innerbogen avlastades och han blev mjuk på handen. Ja, allt hänger ihop.... 


Fotat med mobil... Här har Milla förflyttat innertygelns hjälpgivning uppåt, närmare nacken, för att lösgöra spänningen hos Thim
 


#ridkonst  #dressyr

Av Ann - 29 maj 2014 00:00

Att förklara ramar för sin häst är otroligt viktigt men kanske inte alltid så lätt. Häromdagen hälsade jag för första gången på Sarah & hennes 22-åriga Dito. De har känt varandra i flera år men inte riktigt hittat kommunikationen i hanteringen från marken vilket har blivit ett litet stressmoment för de båda. Det har även försvårat i olika situationer som t.ex vid lastning. Dito som har en bakgrund som travare var lite nervös vid början av träningspasset. Han trampade rundor, buffade på matte och hittade på egna små göromål när han inte visste riktigt vad som förväntades av honom. Vad fick vi börja med? Jo, att förklara ramar/bubblor och att man som häst faktiskt kan slappna av trots att man befinner sig på ridbanan. Matte har ju koll på omgivningen ;) Det tog faktiskt inte så lång stund innan Dito började förstå vad vi ville även om han hade lite svårt att bara accptera det rätt upp och ned. Som 22-årig nordsvensk har man ju lite pondus och har blivit van vid att saker och ting ska vara på ett visst sätt. En förutsättning för kommunikation är ju också att häst och ryttare ger varandra uppmärksamhet, försöker lyssna till varandra och skapar ett gemensamt språk som båda förstår. Övningen "klockan" visade sig vara en viktig nyckel i detta arbete. Genom övningen kunde Sara bli tydlig när hon med sin förlängda arm (spöet) försökte förklara vad hon önskade av Dito, nämligen att han ska flytta sig för tryck, ge plats för sin matte och inte nonchalera henne eller gå emot henne. Efteråt blev det även försök till lite underträdelse och oj vad Dito hade börjat lyssna :)) Ekipaget gjorde jätteframsteg bara under den lilla stund jag var där.  Sarah var tydlig och konsekvent och kul var det efter passet när hon uttryckte: "Men titta, nu står han helt avslappnad och utan att buffa... nu när vi står och pratar... Brukar han ju aldrig kunna göra!"


Dito & Sarah vill lära sig kommunicera bättre, först och främst från marken.

 

#ridkonst  #dressyr



Av Ann - 28 maj 2014 00:00

Sto som Venus är ända ut i hovspetsarna ifrågasätter hon allt. Ingen orättvis behandling tillåts och hon vill ha ett tydligt partnerskap där hon visst kan låta sig föras, men endast under förutsättning att jag vet exakt vad jag gör som ledare. I alla situationer, annars får det vara... Detta kan naturligtvis vara lite påfrestande men är väldigt lärorikt för mig som ryttare! ;)

Under några dagar så har vi faktiskt lagt den vanliga träningen lite på hyllan, framför allt så har jag själv behövt tid att smälta allt fantastiskt innehåll från Bent-kursen vi var på för ett par veckor sedan. Venus och jag har således bara tagit det lugnt i fina vädret, ridit ut i skogen och tagit dagen lite som den kommer. Men så igår förflyttade vi oss till gräsplanen bakom ridhuset där jag började med att fokusera på att bli tung i mina armbågar, hitta min egen rotation på voltspåret för att sedan börja föra Venus bogar mellan tyglarna. Det brukar hända ganska ofta att vi hamnar i  situationer där Venus får för mycket påskjut i förhållande till bärkraft men jag upplever allt tydligare att arbetet med att lösgöra bogarna är ett bra verktyg för att hjälpa henne bibehålla sin balans. Svaret på yttertygeln var inte helt på plats och här fick jag använda spöhjälpen för att tydliggöra. Jag försökte också tänka på att följa med sitsen, men att inte följa mer än vad som precis behövdes då det är så lätt att jag annars stör henne och hon spänner till och börjar skovla på.  Slutligen försökte jag också så ofta jag kunde sänka handen och ge en längre tygel samtidigt som jag bad henne att följa min sits så att balansen och formen bibehölls. Jag har ju fortfarande så svårt att koppla bort mina gamla vanor från tävlingstiden så det här med att länga tygeln och vara mer stilla i min sits behöver jag ständigt tänka på... Det tog ett tag men jag hittade absolut en känsla, åtminstone en aning om hur bra det kan kännas när vi båda följer varandra i balans och där det är sitsen som för. Venus verkade också tycka att jag skötte mitt jobb som förare och kunde slappna av ovanligt bra trots bussar och lastbilar som passerade. Ett härligt pass! :)


 Jag satte uppenbarligen kameran lite för långt ifrån :))

 

#ridkonst  #dressyr

Ovido - Quiz & Flashcards