En av gårdagens lektioner hade jag med Johanna och Hugo. Hugo är en 20-åring som är pigg och vital för sin ålder och för någon vecka sedan hade det nog varit lite mer bus än vanligt i hagen ;) Han var efter detta lite stel framför allt i bakdelen och han lade svansen väldigt mycket åt vänster i såväl vänster som höger varv. Svansroten som är en förlängning av kotpelaren ska naturligtvis också forma sig enligt det böjda spåret i respektive varv och gör den inte det så är det en tydlig markering om att det finns spänningar som behöver lösgöras och på att något kan vara fel. Så, förra veckan blev det bara till att ta det lugnt med lite prestationslösa stretchövningar i groundwork, ren sjukgymnastik helt enkelt. Tills igår hade det blivit klart bättre om än inte helt bra. Hugo rörde sig betydligt mjukare, svansen lades fortfarande inte riktigt till höger i högervarvet men den var åtminstone inte åt vänster längre :) Nu passade vi också på att träna diagonalslutor och så på att skola halten lite mer. Vi lekte lite med tyngdförflyttningar sidledes och med att förfina hjälpgivningen. Den akademiska träningen är så systematisk och går på så vis att anpassa efter dagsformen på hästen. Även om hästen av någon anledning skulle bli ordinerad vila så kan man i många fall ändå träna på hjälpgivningen och försöka lösgöra och gymnastisera sin häst. Från marken och i stillastående om så skulle behövas. Suveränt!

Johanna har skaffat körpisk med flärp i änden och hon och Hugo har nu börjat träna diagonalslutor. Trots Hugos stelhet lyckades de minsann få till ett par riktigt fina steg emellanåt. För de flesta är det lite svårt i början att lämna fyrkantspåret i groundwork då det ställer större krav på att man både har koll på sin egen kropp och på att man har hästen inom en ram. På diagonalen finns ju inget staket som visar vägen, varken för häst eller ryttare  :)  

#ridkonst   #dressyr

Ja, om en vecka gäller det! Då ska jag och Venus transportera oss ned till Bent Branderup i Danmark där jag ska vara veckoelev. Jag börjar faktiskt få lite fjärilar i magen, dels för rädslan att något ska strula så att resan inte blir av och dels för att jag inte åkt över Sveriges gränser med häst på nästan 30 år. Så mycket förstår jag att distriktsveterinären ska anlitas och komma för besiktning av min pålle. Det får väl bli på fredag då eftersom vi åker på söndagen. I övrigt så gäller det nog mest för mig och min pärla att vi försöker ta det lugnt och hålla oss friska och hela fram till avresan. Resesällskap kommer jag också att ha med mig. Underbara Åsa stannar hela veckan i Danmark och håller ordning på mig vilket jag är så tacksam för. Sedan skadar det ju absolut inte att hon dessutom är utbildad kock... ;)

I helgen höll jag lektion med Milla och hennes nordsvenska brukshästkompis Tim. Tim har blivit så mycket mjukare i kroppen sedan i vintras vilket är härligt att se. Nu jobbar de båda på att även bli mjukare i kommunikationen när de tränar tillsammans, lika mjuka som de är i sinnet :) Presentation av de båda kommer snart på hemsidan  

#ridkonst  #dressyr

Det finns uppenbarligen en otrolig kraft i viljan att göra gott för sin häst. Veckans lektioner har samtliga varit fina exempel på när dressyren är till för hästens skull istället för tvärtom. Dels har hästarna har gjort framsteg men framför allt är jag så imponerad av ryttarna som alla visat sig så medvetna om att se till sin egen roll, sitt eget ansvar och sina egna eventuella brister. Ofta kompenserar ju vi ryttare våra egna obalanser och snedheter genom att överösa hästen med diverse hjälpgivning (jag måste erkänna att jag själv är ganska bra på detta). Sedan så korrigerar vi hästen med ännu mer och kanske ibland ganska bryska hjälper när den från början faktiskt bara svarat på våra motstridiga signaler... Hästen blir naturligtvis stressad av allt "brus och oväsen" i kommunikationen och kan då helt enkelt inte höra vad det är vi egentligen ber om, även om den försöker "lyssna". Vi ryttare (inte minst jag själv) behöver därför träna oss på att få bort våra egna och hästens spänningar, på att ge färre och mindre hjälper och framför allt på att inte ge hästen dubbla budskap.

Veckans höjdpunkt var nog igår när kofösarhästen Loppan och matte Heidi skulle försöka förflytta sig sidvärtes över en bom, ett moment som tidigare varit fyllt av stress och frustration. Efter lite förberedande avslappningsövningar så krävdes det fantastiskt nog bara tankens kraft för att Loppan galant skulle förflytta sig åt sidan ett par steg, detta med full koll på sina ben innan hon åter stannade lugnt i framåt nedåt, kvar över bommen. Heidi tappade hakan och hennes danska utrop var underbart; "Hvad fanden skete der"? :))

Kameran strulade under gårdagen så det får bli en närbild på Venus istället :)  Foto; Elisabeth Carlsson

#ridkonst   #dressyr

Det är möjligt att Venus inte är värd lika många miljoner som Daniel Zettermans Glory Days men för mig är min pålle värd väääldigt mycket, åtminstone idag...  ;)  Under gårdagen hade vi helt enkelt ett superpass. Inte alls på så vis att vi utförde rörelser så korrekt, men jag hade Venus uppmärksamhet i stort sett hela passet igenom vilket är en bedrift för oss båda två. Vi lyckades kommunicera bättre än tidigare både genom att jag var mer följsam med sitsen, att jag använde de sekundära hjälperna i högre grad (medförde att jag kunde sitta mer stilla och centrerat) och att jag använde mig av den avslappnande utandningen. Venus var så lyhörd och jag kunde på så vis flera gånger använda nästan bara tankens energi. Hon blev efter hand allt mjukare i sina bakben och vi lyckades även flytta tyngden mer mot inner bakben i arbetet med skolhalten. Här hjälpte det mig att tänka förvänd sluta (i arbetet både från marken och från ryggen) så att jag istället för att be bakdelen sänka sig  istället "bjöd in" hennes innerhöft så att den kom mer framåt. I och med att Venus var så pass mjuk och följsam så kom även den efterlängtade kruppasänkningen, inte så mycket men ändå!  Det var uppenbarligen ett par pusselbitar som föll på plats under helgens träning för Elise. Nu vill jag ju inte tappa bort det jag hittat, det är nästan så att jag inte vill åka till stallet av rädsla för att minnet av gårdagens pass ska blekna bort...  

En longerbild från helgen där vi arbetar med sluta i trav på voltspåret.  

#ridkonst  #dressyr

Att vi ska försöka rida "med" hästens rörelser istället för emot dem tror jag för de flesta ryttare låter som ganska så självklart. Något som då är viktigt för att kunna få en mjukhet i ridningen, i sin sits och i hästens bakben är att man kan slappna av/ undvika spänningar, bland annat i samband med avsaktningar och samlingar. Så snart man själv eller hästen börjar spänna emot så blir det oftast ingen korrekt och framför allt ingen "vacker" samling. Elise Nilsson som jag tränade för i helgen menar att det är ett mycket användbart verktyg när hästen lär sig och själv faktiskt väljer att stanna när ryttarens hjälper upphör. Även ryttarens avslappnande utandning spelar här en betydelsefull roll i kommunikationen med hästen. Hästen får då bättre förutsättningar  att fortsätta vara mjuk i sina rörelser under tiden som den "ställer frågor" till ryttaren om fortsatta direktiv. Elise menar att verktyget kan användas i såväl vanliga halter som t.ex i samlingar. Absolut något att jobba vidare på och experimentera med :)

En filmsnutt från träningen för Elise där Venus och jag ska lära oss att göra en avslappnad avsaktning och halt i longeringen, tillsammans. Detta genom att jag först intensifierar hjälpgivningen för att sedan upphöra med den helt. Något att jobba vidare med, även från ryggen :)

#ridkonst  #dressyr
 

Skriver lite snabbt då jag förbereder mig och pållen inför dagens träning för Elise Nilsson  . Upp mot Hässleholm till stall Ekeberg ska vi. Eventuellt hänger Johanna och Åsa med i bilen och deltager som fotfolk. För mig är det ju perfekt med trevligt sällskap, hästkötare och fotografer också ;) Vi ska försöka få lite mer bilder med oss hem denna gång.

Häromdagen satt jag på hästryggen och försökte vara så stilla och mjuk som möjligt i min sits. Cummings tips "blåsa ut ljuset" bidrog absolut till det bättre :) Provade också så som Cummings beskrev då det gäller just kvinnor att "dra in" sittbenen lite längre inunder mig. Absolut blev där en ny medvetenhet och bättre balans även om det tog en stund i traven innan vi fick till det. Jag upplevde också att Venus började lyssna bättre. Kanske var detta en tillfällighet, eller inte. Det återstår att se...  Igår stod longering på schemat vilket inte heller gick helt tokigt. Återkommer med rapport från Elise-träningen. Vi ses nästa vecka, gamla som nya bekanta!  :)

Drygt ett år sedan, november 2012, på stall Ekeberg. Elise provsitter Venus :)

#ridkonst  #dressyr

Senaste Hästfocus har flera intressanta artiklar. Dels har Malin Thelin hälsat på Bent Branderup och hans hästar. I artikeln berättar Branderup om sitt tidiga intresse för djur och hästar och hur detta ledde till arbetet med att rekonstruera den historiska akademiska ridkonsten. För er som vill förstå vad akademisk ridkonst går ut på så läs! Mycket lättfattligt och intressant, speciellt tror jag för er som är "nya i gamet" :) En artikel som jag själv också blev inspirerad av är den som handlar om Peggy Cummings "Connected Riding" . För alla som vill utveckla sin sits och framför allt för oss med sitsproblem finns här flera bra tips! Bland annat beskrivs den fälla som jag själv gick i som tävlingsryttare. Genom att försöka sitta så korrekt som möjligt och vara snyggt rak i ryggen svankade jag, blev spänd i länden och motverkade hästens rörelser. Det gjorde naturligtvis inte saken bättre att jag hade en rotationsscolios (vilken jag var omedveten om) och hade spänningar så jag satt likt en vriden disktrasa. Inte konstigt att min dåvarande häst blev oliksidig och stel när vi började med de samlande rörelserna och hon behövde komma upp mer med sin rygg... Cummings beskriver biomekanik hos både ryttare och häst och hur viktigt det är att vi ryttare inte sitter i bakvikt utan avslappnat i egen balans. Det ges även tips om hur vi som ryttare kan koppla in den inre tvärgående bukmuskeln för att i stället kunna slappna av i ländryggen. Övningen går då ut på att vi ska träna på att "blåsa ut ett ljus". Detta kommer att bli eftermiddagens utmaning för min egen del ;)

Nyaste numret av Hästfocus innehåller mycket läsvärt :)

#ridkonst  #dressyr

Gårdagen var riktigt intressant med gamla och nya bekantskaper. Som instruktör upplever jag att det tar ganska mycket energi med varje nytt ekipage, att hitta rätt nivå att lägga sin undervisning på och försöka göra sig en uppfattning om hur träningen ska läggas upp. Men oj vad det är kul att träffa nya AR-intresserade och deras hästar :)  Alla ekipage har olika behov men i stort sett så är det alltid steg ett i den akademiska utbildningstrappan som gäller den första lektionen. Att stå stilla inom sin bubbla, söka framåt - nedåt, förlänga överlinjen, slappna av i underhalsen och öppna upp bakom ganaschen är minsann inte självklart för alla hästar. Det kräver tillit och förtroende till rytttaren, en vilja att förstå eller lära sig hjälperna och en grundläggande respekt för gränserna i den vardagliga hanteringen. Inte minst krävs det också motivation. Detta är ganska stora grejer. Det kan naturligtvis låta tråkigt att träna på att stå stilla men faktum är att just detta första steg kan ge så otroligt positiva förändringar både fysiskt och mentalt hos hästen. Det är också ofta här som ryttaren får en liten aha-upplevelse om vad som händer i hästens kropp rent biomekaniskt vid t.ex. ställning och böjning.  Det är alltid lika härligt som instruktör att nästan bokstavligen se hur nya kunskaper sjunker in hos ryttaren och att sedan få vara bollplank för frågor och reflektioner. Helt enkelt lärandeprocessen när den är som bäst! Det ska verkligen bli spännande att följa de nya ekipagen :)

Otroligt dålig fotograf :)) men desto vackrare häst med matte. Emili, en 9-årig importerad mustang som genom åren har fått vara med om en hel del. Hon har nu kommit till Ulrika som lyssnar till sin häst och som för henne mjukt. Tänk vad hästars ögon kan uttrycka...

#ridkonst  #dressyr