Efter att ha fått sig lite på nöten och fått sin grimma avkrängd av hagkompisarna så var Totte igår ganska tjurig och inte på träningshumör. Fullt förståeligt, speciellt med tanke på att det inte är så länge sedan han flyttade till sitt nya hem. Men som sagt, ramar finns det ändå att hålla sig inom, även om man är en häst som har varit i slagsmål. Man ska helt enkelt kunna följa lillmatte i grimskaftet och låta bli att springa över henne oavsett vilken situation man än befinner sig i. Samtidigt måste matte kunna visa att hon förtjänar förtroende och att ponnyn kan känna sig trygg i hennes sällskap. Detta är en svår uppgift men det är även en ren säkerhetsfråga lika viktig som att ha hjälm på huvudet när man rider.

Det är  naturligtvis stressande för en häst att inte kunna slappna av i sin omgivning, att kanske vara osäker på sin roll i flocken, att inte våga lämna över ledarskapet och så uppleva att han själv ska behöva hålla koll på allting. Ebba gjorde ett mycket fint jobb igår då hon höll sig lugn hela tiden precis som en ledare ska göra. Ändå så hade Totte svårt att slappna av... När jag tog över och förtydligade ramarna i halten så tog det en stund men till sist, äntligen, så började Totte slappna av i sin underhals, han sänkte huvudet och hans överlinje förlängdes. Han började följa mig i underträdelsen, på respektfullt avstånd och han fick t.o.m. en fin trav emellanåt, i framåtnedåtsökning, när jag till sist släppte ut honom på voltspåret. Efter passet verkade Totte själv faktiskt riktigt nöjd. Och avslappnad. Hoppas nu han kommmer ihåg och håller fast vid denna känsla :) 

Ledarskap är i sin natur först och främst en relation, en relation som vi i träningen med hästen vill ska baseras på tillit och förtroende. Att sänka huvudet betyder för Totte att han måste släppa kontrollen över omgivningen och låta Ebba ta över ledarskapet. Det här arbetet kommer att ta lite tid att befästa men är väldigt betydelsefullt för deras fortsatta tid tillsammans.

#ridkonst #dressyr

Då har det blivit februari månad då erbjudandet "Vårvinterkicken!" gäller. Först ut att nyttja detta var Cecilia & Laban. Igår inledde de båda sitt pass med att stolta visa att de minsann hade tränat en hel del på ledövningar sedan vi sågs senast i september. Roligt att höra var också att tidigare lite "för" busige Laban hade blivit så mycket lättare att hantera även utanför ridbanan. Bra jobbat! Cecilia hoppade därefter upp på hästryggen och fokuserade på att försöka sitta "mitt över", att slappna av i sin sits och på att "känna" hästens bakben vilket gick hur bra som helst. Jag höll i longerlinan och tillsammans hjälpte vi Laban att försöka hitta sin formgivning på voltspåret. Det är minsann ingen lätt uppgift för en 20-årig fjordings kropp att lära sig slappna av i och stretcha ut sina spända muskler samtidigt som de ganska oanvända bukmusklerna måste börja jobba lite ;)  Inte heller är det så lätt för en ryttare som har spänningar och/eller dålig balans att lyckas slappna av i sin sits så att den blir följsam och funktionell. De båda gjorde ett riktigt fint pass. Laban var så positiv till samarbete och Cecilia så duktig på att lyssna till sin häst.

20-årige Laban kommer ihåg en hel del av övningarna sedan i somras och han visar tydligt att han fortfarande tycker det är roligt att lära sig nya saker :)

#ridkonst #dressyr  

Igår tillbringade jag mycket tid i stallet. Jag gick och myste med hästarna, strosade runt, pratade med stallkompisarna o.s.v. Tog inte riktigt tag i saker mer än dem som jag kände för just för stunden. Så, det blev att jag tittade lite extra på Ebbas ponny Totte i longering under eftermiddagen då jag var nyfiken efter att IR-terapeuten gjort sitt i fredags. Märkbart på Totte var att han nu inte längre strök öronen bakåt utan tvärtom verkade intresserad när man närmade sig. Han verkade nyfiken på det som hände runt om kring vilket kändes riktigt positivt, inte minst för lillmatte :) Skritten på voltspåret fungerade också bättre, dock ej traven. Men har han haft ont så som vi misstänker så är säkert hans muskler förkortade av spänningar och det klart att han inte vågar bjuda till riktigt ännu och slappna av. Det får helt enkelt ta sin tid.

När jag hade tittat färdigt på Totte forsatte jag in i ridhuset där Elin precis höll på att avsluta sitt pass med Ena. Elin var riktigt nöjd. Ena hade en bättre bärighet, var mer liksidig och var lättare i hand än på länge. Sista tidens träning med slutaarbete och mycket övergångar har alltså börjat göra sitt på det nordsvenska travarstoet.

Venus fick sig också slutligen ett pass, vid hand. Jag var nyfiken på hur vänster bakben skulle fungera efter IR-behandlingen. Det var fortfarande inte lika villigt som höger bakben att träda in under tyngdpunkten men jag tyckte ändå det var en skillnad till det bättre. Fortsättning följer  :)

En filmsnutt från gårdagens groundwork där jag i en slutarörelse försöker placera Venus vänstra bakben så att det trampar in i riktning mot tyngdpunkten.

#ridkonst #dressyr
 

Så var det dags för IR-terapeuten igen. Jag var ett tag på väg att avboka gårdagens behandling eftersom det hade börjat lossa så mycket spänningar i Venus kropp. Jag hade emellertid hennes nästan sittandes inbromsningar i hagen på näthinnan och det var ändå fortfarande vissa symtom som inte hade försvunnit helt. När hon hade busat i hagen i december var hon ju högre i vänster höft efteråt. AR-träningen hade gjort sitt och Håkan tyckte igår att snedheten hade jämnat ut sig. Han hittade däremot en tydlig sträckning i samma sidas ljumske (!) samt en sträckning bakom höger framben som troligtvis kommit samtidigt. Nu förstår jag varför det varit svårt att få in vänster bak under tyngdpunkten när vi tränat höger sluta från marken. Jag som trott att Venus missförstått och blandat ihop hjälpgivningen när hon gång på gång erbjudit mig en öppna istället (förlåt Venus att jag trodde dig om detta...).

Flera hästar i stallet fick behandling av Håkan. Det var gott att se hur avslappnade de blev när smärtor och spänningar minskade. Vissa resultat kunde man också se så snart behandlingen var färdig. Ökad rörlighet, ryckningar t.ex av sadeltvång som bara försvann, bakåtstrukna öron som rätt vad det var pekade framåt. Ja, Håkan kommer säkert att anlitas fler gånger av oss i stallet  :)

Venus slappnade av men ville ändå ha lite koll på vad Håkan sysslade med. Håkan tyckte att hon hade musklat sig och blivit finare i formen bara sedan han såg henne i början av november. Ja, visst är man stolt matte! :)

#ridkonst #IR     

Gårdagens pass med Venus gjorde mig riktigt glad! Andra halvan av passet var det i och för sig stundvis full rodeo MEN för första gången kunde jag igår se att spänningen i hennes nacke faktiskt börjar att ge med sig lite även i rörelse. Vi inledde med groundwork då hon lyssnade och hade jämn fin ställning och böjning på ganska lång och hängandes kapsonlina. Vi kunde kommunicera utan att det var spänningar som blockerade och min madame bjöd mig f.a på så fina öppnor både på rakt och böjt spår. Även under longeringen var ställningen, böjningen och liksidigheten så märkbart bättre än tidigare. Traven blev riktigt fin där hon gick med energi, balans och öppen ganasch. Jag tolkar nog förändringen främst som ett resultat av det arbete vi gjort i stillastående då jag fokuserat på att lösgöra området i hennes nacke strax bakom öronen :)  Efter 10 minuter började emellertid fullblodsgenerna ge sig till känna. Venus andra "personlighetshalva", den som jag brukar kalla för  "den flygande holländaren", började  leta efter anledningar att få bocka och leva rövare. Men det fick hon så gärna göra :)) Med tanke på de begränsade möjligheter det varit de sista dagarna med att kunna busa och springa i hagen så har jag full förståelse för att det behövde göras av med lite överskottsenergi. Det kändes ganska skönt dock att jag inte satt på hästryggen... 

En filmsnutt från december där det blåser lite utanför ridhusväggarna. Jag får lite känslan av att Venus uppmuntrar mig till lek och tycker att jag är tråkig som bara står med kameran. Till sist ger jag upp och stoppar undan den :))

#ridkonst #dressyr 

Likt hästen som måste kunna slappna av i sin rygg för att kunna förlänga och runda den så måste även jag som ryttare kunna slappna av i min egen rygg. Detta för att inte störa hästen, kunna följa hästryggens rörelser, sitta i balans och använda min sits för hjälpgivningen. Lättare sagt än gjort då jag har haft många spänningar att lossa i min kropp... Massage och kroppsterapeuter har varit till stor hjälp och för att bli mer kroppsmedveten så har jag behövt låååånga promenader. Ett bra verktyg har också varit löpbandet! För ett år sedan hade jag så dålig balans och koll på min egen rotation så att jag inte kunde ta ett löpsteg utan att nästan trilla av det :)) Nu känns det som om jag har betydligt större koll, åtminstone då det gäller min bröstrygg som tidigare har levt ett eget liv utan att jag förstått. Det var ju så illa i våras att Bent Branderup kallade mig för passgångare... Att nu lättare kunna placera min bröstrygg hjälper mig väldigt mycket i ridningen och framöver tänker jag istället börja lägga fokus på min ländrygg. Att jag sitter lite "fast" i vänster sidas höft och är kort i ländryggen har jag blivit medveten om uppe på hästryggen och jag fick det bekräftat igår även på löpbandet. Med musik på högsta volym och så löpbandet inställt på ett halvtimmes program med varierat tempo trampade jag på. För varje löpsteg försökte jag få min ländrygg att slappna av på respektive sida. Höger inga problem men vänster! Ja, det tog ett ganska bra tag men i slutet av löppasset kunde jag i s.b.m utandningen även "förlänga" denna del av ryggen vilket jag också tydligt upplevde gav en extra skjuts åt magmusklerna! Detta är det bara att jobba vidare på :) 

En film i repris från maj månad. Bent Branderup har observerat mina stelheter...

#ridkonst #dressyr #ridning

Sverige ligger några år efter t.ex Tyskland när det gäller utbredningen av ridkonsten. Än så länge är det således relativt vanligt att man som AR-utövare känner sig ganska ensam om man har sin häst i ett uthyrningsstall. Ofta är man den enda AR-ryttaren bland stallkompisarna vilka inte förstår ett dyft av vad man håller på med när man tränar. Kanske är detta tydligast f.a bland de yngre ryttarna. Men det är bara att bita ihop och jobba för sin sak. När jag själv började utbilda och rehabilitera min första häst inom AR fick jag en del tråkiga kommentarer av folk som tittade, men det var ju bara fram tills de började se vilket resultat det blev i hästen (!). Efter några månader så hade de beska kommentarerna tystnat...  Jag är övertygad om att även ryttare och hästar inom den moderna dressyren har möjlighet att utvecklas genom att ta del av ridkonsten. Budskapet att "dressyren ska vara till för hästen och inte hästen för dressyren" skiljer sig inte så sällan från det förhållningssätt som förekommer inom den mer sportinriktade träningen. Gång på gång tydliggörs detta i olika sammanhang och på alla plan, från amatör- till elitnivå. Kanske borde då fler domare, tränare och ridutbildningar av olika slag vara intresserade av att försöka fördjupa sig lite mer i vad ridkonsten och de historiska mästarna kan lära dem? Detta naturligtvis under förutsättning att man har en strävan att anpassa träningen efter hästens biomekanik och beteende så att man minskar skadorna och får sundare och hållbarare tävlingshästar.

Jag själv har turen att nu ha en positiv omgivning och flera stallkompisar som är åtminstone nästan lika AR-nördiga som jag. I helgen flyttade också en AR-kompis, Åsa, "hem" igen för en tid till vårt stall. Åsa har införskaffat en alldeles bedårande shetlandsponny, Woody 5 år. Han är en stor eldig fux instoppad i en väldigt liten förpackning... Tänk vad kul de två kommer att ha ihop :)

Full rulle! Under gårdagens pass med Venus fanns även Woody och Totte i ridhuset. Jag kunde inte låta bli att reflektera över hur trevligt och nästan lite hoppfullt det kändes med tre hästar samtidigt som tränade kommunikation i longering och ledövningar

#ridkonst #dressyr

Igår tog jag åter chansen till ett träningspass med Ena. Jag har ju börjat arbeta henne lite mer från marken och då f.a med skolandet av halten. Det är ju inte så ofta som vi tränar ihop men hon kommer ändå ihåg från gång till gång vad vi sysslat med. Hon verkar dessutom tycka arbetet i halten är riktigt kul :) Jag har även börjat med kortkorta longeringspass där jag fokuserar på att hon ska göra mjuka övergångar till trav, hålla kvar sin balans och inte börja skjuta på i "travartrav" och lägga sig på bogarna. Även här gör hon minsann framsteg. Vi tar bara några travsteg åt gången vilket gör att hon börjar lyssna mer uppmärksamt. Ena talar också om när hon tycker att jag inte sköter mig som longör, vilket ju är väldigt nyttigt ;)) Venus fick lång näsa när hon fick stå över träningen idag men det kanske t.o.m kan vara bra att hon får längta lite ;)

Det syns inte så tydligt från kamerans vinkel men Ena flyttar först vikten över till inner och sedan till ytter framben för hjälpgivningen från den indirekta tygeln. När Ena har tyngdpunkten "mitt emellan" tyglarna ber jag henne för första gången att prova förskjuta tyngden något bakåt . Det blir inte så mycket men dock lite och jag är fullt nöjd med hennes försök. Ena likaså :)

#ridkonst #dressyr